Jazzhands

Gamla synder, nya tankar

Funny-Haters-Gonna-Hate-Meme-15
“Din äckliga jävel. Tror att du är något bara för att du fått dina kompisar att ge ut några av dina skitböcker. Och tro att du är något. Kallar dig tv-recensent och dissar program som Solstollarna som “det konstigaste någonsin”. Ja det kan vara svårt att acceptera att de flesta inte är lika neurotiska kring nakenhet och sexualitet som du. Det enda du bidragit till är till hetsjakten på detta harmlösa och många stycken utmärkta humorprogram som pågått sedan det sändes. Kul att göra livet surt för folk som gör sådant som du själv har fobier över eller?? Kanske även dags att du besöker en badstrand och ser hur man är klädd där. Du hade förresten inte ens kunnat platsa i någon del av programmet. Inte ens påklädd och med en påse på huvudet.”

Inte sällan får kritiker höra att man inte ska ta filmen (eller tv-serien) på så stort allvar. Man ska “ta det för vad det är”. Slappna av lite, det är underhållning. Ta det inte så personligt.
Jo, alltså när jag recenserar en barnfilm brukar jag göra det utifrån premissen att den ska kunna engagera en lämplig barnpublik och inte nödvändigtvis två trettioåringar ute på en dejt. Jag försöker “ta det för vad det är”.
Men okej, jag ska inte spela dum, klart jag fattar vad som menas. Eller jag tror det i alla fall. Man tänker att det är snobbigt och dumt och kanske till och med onödigt att ge en gemen actionfilm eller en halvskön amerikansk komedi en trea. Kom igen, det är underhållande och det är skönt. Varför bråka? Varför klaga?
Men om man ska “ta det för vad det är” så kan man också säga att film, i synnerhet en studioproducerad amerikansk sådan, är en producerad vara som kostar flera miljoner dollar att ta fram, där man har resurser att göra andra filmer och filmer på annat vis och där denna film går upp på bio på bekostnad av andra filmer som hade kunnat gå upp.
Sen kan man absolut strunta i filmkritik. Man kan se en film för att den ligger på topplistan. Vanligast är att se en film som någon kompis rekommenderat. Men kritik av film, tv, musik och andra konstnärliga yttringar är också tänkta att vara del av en större diskussion: hur ser vår samtid ut?
Jag tycker det är fantastiskt och fascinerande att man idag recenserar filmer utifrån perspektiv som tidigare inte ens var närvarande. Genus, till exempel. Synen på etnicitet. Det säger ju något om vår samtid, inte sant?
Filmindustrin är vansklig och spännande, en industri som omsätter massor men som samtidigt är ytterst trendkänslig och ytterst marknadsföringsberoende. Vad väljer man då att berätta för historia? För vem? Och ur vems perspektiv? Vilka finns representerade?
Påminns om detta också när jag får en kommentar om att jag är en “äcklig jävel” för att jag en gång för fyra år sedan kallade “Solstollarna” för “konstigt”. I sin samtid och i sitt sammanhang var det inte särskilt konstigt alls. Det sändes vid en tid då Samantha Fox var rumsren och då man fortfarande kastade “tjejkast” på skolgården.
Vad jag menar är att produkter som filmer och tv-program är en kommentar till sin samtid. Att se tillbaka på till exempel ett sådant program idag (eller Benny Hill som hela min familj satt hemma och kollade på) och läsa av det med dagens perspektiv är intressant, och för min del blir jag bara glad när jag ser att perspektiv kan ändras och utvecklas. Andra inte.
Kommentaren jag får om mitt uttalande om Solstollarna inleds med att jag är äcklig och inte har rätt att kalla mig tv-recensent och kritiker, går vidare till att jag har sexualskräck och neuroser eftersom jag inte tål att se lite naket på tv. Och landar sedan i att jag bedriver hetsjakt på Solstollarna samt att jag är ful och inte ens skulle platsa i programmet med en papperspåse på huvudet.
Jag kommer – kanske felaktigt – att utgå från att kommentaren är skriven av en man. Det brukar nämligen alltid vara män som ber en “slappna av” och “inte ta det personligt”. Samtidigt som man då passar på att meddela att man är äcklig och ful. Och det brukar vara män som hävdar att lite naket i tv aldrig skadat någon och att man är en tillknäppt jävel om man har problem med det.
Intressant nog är det också män som brukar bli mest upprörda när man analyserar manskroppar och bilden av manlighet på tv och film, vilket jag fått erfara mången gång.
Nå.
Det handlar inte om isolerad nakenhet utan sammanhang. Det handlar inte om nakenhet utan vem som är naken och varför. Hen som skrivit kommentaren belyser ju detta extra tydligt i all sin ironi. Hen ber mig slappna av kring nakna kroppar på tv men poängterar samtidigt att jag själv är för ful för att vara naken på tv.

Förstår du nu hur löjlig din kommentar är, hater?

Etiketter None

  • Ulla-Marie, 6:04 am June 22, 2016:

    När min 82-åriga mor läste intervjun med dig i Damernas sade hon att “det var roligt för mig att få träffa en så klok kamrat”. Och mamma har alltid rätt, etc. “Kamrat”. Jo, hon använde det ordet.

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen