…har halsan!

Och om nagon undrar om min halsa kan jag saga att rent fysiskt har jag aldrig matt battre. Visst, man svettas ju bort i denna varme (mellan 30C och 35C) med 85% luftfuktighet, men jag ater battre an nagonsin i mitt liv – farska exotiska frukter och underbara mexikanska ratter – och hanger i skuggan, simmar och gar mycket. Ingen svininfluensa hittills.

Bizarroland

Jag har slutat forvanas over grejor vid det har laget. Igar sag jag varldens storsta kottbulle och sen gick jag pa zombieparty och sag tjugo zombies framfora en dans till Stayin’ Alive. Jag hojde inte ens pa ett ogonbryn. En enarmad man (journalist fran okant land) skakade rumpa med kanske tva hundra journalister och zombies pa dansgolvet. Jag fick en tar i ogat. Jag ar glad att han har vanner. Jesse Eisenberg var dar. Sakert Woody Harrelson, han ar i krokarna. En glidare i fyrtiofemarsaldern limmade pa en annan journalist genom att sjunga med i texterna och peka pa henne. Han fick nobben. Sen serverades vi kott fran varldens storsta kottbulle. Den vager runt femtio kilo. Jag tackade nej.

Vi skapade historia!

Hej Mattias Dahlstrom, du var precis med om ett historiskt event. Vad hande egentligen?
– Ja, ibland sa racker ju orden nastan inte till. Det har var ett sant tillfalle.

Vad hande? Vad har du varit med om?
– Kockarna pa Ritz-Carlton i Cancun formligen krossade det tidigare rekordet i att gora varldens storsta kottbulle.

Du sag detta?
– Ja.

Du sag kottbullen?
– Jag sag kottbullen. Den hade en ganska dalig stekyta skulle jag saga men vagde upp det med ren storlek.

Du sag varldens storsta kottbulle?
– Jag sag varldens storsta kottbulle.

Var ar den nu?
– Kvar dar ute vid hotellets pool och ska val atas upp tror jag.

Kommer du att ata av den?
– Nej, det vore for vulgart.

Djur

Jag har sett en krokodil och massor av jattestora odlor, som kanske ar leguaner. En rolig fagel med stora fotter som springer klumpgt fram. Men jag vill se en asna. Ar inte Mexiko ett asneland? Ett land av asnor? Det sags att man ser jatteskoldpaddor om man gar ned till vattnet nattetid. Hittills har jag varit for trott for det men ska forsoka ikvall. Jag vill se en san. Garna klappa ocksa.

Och for alla kollegor som oroar sig dar hemma: nej, jag har varken sett eller klappat ett svin. Annu.

Partytime, amigos!

Tva intervjuer avklarade: Matt Dillon (avslappnad, skon snubbe med charmigt slapig rost) pa gott humor. Jag fragade varfor han alternerar mellan roller dar han har mustasch och inte har mustasch. Vi smagnabbades for han envisades med att saga att han inte alls valjer roller baserade pa huruvida han far ha mustasch eller inte. Det hela var gulligt. Han sa “Take care” nar jag gick och garvade. Jag var i form. Bara for att upptacka att diktafonen inte spelat in ett enda ord. Bra.

Paul Walker. Jag trodde han skulle vara stel och trist men visade sig vara den totala motsatsen: rolig, skon dude som surfat mycket i sitt liv. Bra, bra. Han sa att han hade bestamt sig for att hata Hayden Christensen men sen nar de traffades sa gck det inte for han var visst ratt snall anda.

Sag en farbror med den mest abnorma rov jag sett i hela mitt liv. Den borjade strax under farbrorns brost. Det var som om det satt en stor saccosack runt hela partiet fran strax under brosten och ned till mitten av laren. Jag blev helt hypnotiserad, kunde inte sluta kolla. Han satt ned och herregud vad byxorna spande at over skinkorna. Jag satt ned bakom honom och vantade anda tills han reste sig upp igen for att kunna se det hela en gang till…

Forsta rapporten fran Cancun – intervju med Mattias Dahlstrom

Hej Mattias, du befinner dig just nu i Cancun tillsammans med Caroline och ett gang andra journalister fran hela varlden. Vem umgas du helst med?
– Well, jag valjer Caroline da ra.

Hur varmt ar det?
– Sa att man tror att man ska smalta bort varje gang man gar ut. Det ar helt olidligt.

Hur behaller man stilen i sadan varme?
– Det gar inte.

Sa det du sager ar att jag ser ut som en tont?
– Ja. Men det drabbar mig ocksa.

Hur?
– Genom svettiga trojor, glansigt ansikte, roda axlar…

Har du sett nagra djur?
– Forsta kvallen sag vi en krokodil nedanfor en restaurang men cyniska och blasé som vi ar sa trodde vi att det var en latsaskrokodil utplacerad av restaurangen som ett slags turistknep. Vi tog inte ens kort pa den. Vara “bevis” for att den skulle vara falsk var bland annat “den ligger alldeles for stilla”. Vi at vidare, koncentrerade oss pa maten. Servitorena papekade gang efter annan att vi hade en krokodil bredvid bordet. Vi svarade med gliriga leenden som signalerade “Vi vet att ni skojar med oss”. Nar vi tittade ned efter ett tag var den borta. Den hade simmat ivag…

Ingen asna?
– Nej. Din snuskiga…Jag vet vad du syftar pa.

Hur ar mexarna?
– Det sags ju att thailandarna ar det leende folket men de ar ingenting mot mexikanerna. Maken till trevligt folk har jag aldrig traffat. Utan att vi fragar kommer de fram och fragar om vi behovar hjalp. En mexikansk kvinna som skulle att vart hall (vi fragade om vagen) erbjod oss att dela taxi med henne. Hon betalade. Hon “skulle anda dit”. Servitorerna ler fran ora till ora. Igar visade var favoritservitor oss entusiastiskt Saturnus och Uranus pa stjarnhimlen medan vi at var utsokta enchiladas.

Kommer du eller jag att ga upp i vikt under denna vecka?
– Sakert jag Du ar visserligen den som ar tokig i maten, men hittar jag ett stalle med bra quesadillas sa kommer jag nog trilla dit. A andra sidan svettas man bort en massa.

Adios amigos – en essä om god packning

Väskan packad. Jag hatar att ha mycket packning men älskar att packa. I en alternativ verklighet hade jag kunnat vara logistiker och tjänat massor på att maximera utrymmen i lastbilar. Jag hade till och med varit så bra att jag hade anlitats som logistikkonsult. Överblickat lagerpersonal, kommit med synpunkter och skickat en faktura på ett femstjärnigt belopp.

Jag är grym på att packa. Man kan säga att det är en talang. Allt talar för att detta är sant utan att vara en överdrift: ni som känner mig vet att jag är ordningsam på gränsen till pedant, att allt i mina skåp inklusive städskåpet är ordnat med militant precision. Plus att jag älskar Tetris och att sortera saker i nummerordning.

Så.

Min väska är som vanligt packad på ett närmast perfekt sätt. Jag säger närmast eftersom jag tagit den största väskan den här gången och vägrar fylla den, jag vill ha plats över ör en sombrero och minst en piñata. Jag är färdigpackad och därför infinner sig en känsla av tillfredsställelse. Ah. Jag har lyckats. Ännu en gång…

So long amigos, nu off to wet t-shirt-tävlingarnas förlorade stad! Viva Cancun!

Apropå listor…

…så gjorde jag en uppskattad sådan på På stan alldeles nyss.

Por favor!

I morgon bär det av till nacholand. Cancun, here I come. Jag tar med mig ett par sandaler men två par badplagg. Jag har mina prioriteringar.

Och jag flyger, som alltid, i mjukisbrallor, glasögon och med extra mjuka sockor i handbagaget. Häften van resnär-look, hälften filmstjärna. Solglajjorna åker på i taxin. Mjukisbrallor och solglasögon = instant semesterlook, LA style.

Jag vill klappa djur. Men i guideboken står det att man ska låta alla vilda hundar vara ifred. De har rabies.

På förekommen anledning: sunklistan!

Bra nedsunkningar i filmer:

1. John Cusack och Cameron Diaz i I huvudet på John Malkovich

Finns det något sunkigare än hästsvans på män? Det skulle vara flint och hästsvans i kombo då. Cusack kombinerar med närsynthet och lätt ångest. Inte särskilt attraktivt, nej. Det Cameron Diaz förlorar på svintoburret, mjukisbrallorna och den glansiga hyn tar hon visserligen igen på charmen. Till skillnad från Cusack som bara är underbart ful.

2. Nic Cage i Adaptation

Fluff-afro, plufsighet och svettig framtoning. Nic Cage har aldrig varit fulare – eller bättre!

3. Tom Cruise i Born on the 4th of July

Pretty boy Cruise slummade till ordentligt (Hillbillymustasch! Tyder på seriositet!) och vann därmed respekt. Ett minus bara: för vita tänder.

4. Leo DiCaprio i Gilbert Grape

Inte nedsunkning per se, men ett bra kliv från den golden boy vi är vana att se honom som. Visst är utvecklingsstördhet charmigt, men sexuellt attraktivt är det inte.

5. Jared Leto i Chapter 27

Jared Leto tjockade till sig ordentligt för rollen som John Lennons mördare. Antagligen hade han siktet på en oscarsstatyett. Film om känd mördare + story of a nationalhjälte + upptjockning för roll = fet oscarschans!
Men nej. Inte ens Letos extrakilon räckte inte till för att skymma det ytterst dåliga manuset och den ruttna filmen i stort. Men hans plufsiga kinder är roliga att se på.

6. Charlize Theron i Monster

Okej, en riktig oscarsförfulning, men hon gjorde den bra. Och resultatet blir ju så mycket mer dramatiskt om man är riktigt, riktigt snygg från början.

7. Daniel Day Lewis i Gangs of New York

Fakta: DDL är snyggare som cp i Min vänstra fot än som gangster/slaktare i Gangs of New York. Det är svettluggen som gör det.

8. Daryl Hannah i Blommor av stål

Alltid roligt med fula glasögon. Alltid. Och kristen fanatism.

9. Chloe Sevigny i Zodiac

Hårfin gräns mellan förfulning och allmän coolness här. Men jag väljer förfulning.