De andras liv

De andra klasskompisarna hade alltid bättre matsäckar med sig på utflykterna. De hade dyrare bröd, dyrare yoghurt och dyrare drycker i små tetrapack med sugrör. Hur jag än gjorde var deras matsäckar alltid godare. Mina var tråkigare, saften i termos och limpmackorna smakade som de alltid gjorde.

Tidigt börjar man fantisera om andras liv. Jag räknade kallt ut att om jag fick välja en annan familj, ett annat par föräldrar, än mina egna så skulle jag välja Julias. Om jag tvingades välja. Julia hade det bäst. Detta var min övertygelse.

Det tråkigaste med att behöva vänta i kompisars rum medan de åt middag med sin familj var att bli exkluderad. Inte att sitta där hungrig och inte våga röra någonting men att höra de andras bestickskrammel, småprat och gemytlighet. Och veta att vad de än åt – spagetti med köttfärssås? – så skulle det smaka helt annat än vad jag var van vid. Men jag var inte inbjuden att smaka. På det som de åt.

Lite av den känslan dyker upp igen då och då. Julstjärnorna i fönstren hos grannarna. Det milda ljuset, som vittnar om att det med all säkerhet är mysigt därinne. Julefrid, goda juldofter och härliga paket under en gran kanske?

Ju äldre jag blir desto större möjlighet har jag naturligtvis att på egen hand forma min tillvaro. Det är jag som bestämmer innehållet i matsäcken numera. Det är jag som lagar spagettin. Och även om känslan av att De Andra säkert gör det bättre än mig, har det finare hemma eller mysigare i jul är mindre påtaglig nu än tidigare, så dyker den ändå upp ibland. I synnerhet i jultid. Jag KAN inte sluta drömma om en stor, bubblande, härlig Disney-jul full av släktingar och vänner trots att det ju faktiskt är en omöjlighet. Eftersom min släkt är minimal. Och mina vänner har egna familjer. Men det är en seglivad dröm. Men, faktiskt, en av de sista drömmarna om De Andra. För när jag halvligger i soffan som vanligt, dricker te och ångrar att jag åt en hel näve pepparkakor när A var förbi tidigare så känner jag att det inte är mycket annat jag avundas eller föreställer mig som så mycket bättre. Än detta. Än det Jag Har.