Saker som överraskar del 32

För övrigt trodde man väl aldrig att man skulle få användning för en gratis t-shirt från King i samarbete med Brothers men hey, här sitter jag nu och myser i en tisha som är en del i mustaschkampen. Fresh, mannen.

Dagens dubbel

Thaimassage alltså. Första misstanken om att det inte var något för mig började när den lilla thailändskan förde in mig i ett bås och pekade på ett fuktig madrass på golvet och sa “You take clos off an lay dow, okee?”.

Lakanet hade oljefläckar (gud, jag hoppas det var oljefläckar).

In kom sen en smal thailändska med hårda men vackra drag i ansiktet. Hon skulle visa sig ha sjukt hårda nypor. Min rygg är helt knäckt idag, kan inte flexa skulderbladen. De hårda nyporna fick hjälp av de hårda armbågarna – och till slut också fötter. Jag tänkte hela tiden “har hon utbildning inom det här eller freestylar hon bara?”. Att en liten thailändska går på ens rygg och armar är ingenting jag har tidigare erfarenhet av. Hon hade kunnat göra vad som helst och sagt att det var traditionell massage från hennes hemland. Vilket är vad hon kanske gjorde, inte vet jag. Gick därifrån som en blandning av Quasimodo och 14-åring med växtvärk. Lär inte gå tillbaka.

Sen lunch med Karin och intervjuad för en artikel om bromance. Bra artikelidé! Vi måste tala om manlig vänskap. Jag hävdar fortfarande att det yttersta exemplet på bromance finns i Butch Cassidy and the Sundance Kid. Och i stort sett alla andra westerns som inte går efter “en trött ensam cowboy, på väl i solnedgång” á la Lucky Luke. Krigsfilmer är också bromantiska, snudd på gay. Rädda menige Ryan är superromantisk, i skenet av bromance, bara lätt maskerad som drama om liv och död och det hårda livet vid fronten.

Sen med snabba steg till nästa intervju om inspiration. Gud, jag vill bli intervjuad av gymnasieelever om inspiration varenda dag. Alltid. Tvingad att tänka efter om saker som “behöver du befinna sig i en speciell känsla när du skriver”. Det är inte varje dag man får suga på en sån karamell. Jag blev riktigt upplyft, kände mig som en Oscar Wilde eller i alla fall en författarinna till minst tolv storsäljare. Nu vet jag hur det känns. Det är en bra känsla, jag ska skriva klart min bok och nå dit igen. Faktum är att jag filade upp ett kapitel igår kväll, så tack för inspiration från intervju om inspiration!

Glee S2EP17

Sue formar League of Doom. Mission: förgöra Glee-klubben. Möte:

Gay dude i rosa skjorta: I have only one question (vänder sig mot Mr. Handsome i svart) Are you single?
Mr. Handsome: I am not gay.
Gay dude i rosa skjorta: That doesn’t matter. I am what they call a “predator gay”.

Girlcrush!

…och så en bild på min stora girlcrush Alexa Chung. Jag menar, kolla perfektionen.

Fint ljusare läppstift, som gör att de mer mörkt sminkade ögonen kommer fram. Hon hade såklart kunnat ha knallrött också, för att få till en Angelina Jolie-look, men Alexa verkar föredra söt framför sexig. Jag älskar henne för det.

Gillar också att hon har så markerade ögonbryn á la Chloe-modell, och att hon går easy on the underlagskräm. Hon ser inte späckad ut som flera andra beauties på röda mattan i Cannes (exempel) utan har jobbat på att ha fin hy och därmed använda minimalt med foundation. En dröm och mitt mål.
Rosiga kinder med rosa blusher på hela kinden, med fokus på precis under mitten av ögat (en bra markör) och supersvart eyeliner.

Girlcrush, som sagt!

Kungens påse

Alltså, jag missförstod nog någonting. Den som fick pris på Kings gala var inte alls en 45-årig mäktig man utan en kvinna som var tre äpplen hög och bar Nike-skor.
Hon marknadsför Nike i Sverige och är enligt King alltså Sveriges mäktigaste inom herrmode. Bär gemene man Nike-kostym? Det vet väl King bättre än jag så jag håller tyst. Om saker jag inte vet något om skall jag icke yttra mig!!!!

Men så här: 45-åriga män har det sjukt förspänt, de får till och med bättre goodie bags än oss andra. Godispåsen från King var fullspäckad med allt en vit, heterosexuell man med medelinkomst kan vilja ha. Boxershorts från Björn Borg, meterosexuella skönhetsprodukter, actionfilm med Matt Dillon, vinkylarväska, fiskarhatt och deckare. Och en vit t-shirt från Brothers.

Jajajajaaaaa, det kan väl utlandsfödda, homosexuella män också uppskatta. Men jag såg inte till dem på King-galan.

Strandade dofter (varning för hög prisnivå)

Hittade ett hemligt meddelande på Lisa/Jons blogg på Rodeo:

Ps. Jag vill ha tips på parfym/dofter som luktar strand. Alltså faktiskt strand, snarare än människorna på den: saltvatten, sand, strandluft, vass, de små lila blommorna som finns åtminstone på västkusten (plus lite lavendel). Om det här var twitter skulle jag ju @:a Fifty scents nu…

Skön fråga, påminner mig om det där Seindfeld-avsnittet där Kramer kommer på att han ska lansera en parfym som luktar som man själv luktar efter en dag på stranden. CK Beach.
hur som helst, jag bidrar gärna med ett tips. CB I Hate Perfume At the Beach 1966 är en skön doft, som är en del i CBs (han heter Cristopher Brosius) serie Secret Memories där han gjort dofter av en massa barndomsminnen som slaskig vinter och blöta snowboots (Winther 1972) eller tomatplanta i mormors trädgård (Memories of kindness).
At the beach 1966 doftar sextiotalets galna sololja först och främst, vilket även jag förknippar med strand. Alla människor som smörjer in sig med Hawaiian Tropic eller nåt. Men den doftar också sträv sand, snäckskal, fuktig och lite äcklig tång och massor av salt.

Den är dyr men bra. Cow parfymeri har CB-parfymer. Vet inte om de har just denna men de kan säkert ta in.

En annan dyr rackare är Bond No.9s Fire Island som doftar klordränkta badkläder, varm solhud och friska havsbrisar. Dyr som satan men också så otroligt fin. Finns på NK där de ibland av någon anledning verkar extra snobbiga med just Bond No.9-dofterna men be att få prova. Som en dröm. Du måste prova på huden, den gör sig absolut inte på papper.

Ytterligare en dyr kandidat (förlåt!) är Comptoir Sud Pacifique Aqua Motu. Du kan beställa från nätet, till exempel Amazon, eller köpa utomlands och då är den inte lika dyr, runt 500 kr. Det är en marin doft som fokuserar mest på havet och havslukt men också salt, tång och lite liljekonvalj för den där lilla pikanta tonen av levande växter på stranden. Kan du tänka dig lite marina dofter så finns det en uppsjö. Saltvatten i håret kan säkert också ge den rätta känslan.

Ber om ursäkt för att mina förslag är så dyra, kanske kommer jag eller läsarna på andra bra förslag, i en mer avslappnad prisnivå?

“Frilansbrännan”

Har ett tips till dig som inte vill vara kritblek så här i vårstart, men som inte gillar bronzer. Kanske tycker du att det ser för brunt ut och onaturligt hru du än gör.
I så fall – blanda ut en bra, flytande skimmer- eller bronzeprodukt med antingen din vanliga fuktighetskräm eller foundation. Armanis fluid sheer, till exempel. Applicera över kindben, upp mot tinningen, och stryk ett “steck” från näsans topp och ned. Alla de ställen där du först bli solbränd på.

Du får en frilansbränna, alltså den som alla frilansare som sitter utomhus på café och jobbar får.

Kungen

Jag ska på någon slags gala idag. Tidningen King. Något om mäktiga män. De behöver tydligen firas och uppmärksammas.
Men jag kan ha missförstått nåt.
Återkommer.

Operation Sofia

Som ett led i projektet Bli Mer Lik Sofia har jag klippt mig (check) och skaffat en vit skjorta (check). Nästa steg blir panamahatt och efter det ska jag börja jobba på att tona ned mitt kroppsspråk.

GRIPANDE!!!!

Det är 60 mail i mailboxen. Jag kollade med flit inte mailen i Paris. Sånt stressar bara. Jag ska lägga ned stress.
Ett par av dem är jobberbjudanden. Jag slutar aldrig att bli förvånad över det. Jag tänker att man börjar bli till åren, att det finns så många unga förmågor därute som gör saker bättre än trötta, gamla jag. Nu slutar väl jobben att trilla in när som helst…kanske ska man skicka CVn (har jag ens en CV?) till Electrolux eller nåt för att försäkra sig om att man får råd att betala hyran även nästa år.

Man borde flytta ut på landet, egen täppa….bla bla bla…sluta försöka hänga med i storstadslivet som vore man en ung snärta med friska ben.

Bla bla bla… Mardrömmen är ju ändå att bli en sån där övervintrad reporter/kritiker (inga namn) som beskriver alla filmer som “gripande” och sen sover vidare. Tänk om man blir sån. Utan att ens märka det själv. Plötsligt sitter man bara där i biostolen och halvsover. Märker dem att jag halvsover? Jag skriver att filmen är gripande så är jag fri från alla misstankar.

Så när jag öppnar mailprogrammet och har 60+ mail, sorterar bort skumma inbjudningar och pressutskick, och har kvar tre intressanta jobbmail..så blir jag förvånad, ödmjuk och jävligt stöddig. På samma gång. Och det är en känsla jag unnar precis alla.