När man inte vet vart man ska gå så går man hit. Caféet där man får välja mellan chewy och crisp om man köper en chocolate chip cookie som de sedan värmer lätt i ugnen. Där de känner igen mig och man hör signaturmelodin till Cheers ljuda i bakhuvudet när de säger “Kul att se dig igen, hur är läget?”.
Fotbollskillen skriver “Regnar det där du är?”. Det gör det inte. Det är perfekt eftermiddagssol här och jag känner mig glad och tillfreds. Om han Google-översätter den här bloggen? Tror inte det, han har knappt kollat mina bilder på FB (“Jag började men det var så många plus att jag kände mig stalkig”). Men givetvis är det något av en risk jag får ta.
Känns som om jag fortfarande är mätt efter måltiden igår på Carneys, en konstig diner som är ett gammalt tåg, med rätt undermålig om än billig dinermat. Kommer inte att gå dit igen. Men att sitta här och dricka kvalitetste, skicka tankar till A som ligger hemma och är sjuk och retas med fotbollskillen som fortsätter att påminna mig om att jag snubblade över resväskan första gången vi sågs och gick upp till hotellrummet för att lämna hans grejor – det kommer jag att göra igen. Med säkerhet. Jag känner det.
- Postad 2016-01-31
- av Jazzhands
- Kategori Uncategorized
- Kommentarer: 1
Recent Comments