Vilka ord myntade vi 2016, vilka hänger med in i 2017? Journalisterna David Djuphammar och Niklas Eriksson summerar i ett Jazzhands-exklusivt rundabordssamtal.

NE: Vi struntar i “Dylanman”, va?
DD: Ord som är specifikt skapade av krönikörer eller är en Wikipediasida struntar vi systematiskt i.

NE: Har ni tänkt på alla nya ord som bara är två sammansatta substantiv? Dylan-man, filter-bubbla, blåljus-personal…
DD: Plingplong-taxi. Jag drog förresten ett riktigt tungmetallskämt till kulturministern i ett mail. När hon skickade ut en grej om “ekologisk kulturpolitik” så svarade jag att jag hoppades att det inte var ovanligt mycket tungmetaller i kulturen idag.
NE: Mmm.
DD: Det har ju varit mycket politik annars. Svenskars överdrivna intresse för USAs president började ju egentligen för åtta år sedan…
NE: Trumpifiering. Vänligen tryck på paus. För till protokollet att fieringsord är tråkiga.
DD: Alt-höger.
NE: Men normalt sett har man i Sverige kanske inte investerat känslor i presidentvalet tidigare eller lärt sig sig nya ord. Elektorsröster till exempel.
DD: Man har väl tidigare nöjt sig med att veta att rösterna inte räknas procentuellt.

CH: Hur är det med off-grid? Den typen av ord lär ju ha poppat upp nu när katastrofen nalkas?
NE: Preppare, som vi säger på svenska. Förr sa man survivalist. De har alltid funnits.
CH: Vad är skillnaden mellan preppare och off-grid? Sätter båda hjul på sina hus?
NE: Allt som heter något med “off-” blir häftigare.
DD: Off-Broadway.
NE: Sätter de hjul på sina hus?
CH: Ja. Och  gräver ned hinkar med överlevnadsgrejer i olika väderstreck.
DD: Preppers är mer politiskt inriktade men gör inte uppenbart helgalna förberedelser. Mer samla ihop batterier och reservaggregat.
NE: Den svenska skyddsrumskulturen känns som en vacker och nostalgisk rörelse med oerhört tydliga roller. Den gav folk mening, det tror jag på allvar. Det fanns en allvarlig storskalighet kring det där. Den amerikanska survivalisten är mer avsågat hagelgevär.

DD: Pokemon Go, förresten? Jag anklagar det spelet för att ytterligare satt sprätt på att trycka in engelska ord i svenskan. Jag orkar inte ens tänka på det.
NE: Vi kan prata om “Jag är” istället. Ni vet, “Jag är…” som boktitel eller “Jag är…” någon torterad person. Som “Jag är Zlatan”, boken alltså. Det där går tillbaka ända till Chevy Chase.
CH: Att vara någonting snarare än att göra någonting kanske är systematiskt?

DD: POC!
NE: Akronym?
DD: Person of Color.
NE: Inte hört.
DD: Det var tidigare under 2016 den föredragna benämningen. Man försökte med FAF, Folk av färg.

NE: Storytellingsamhället har vi haft så länge nu att alla glömt.
DD: Patron, att försörja någon annan, borde ju komma 2017.
CH: Mecenat.
DD: …fast utan krav på motprestation.

NE: Social justice warrior och världsförbättrare då? Har förresten aldrig varit med om ett år där folk så uppriktigt tyckt att det var årets fel när kändisar dog.
DD: Skam och kränkthet. Där konstaterar vi att skam går uppåt medan kränkthet går nedåt.
NE: Det fanns några år för ett tag sedan då folk blev kränkta men ingen sa nåt.
DD: Jag tycker mig se ett visst mått att självreflektion inom kränktheten.
NE: Skam utgör en allmän känsla av hur mycket folk skäms över hur lite de faktiskt gör. “Jag skäms över att vara man” etc.

NE: En sak jag tycker är konstig är att Leif GW-språket inte färgat av sig mer.
CH: Du menar lätt akademia förstärkt med KTH-humor och lite sarkasm?
NE: Och suckar och olika ljud.
CH: En högutbildad Jerry Williams med andra ord.
NE: “Hästens egen mun”, säger man så?
CH: På engelska gör man det.
NE: Jerry Williams talar en så oerhört vacker kåkfararsvenska.
CH: Det var ju exakt det jag sa. Fast med andra ord. Förresten ska Owe Thörnkvist  vara med i Melodifestivalen i år. Dog inte han 2016?

• Postad 2017-01-27
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 3

Etiketter None