Jazzhands presenterar (del två): Man med märkliga former

Finnes: tablettask

Just det, är det någon av läsarna som lider av Crohns sjukdom förresten?

Skulle handla harmlösa tabletter för matsmältningen på drugstoren (de har hittills funkat bra) och det brukar vara rätt schysst att stå där och botanisera bland all medicin. Men just igår var det en och annan kund där och hyllan för magåkommor kändes plötsligt lite genant att kolla in. Så jag roffade bara åt mig något det stod “digestion aid” på.

Jag tog en tablett til och med, “i samband med måltid”, innan jag kollade ordentligt på paketet och såg att det var tabletter för folk med Crohns sjukdom. En, vad jag förstår, kronisk tarminflammation.

Dammit.

What up, dawg?

Det pågår värsta jättekampanjen här nu om att man ska adoptera herrelösa hundar. Man ska inte köpa dem, man ska ta dem som hamnat på hundhem. Tydligen har Kalifornien-bornas (jag vet inte om kampanjen är nationell) hundboom resulterat i att många tröttnat, de liksom hände bara på när alla skaffade jycke, och nu kastar de ut sina fyrbenta vänner.

Hilary Swank visar upp dina jyckar som hon räddat, och Twilightstjärnor poserar med bredbenta mutts. På tv går reklamslingor om hundar och katter som behöver hem och i Santa Monica sitter hundar och katter i små burar på gatan (!) och väntar på att bli adopterade.

Jag vet inte jag, men kanske detta vurmande resulterar i ytterligare en boom som sedan går i baklås? JAG blir till exempel sugen på att rädda en liten hundstackare. Men dels är jag allergisk och dels skulle jag ändå behöva lämna tillbaka honom om ett par veckor när jag flyger hem igen (vem vil gå ut med hund i snöstorm varje dag?).

Men faktum kvarstår: jag är sugen på att norpa en liten rackare.

"De smiter med allt mitt guld!"

Såg 20 minuter ur Ridley Scotts kommande film Robin Hood. Sen träffade jag Ridley Scott. Sen fick jag lova filmbolaget att inte blogga eller skriva något om filmklippen jag såg.

Hört i Beverly Hills, idag

…på Brighton Way, mellan Rodeo Dr och Beverly Dr. Två medelålders damer med stora solglasögon. Den ena bär på en papperskasse från Valentino.

“Robert said pink is the new orange. Or was it orange being the new pink? Which one was it?”
“Orange is the new pink.”
“Oh, yeah. That’s right. Orange is the new pink”.

Som storstadspoesi för mina öron…

..är ljudet av vattenspridare som går av och på. Luften precis utanför mitt hus blir fuktig, och vattendropparna virvlar upp mot min balkong.
Jag gillar det.
Går man ut genom porten hamnar man i ett fuktmoln, som jag förgäves försökt porträttera här med min kamera men den gör givetvis inte skönheten rättvisa.

En vanlig dag i paradiset, som Phil Collins skulle sagt

Skum LA-upplevelse i morse. Tio paparazzis stod och hökade på parkeringen tvärs över gatan, medan två mexikaner stod och lagade kristallkronan (är man tenor så är man) som föll ned över matbordet igår kväll, precis innan jag skulle se 24, och orsakade någon slags kortslutning.

Paparazzigänget väntade på någon som antagligen åt sin lunch på Tavern, ett fabulous ställe, runt hörnet med högt i tak, eget bageri och dyra luncher. Såg aldrig vem men efter ett tag, medan mexarna fick igång elen, så hördes ett himla liv, bilmotorer som drog igång och hojtanden.

Mexikanerna var sköna. Jag gav dem lemonade men det var tyvärr Light och smakade inte så gott. Tenoren envisas ju med att ha kandelabrar och kristallgrejor överallt, det är väl någon operagrej. Mexikanerna visste vem han var, tenoren. De såg hans bilder på väggen (han har inramade bilder och tidningsurklipp på sig själv på väggen) och började peka och sjunga.

Dörren till tenorens sovrum är låst men de var tvungna att öppna det eftersom elskåpet sitter där, tydligen. Jag har aldrig varit där inne, nu fick jag en skymt. Lite weird att han har inramade bilder på sig själv ovanför sängen, och på sängbordet.

Hur som helst. Paparazzin härjade utanför på gatan, mexikanerna fixade den absurt stora kristallkronan och jag åt min ekologiska lunch på balkongen. Kommer jag att få uppleva ett mer LA-ögonblick än detta?

Är det här en burgare, verkligen?

I så fall – var är den?

Chilla, du är i LA!

Mailade och frågade vad det är för dresscode som gäller på SWGA-evenemanget och fick ett roligt svar. “Det är formal wear som gäller, men du är press så du kan ta det lugnt, lite mindre uppklätt, men gärna finklätt, fast det är ju LA så whatever”.

Jag lovar, så löd svaret!
(Jag går i mjukisbrallor)

Rubbin' elbows

Senare idag ska jag på Screen Writers Guild Awards. Kan bli hur fräckt som helst, gästlistan är galet späckad. Larry David och Judd Apatow ska få pris och har med sig sina crew. Jason Alexander ska ge Larry priset.
Seth McFarlane och Billy Crystal är värdar.

Diablo Cody (Juno) och Hugh Laurie är väl kanske de jag ser mest fram emot att mingla med. Samt Aaron Sorkin. Det jag ser minst fram emot är att Robin Williams ska pausunderhålla.