"Det hände mig!", del 1

Jag var i Las Vegas 2000, jag ville se Siegfried and Roy. Det kostade verkligen skjortan, tror den billigaste biljetten låg på 250 dollar vilket jag definitivt inte hade råd med.

Så jag frågade biljettjejen om hon kunde rekommendera någon annan Las Vegas-show, kanske en som kostade lite mindre. Hon sa “På Luxor går en alldeles ny grej, hetast i Vegas just nu, alla snackar om den!”

Okej, sa jag.Vad är det för show?

“De heter Blue Man Group och det går inte ens att förklara vad de gör, det måste ses, upplevas. Det är helt unikt och fantastiskt”.

Okej, sa jag.

“Du kan få en biljett för 50 dollar”

Okej, sa jag igen. Köpte en biljett och såg Blue Man Group.
Ja, gott folk, jag har sett Blue Man Group. I Vegas.
Jag må ha varit tio år yngre än jag är idag, då jag såg dem. Och trots att jag för tio år sedan inte hade någon som helst smak, eller omdöme, kunde jag ändå konstatera att det var bortkastade 50 dollar.
Efteråt stod de blå männen ute i foajén och poserade i töntiga, frusna poser. Man kunde ta ett foto bredvid dem. Det gjorde jag (jag hade, som sagt, inget omdöme på den tiden). Jag ler så att jag får äppelkinder och gör typ tummen upp bredvid en sån där fåne. Men vem är största fånen, tänker ni. Den blå mannen eller hon som står bredvid, ler och precis betalat 50 dollar för att se honom blåsa fram ljud ur en dammsugarslang.

Sökes: Feeling

Jag behöver feeling idag. Eller heter det flow?
Reklammänniskor kan ibland tala om flow.
Jag behöver flow.

Jag ska skriva en grej om mode. (Det är osannolikt vilka ämnen jag sägs kunna bevaka. Roligast: när jag blev tillfrågad att lista de bästa skivorna. Ett ytterst roligt skämt. Jag tackade nej av ren hänsyn till läsarna).

Nå. Jag ska skriva en grej. En lång grej som ska vara klar i morgon. Men jag äter 88:an och svettas över en tvättid istället. Jag funderar på hundnamn, hittar en skön kontaktannons i tidningen som jag klipper ut: “Man, 72 söker man. Hör gärna av dig”. Ingenting mer. Lite grisen i säcken kan jag tycka?
Oklart varför det roar mig.

Feeling, var är du.

Jag surfar “inspiration” men hamnar bara på gulliga bilder av hundvalpar istället. Gah!
Tillbaka till Word-dokumentet. Varför får jag ADD när jag ska jobba?

Det tråkiga med att ha en gul regnkappa…

…är att man tas för en moderat.

Den sista örfilen

Om något mot förmodan missat att jag ogillar The American, så finns fullständig recension här.

Folkets röst

Val i stugan

Besöker valstugor på Medborgarplatsen. Filippa R står i en orange regnjacka och ler. Jag tycker att hon är äcklig. Ännu mer så efter att hon svarat “älskog och skagenröra” på frågan om hennes största laster.
Jag tar ändå en M-pin och en Filippa-filmis. Jag gillar merch. Det är bara alliansen som har merch. Jag hade gärna tagit en Maud-pin men det finns inga sådana. Hon har ju det bästa pin-ansiktet sedan Dojan. Fatta en pin med Göran Perssons ansikte, fast där ansiktslinjerna inte finns.
Eller Maud, för den delen.
Mp erbjuder å andra sidan massage, vilket kan ses som en form av flyktig merch.

Svenne Galore

Jag hade egentligen inte tänkt skriva om Skånefruarna. Jag tyckte det var underhållande. Men så såg jag mupp-programet som kom efteråt, om ett gäng störda, uppmärksamhetstörstande individer i Tylösand, och då tappade jag liksom stinget, tänkte att jag ska bojkotta Femman, kanske aldrig mer se på teve över huvud taget.

Men det är egentligen orättvist mot Skånefruarna som ändå är ett bra underhållningsprogram.
Man skulle ju kunna tro att marknaden för världsfrånvända överklassdamer är mättad nu, men det verkar dessvärre inte så. Skillnaden mellan Skånefruarna och till exempel Hollywoodfruarna är ändå att:
a) de har jobb allihop (även om vissa jobb är dubiösa)
b) viss svennebananfaktor ger programmet en annan stil
c) man aldrig kommer upp i Hollywoodnivå, beträffande bling, det är omöjligt. Detta är Skåne.

Som när ena skånedonnan, som är mäklare, homestage-ar ett hus med champagneflaska i badrummet och ett svart överkast som det står SEX på.
Det blir aldrig Hollywoodnivå på det, och det är trevligt. Det blir varmare så.

Visst finns Hollywoodtouchen med ändå. Vera Stevens, till exempel, har bott länge i USA och har starka kopplingar till Malin Åkerman, är hennes styvmor. Och hennes stundtals överdrivna känsloutbrott kan kännas främmande för svenska medelklasskvinnor, skulle jag gissa. Som panik över att behöva tanka bilen, något hon aldrig tidigare gjort på egen hand trots körkort i trettio år. Det var helt enkelt bättre service förr, konstaterar hon.

Detta stör inte mig, jag ser ändå en plats för dessa donnor i dagens Sverige. Överklassen, men med en slags självgjord stolthet, en av dem visar till och med upp utbildningsdiplomet så att man inte ska tro nåt annat. De är, till skillnad från sina LA-baserade motsvarigheter, inte världsfrånvända, de har en plats. I Skåne.

Den enda av fruarna som jag uppfattar som jobbig är kvinnan som “jobbar” med frigörande dans, chakragrejor och att gå på kol för att befria sitt inre någonting. Det, om något, känns mer världsfrånvänt än att vara gift med Paul Anka.

Trivsel

Det står två fryntliga gubbar i mitt kök. De ska lägga nytt golv där. De refererar till mina skålar på en stringhylla som “finservisen”. De är glada. Jag gillar dem.
“Jaså, vad skriver du om då?”
“Film och sånt. Lite tv”.
“Jaså…åker du ned till Cannes och grejor?”

Jag jobbar på bättre med dem i köket. Nyss pratade de om en tjej som hade tatuerat stjärnor på överkroppen, och att en kollega gav henne numret på en servett och hon ringde upp!

Högdalen

Åker tunnelbana från Högdalen. En trashtjej är irriterad på sin bebis. Skriker åt den: “Men kan du FATTA vad jag SÄGER, ELLER?”.

Ångest varje gång jag öppnar kylen

Varför köpte jag två komma två kilo högrev? Ingen anledning.
Det stod så i receptet. Hittade en skön bok som heter “Resa till Frankrike” från 60-talet. Såg ett recept på boeuf bourgignon och tänkte “mais oui”.

Två och ett halvt kilo högrev skulle man ha.

Men det kan ju inte varit för fyra personer, det måste varit för tjugofem. Jag har nu en stor, blodig, äcklig bit högrev i kylen, trots att jag gjort gryta på den varje dag i fyra dagars tid nu. Har jag köpt grisen Särimmer?

Fuck you, högrev.