Det var World Health Day för några dagar sedan och temat var depression. Här är en intressant rad på WHOs hemsida kring sjukdomen:

In countries of all income levels, people who are depressed are often not correctly diagnosed, and others who do not have the disorder are too often misdiagnosed and prescribed antidepressants.

Och här är en liten detalj som jag också tycker är värd att observera:

Depending on the number and severity of symptoms, a depressive episode can be categorized as mild, moderate, or severe.

Jag ska inte bli långrandig kring detta, dels har jag nog redan sagt mitt i frågan och dels är det ett ämne som mest gör mig förbannad. En käpphäst kan man väl säga. Men de två detaljerna ovan tycker jag är oerhört viktiga och måste lyftas fram. Måste!
Att förväxla depression med en kris, nedstämdhet, en benägenhet, läggning eller vad det nu kan vara är både förödande och olyckligt om den leder till att man får medicin och ska “botas” från någonting i onödan. Man går från att gå till roten kring vad som får en att må dåligt till att bli en diagnos. När det händer så sker flera saker: den kliniska definitionen av depression urholkas, personen som tidigare kanske haft ett fungerande liv men upplevt en svårighet blir tillsagd att detta beror på en obalans i hjärnans signalsystem. Att sedan sluta med medicinerna torde då innebära att denne är “frisk”.

Detta är förödande.

Den andra poängen är skalan. Att uppmärksamma graderna, att inte behandla en mild depression som en djup och klinisk sådan är jag kluven till. Att säga “Jag är så deprimerad att jag inte orkar gå på den där festen idag” som en i bekantskapskretsen sa en gång är för mig helt främmande. Är man deprimerad har man inte ens en tanke på att göra något socialt ALLS. Om man inte är milt deprimerad då antar jag?

Jag vet inte om det är en så bra idé att bredda skalan, att säga “alla ska med på depressionståget” men samtidigt tror jag på att uppmärksamma när någon har, säg, en mild depression orsakad av en uppenbar trigger som bli av med jobbet, dödsfall i familjen eller liknande. Men då bör man ju, igen, vara noga med om detta är en kris eller en depression. Jag har haft bekanta som talat om depression för att de äter allergipiller med milt lugnande effekt som biverkan (Atarax, till exempel) och det knakar i mig av obekvämlighet att tänka att på hur min mamma fick ta ledigt från sitt jobb för att kunna mata mig med en kiwi eftersom jag darrade så mycket att jag inte kunde få i mig den.
Vad menar jag med detta? Jo, att vi antingen måste snäva till definitionerna eller vara tydligare med vad depression är. Det är skrämmande likt sorg, kris, ledsamhet, nedstämdhet och allt annat mörker och allt annat hemskt. Och det är en farlig sjukdom, den kan faktiskt leda till döden.
Men det hjälper ingen att bredda, överdiagnosticera eller medicinera för säkerhets skull.

• Postad 2016-10-13
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 2

Etiketter None