Wells på hett plåttak

På förekommen anledning vill jag att vi pratar om Robert Wells. Att även han är lika gammal som Lasse Kronér lägger vi åt sidan, åtminstone tillfälligt. Anledningen till att vi måste prata om Robert Wells nu är maträtterna “Boogie-Woogie burger” och “Chicken Wrhapsody“.

Rätterna presenteras med recept i senaste numret av ICAs tidning Buffé i ett reportage om hur Robban och hans familj gör när de har grillfest, och på hemsidan får man följa med “bakom kulisserna” när Robert Wells med familj grillar på ett tak.

Att det är Robert och frun som “bjuder in till grillfest” fast det är på “redaktionens fina terrass” är inte det största mysteriet. Det kanske största mysteriet är ändå att han tvångsmässigt måste spela keyboard medan han grillar.Jo, ett litet keyboard på ett ställ ska vara med när det grillas, annars är det ingen äkta grillfest Wells-style. Och gärna en värmelampa bredvid så att man inte fryser när man spelar boogie-woogie-versioner av klassisk musik medan kolbriketterna glöder. Rhapsody in grill, damer och herrar. På ett tak.

Ber också att få ta tillfället i akt och bjuda på ett citat:
– Det blir en typisk Rhapsodykonsert, men om jag ska säga något om hur den sticker ut så tror jag det är att vi vågar gå lite på djupet i år – det ska till exempel verkligen vara funk och latin när vi kör sånt, det ska svänga på ordentligt hela tiden, säger Robert Wells.

Och ett sista, avslutande sådant:
TT Spektra: Vad har publiken att vänta sig i sommar då?
– Det blir lite Grieg, lite boogie-woogie, jazz, etno, funk och rock, avslutar Robert Wells.

Ps. Tack Joel, för att du tänkte på mig när du läste senaste Meny och såg Robert Wells med grillspade. Det uppskattar jag mycket.

Sensuellt vs. sexigt?

Hej ! Tack för en jättebra blog, jag älskar dina rekommendationer och recensioner ! Jag tvekar lite hur jag skall formulera min fråga, men vilken parfym skulle du rekommendera till en 20-åring som inte faller för de fräscha blommiga citrusdofter som alla parfymexpediter försöker truga på mig, för att de tycker de passar min ålder och mina runda oskyldiga blå ögon? Bara för att man är ung betyder det inte att man vill dofta som en sommaräng ! Jag är heller inget stort fan av dofter som marc jacobs daisy, miss dior chérie eller coco mademoiselle, som riktar sig till de yngre generationerna. Jag vill inte dofta ung och oskuldsfull, jag vill dofta ung och sensuell ! Jag älskar kryddiga och tunga dofter som t.ex. Tom Fords black orchid och Diors midnight poison, så jag antar att jag borde ha en mer orientaliskt inspirerad doft, men folk brukar tycka de är mer för äldre kvinnor, les femmes fatales. Men alla unga kvinnor är inte romantiska drömmare som gillar pastelliga macarons och körsbärs blommor. Föreställ dig snarare en vacker stark ung kvinna som vet vad hon vill, som njuter av livet och har en elegant 20 år äldre älskare som doftar rökigt och säg sedan vilken doft hon kunde tankas bära ! Parfymer, essentiella oljor ? Hur doftar man ungt men sensuellt och sexigt på samma gång ?

Nej, alla unga kvinnor är verkligen inte oskuldsfulla drömmare som älskar pasteller, och därför finns det heller inte några dofter som bara unga kvinnor ska ha. Det borde ju expediterna om några veta.

Jag tycker att du ska fortsätta att lukta och utforska de dofter du gillar, du verkar ju inte rådvill på något sätt utan har fastnat för en viss typ av dofter nämligen orientaliska dofter. De gillar jag med. Visst jag är inte 20 (jag är 34) men jag ser mig inte som tant direkt. Än.

Det sitter djupt rotat i oss att “tant” doftar på ett visst sätt och att oriental är lika med “tungt” och det är dåligt. Så har det inte alltid varit, och det där är en gammal kvarleva från jag vet inte när. I början av förra seklet började man dofta riktigt tungt, men då var det modernt. Idag är ju de “tunga” dofterna sofistikerade, djupa, varma. Att kalla dem för bara “tunga” är alldeles för enkelt. De dofter du nämner – Tom Ford och Midnight Poison – har inte mycket gemensamt med de musktunga oriantalare man tänker sig vampar runt i en opiumgrotta och saknar smak. Långt ifrån, i synnerhet Tom Fords parfym är en komplex sak som har – och här är det viktiga – personlighet. Och en personlighet som du tycker passar din. Och det vet ju du bättre än någon annan doftexpedit, dofttyckare eller doftentusiast som jag själv.

Jag har tidigare sagt att det är hemskt svårt för någon att verkligen, verkligen dofta för mycket. Då ska man anstränga sig rätt rejält. En medelväg för den som gillar till exempel Midnight Poison men av en anledning eller en annan inte vill ha parfymen, är ju att bära body lotionen.

Det tycks mig som om du gillar söta orientalare. Jag tycker inte att du ska avvika från de du gillar. Att de bara skulle passa en viss ålder är bara trams. Kanske om du spryade på dig någon deciliter. Det är väl snarare mängden man kanske förknippar med de äldre damerna?

Men visst, vill du koll in lite “yngre” dofter så är Narsico Rodriguez ett förslag, där finns en hel del att botanisera bland (finns även i oljeform!). The Body Shops White Musk är som en orientalare light. La Perlas J’Aime La Nuit är också en mittemellan-oriental.
En som jag tror du kommer att älska och som borde pleasa alla i din omgivning är Estée Lauders Sensuous Noir.

Jag är ledsen att jag inte kan vara mer konkret än så, men du har ju redan koll på vad du vill dofta. Erövra din egen doftpersonlighet. Jag tror på dig. Go!

Att känna pressen

Succélivet fortsätter.

Idel möten och intervjuer idag med, för att sedan låta eftermiddagen toppas med Pirates of the Caribbean 4. Biosalongen var fylld med ungar (jag har inte fattat grejen, varför filmbolagen ibland bjuder in skolklasser och kids till pressvisningarna?) som sprallade sig och höll på. Två tjejer vände sig om i stolarna och stirrade på mig och filmmannen Mattias Dahlström, viskade och sa “Är ni pressen?”

Ja, sa jag. Det är vi som är pressen.
Och det var sant.

Den här bilden har jag snott från StyleBy-bloggen!

Total frilansdag. Nej, total frilansvecka. Jag har en jobblunch varje dag fram till fredag då jag åker till Spanien denna vecka. Samt möten. Samt film. Samt textlämning.
It’s only freelance, baby.

Lunch med Cinema. Elin och Stefan som pratar om varandra och i mun på varandra om filmer en vanlig simpel kritiker som jag själv har noll koll på. Sen lite svara-på-mail och who knows what i hotell Nobis lounge. Det ska bli mitt nya hak. Hotel Anglais har blivit så frilansfierat.

Sen spånmöte med Jonna på StyleBy. Bevis.
Sen spånmöte med Caisa på Visage.
Observera att jag numera klär mig som Sofia Coppola vid businessträffar för att inge respekt.

Nu: äta dyr hårdost och sen träna. Sen Bachelorette och sen jobb innan samma ekorrhjul i morgon. Alltså om jobben fortsätter att trilla in i samma takt som nu kommer jag att vara…
1. Höginkomsttagare och
2. Sjukskriven för utbrändhet

…innan året ens är slut! YAAAY!

Gula blommor och grön banan

Annick Goutals mimosaparfym Le Mimosa har fått lite buzz senaste tiden. Och visst, bland blomdofter är mimosan lite av en exotisk fjäril med sin knallgula färg och berusande söta doft. Tydligen är blomman också känslig för beröring vilket stimulerar i alla fall min fantasi.

Camille Goutal är parfymeriet Annick Goutals creative director idag. Hon är dotter till Annick som gick bort för ett tag sedan, bara 53 år gammal. Le Mimosa är hennes skapelse och med den har hon velat göra en lekfull, frisk, optimistisk vårdoft. För att göra det har hon tagit mimosa från parfymdistriktet nummer one, nämligen Grasse, och blandat med gröna noter (för att få den frisk och fräsch) och pudriga inslag som iris (för att mätta det söta).

Hon misslyckas fatalt. Och det gör mig nedstämd eftersom Annick Goutal ändå är ett märke med gott renommé, fantastiska flaskor och enastående butiker. Alltså, det är ett märke som ändå lyckats stå sig bra bland alla andra märken som kommer och går och verkligen har sin egen stil. Det började 1981 och har idag romantiska storsäljare som Grand Amour och Petit Chérie i portföljen. De har heller inte varit rädda för experiment och annorlunda dofter, vilket man lyfter på hatten för, som till exempel den torra, gröna Nimfeo Mio som kom alldeles nyligen. Det är helt enkelt ett för känt och bra parfymhus för att man ska kunna ignorera Le Mimosa eller vilket nysläpp som helst.

Men Le Mimosa luktar för det första svagt, knappt någonting, och den enda associationen jag får är till omogen grön banan. Knappast tanken även om en grön banan i sig signalerar viss optimism och friskhet.

Synd på så rara ärtor, tycker jag. För den som gillar mimosa: köp hellre…

L’Artisan’s Mimosa Pour Moi, en söt, flickig mimosavariant som passar utmärkt på små prinsessor i alla åldrar som tycker om att ha det blanka håret i tofs och bläddra i tidningar där Blake Lively förekommer.

Guerlain Champs Elysees, en lyxig champagnecocktail av klassiska blommor som mimosa och ros. Jag skulle kalla den vacker, men det tycker jag att de flesta Guerlaindofter är. En chic parisiennes främsta val när hon skrider fram längst St. Honoré i sin tajta, svarta knälånga kjol från YSL. Fulländning.

Bond no. 9 Fashion Avenue är en chic mimosa för de unga gardet New York-fashionistas i för stora solglasögon och lyxiga, dyra hobo-bags som invaderar Saks 5th Ave i flock. En ung doft.

Yves Rocher Mimosa, en billig solgul kick för 123 kr. Finns som body lotion och annat. Bra för den som mest bara vill ha en mimosa-fix och inget annat.

L’Occitane Mimosa, lite dyr för att vara L’Occitane (695 kr) men så är det EdP också, alltså högt koncentrat av doftämnen.

Eller, om du vill omge dig fullständigt med mimosadoft: Diptiques room spray i mimosa. Luktar the real deal – alltså blommande, glada mimosafält i Grasse- hela dagen.

Is it always illegal to kill a woman?

För övrigt undrar jag om det bara är jag som tycker att de här gamla reklambilderna är lite märkliga…

Måndag

Samma mamma?

Mer glam, glam, glam!

Apropå Cannes, älskar man förresten inte Kate Beckinsales Cannes-hår?

Foto: All Over Press

…och så lite sommar!

Älskar för övrigt Chanels somriga, fuktiga sommarlook. Lite lätt lagunblått och snäckskalsrosa runt ögonen, med matchande läppar och naglar. Tänker mig att man doftar lite såhär till.

…och så nagellacken, Chanel sommaren 2011. Voilá. Gula naglar till en vit skjorta eller tunika till exempel. C’est trés fresh. Kostar 245 kr.