Kampen fortsätter – ansiktet ska dö!

Man skulle kunna säga att jag valde att boka en tid hos hudterapeuten idag av strategiska skäl. eftersom man ser ut som en pizza i ansiktet när man går därifrån bör man stanna inne av humanitära skäl hela dagen efteråt.
Och jag behöver stanna hemma och skriva om nördtjejer. Jag ska skriva en jättelång grej om nördtjejer. Är det tänkt.
Och jag är såklart superpepp! Men som alltid när jag är superpepp vill jag säga för mycket och då börjar jag måla om i köket istället. Och när jag ändå var i målartagen så målade jag om stegen också, den jag står på för att kunna måla om i köket.
Även det skulle man kunna säga var strategiskt, eftersom jag då inte har någon stege att stå på och därmed kan jag inte avsluta målandet och därför borde min nördtext bli klar på nolltid.
Funkar sådär.
Nu har jag börjat spika upp tavlor istället, mot min kropps vilja. Och så gör jag menlösa saker som att “putsa silver”. Min kropp försöker dra mig mot soffan och datorn men min hjärna hångarvar åt den och skriker FOOL!
Frilansandet, säger jag er, är en evig kamp mellan kroppen och själen. Evig!

Rösten från andra sidan

Senaste nytt från andevärlden: de gillar att fika och saknar kaffestunden på jorden. Förvånandsvärt många andar framförde det under seansen. En ande visade “en bild” på en tårtspade för mediumet. En annan sa “Ta en kopp kaffe!” till sin jordliga vän.
Mediumet var en rödhårig, ganska söt tjej i ung ålder. Hon var skön. Pekade på nån random person och sa “jag har ett meddelande till dig”. I stort sett alla gick ut på att personen “på andra sidan” hade det bra och att personen i “jordelivet” skulle veta att hon var en fin och underbar människa.
Jag satt med armarna i kors och försökte att inte möta mediumets blick när hon kollade runt i rummet efter folk som andarna ville kontakta. Jag tänkte “inte jag, inte jag, inte jag” och fick därför (?) heller inte något utomjordeligt budskap.
Det gjorde däremot min mamma även om jag (och hon) ställer mig lite skeptisk till beskrivningen av hennes, förmodade, far som “humoristisk” som han beskrevs som av mediumet. Morfar var många saker men banne mig inte humoristisk. Han skulle inte känt igen humor om det så bet honom i den Wolseley-beklädda tån.
Min medföljande vän M, som kanske vill vara anonym i sammanhanget, fick budskap från sin farmor och tydligen stämde allt mediumet (och farmorn) sa in på Ms livssituation och M blev både glad och aningen chockad. Hon och farmorn var inte tajta i jordelivet även om de tyckte om varandra.
Där ser man.
Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig. Ingenting antagligen. Och jag vet inte om jag saknade det där riktiga flummet som uteblev eller om jag är glad över att det hela var ganska nyktert och andarna uppmanade oss att ta en kopp kaffe då och då.

Poltergeist’s got nuthin’ on me!

Idag ska jag på seans. Seans! Jag vill gå för att se alla som går dit. Jag vill se hur ett medium ser ut (säkert som en helt vanlig farbror i grå kofta men ändå…). Jag vill höra honom förmedla budskap från andarna.
Jag har fått instruktioner. Jag ska bland annat inte bli besviken om ingen ande vill kontakta just mig. Andarna har mycket att göra (?) och ibland kan de helt enkelt inte. MEN det kan vara så att den ande som kontaktar någon runt bordet också har några väl valda ord att säga som kanske kan ge just mig någonting också. Visdomsord.
Ska ladda nu och äta en stor andefrukost (Cheerios med mjölk). Sedan ska jag ta på mig andevänliga kläder, kanske second hand. Det borde de gilla. Kläder med “historia”. Jag har kanske en gammal brosch någonstans (tveksamt) och borde man inte bära hatt?
Återkommer med rapport från andra sidan. Stay tuned.

Poltergeist's got nuthin' on me!

Idag ska jag på seans. Seans! Jag vill gå för att se alla som går dit. Jag vill se hur ett medium ser ut (säkert som en helt vanlig farbror i grå kofta men ändå…). Jag vill höra honom förmedla budskap från andarna.
Jag har fått instruktioner. Jag ska bland annat inte bli besviken om ingen ande vill kontakta just mig. Andarna har mycket att göra (?) och ibland kan de helt enkelt inte. MEN det kan vara så att den ande som kontaktar någon runt bordet också har några väl valda ord att säga som kanske kan ge just mig någonting också. Visdomsord.
Ska ladda nu och äta en stor andefrukost (Cheerios med mjölk). Sedan ska jag ta på mig andevänliga kläder, kanske second hand. Det borde de gilla. Kläder med “historia”. Jag har kanske en gammal brosch någonstans (tveksamt) och borde man inte bära hatt?
Återkommer med rapport från andra sidan. Stay tuned.

Semester-lajvet

Dags att åka hem från landet.

Har bytt tröja nu. Den andra, som jag hade tre dagar i streck, luktade grillrök, bastu och sommarfuktighet. En ganska behaglig doft förvisso men det är sista dagen på landet och jag borde väl markera det på nåt vis.
Så jag tar på mig en ren tröja.
Samma jeans dock, uppvikta till knäna. Jag är rädd att vika ned dem, helt säker på att det ramlar ut fästingar, myror och tallbarr då.

Jag är ensam i hela Disneystaden, som det här lilla området är. Inte helt ensam, förstås, eftersom A är med. Men vi är helt själva på hela herrgården.

Jag har kanske inte förklarat – det är en liten, skön stugby med fem stugor det här, och så en fet, präktig herrgård mitt i alltihop.
Man ser i stort sett aldrig till de andra stugborna, så tennisplanen, minigolfbanan och båtarna är oftast ensamma och lediga. Precis som herrgården där man kan spatsera runt med en käpp och leka godsherre, eller grevinna.
A har åkt ut i en av båtarna med ett fiskespö, på jakt efter middag. Igår grillade vi på herrgårdens lilla terrass, och såg rådjur och fladdermöss. Sedan blev det bad.

Bastun står mitt på den lummiga stranden och luktar alltid på ett visst, träigt sätt. A är väldigt förtjust i den lilla träbastun, som har sett, och luktat, likadant sedan, gissningsvis, sjuttiotalets glada bastudagar. Träfanéer, några trötta åror och så en krispig trälampa i taket. Igår tog vi ett nattdopp. Det är första gången jag gör nåt sånt.
Ett värdigt avslut.
Nu åker vi hem.

Semestersympatier

Jag ber att få tacka för alla uppmuntrande semesterord, och tips på att “skippa datorn”. Jag har valt att “skippa mobilen”, och datorn har jag bara satt på en gång om dagen ungefär. Jag tycker det är bra. Som en alkoholist som bara luktar lite på korken någon gång om dagen för att påminnas. Om glädjen och sorgen.
Jag har dock glädjande nyheter. Semesterkänslan har infunnits till 75% nu. Jag vet det därför att jag går upp innan nio av mig själv och känner mig utsövd. Och så har jag haft samma tröja tre dagar i rad. Igår var mitt hår så smutsigt att det kunde stå upp av sig själv. Brydde jag mig? Nej, jag satte på mig en aprikos skärm och så var det med den saken.
En sjuk grej var också att jag struntade i badkläder. Det har jag adrig gjort i hela mitt liv. Men det här gate-ade Wermdö-communitiet med tennisbana och minigolf är så privat och fint att man kan slippa oroa sig för eventuell flukt. Det finns kanske tre, fyra familjer här. Och alla håller sig för sig själva på ett fint och uppfostrat sätt. Man säger hej när man möts, kanske på väg till båtbryggan. Men mer än så är det inte.
Nu är det dags för sillunch.

Semesterkänsla uppnådd till 65%

Jag tror jag är på gång nu, med semestern. Idag steg jag visserligen upp innan nio, men sedan slackade jag hela vägen fram till lunch. Sommarpoäng!
Jag provade att knalla runt lite barfota, och jag tog med världens största, konstiga Hemmets Journal-korsord (hittade i stugan!) till stranden.
Sill till middag.
Ja, som ni hör så jobbar jag hårt på semesterkänslan. Skulle säga att den är uppnådd till 65%. Får jag grilla en gång till kommer den öka med 10% direkt, och om man sedan lägger till ännu ett fästingsbett så börjar vi närma oss relaxation.

Semesterskärselden

Det kräver mod, utålighet och disciplin att gå ned i varv och acceptera semestern.
Man får kväva impulserna att aktivera sig för sakens skull, att ringa samtal, kolla mail.
Man får stå emot skräcken inför naturens tystnad som jag fortfarande tycker är väldigt, väldigt spooky.
Man får försöka att inte freaka ur inför flugor, bin och mördarsniglar.
Man ska döda allt som har med de vardagliga vanorna att göra – endast då kan man nå semesternirvana – alltså avkoppling. Det är svårt, det tar lite tid

Har varit ute med ekan. Två timmar, tror jag. Blevb skrämd av en fet trollslända, stor som en bofink!
Har plockat hallon och röda vinbär från busken och langat in dem i munnen.
Har börjat lägga ett 750-bitarspussel.
Har hunnit upptäcka en fästing på foten. Blev vansinnig och hackade ihjäl den med det redskap som fanns närmast till hands – fjärrkontrollen.

Det är skärselden, det. Man måste göra sånt utan att tänka “nu gör jag som man ska göra på semestern”.
Man ska bara göra det. Svära på bin, muttra om “badjävlar” och sluta tvätta håret. Idag har jag haft mysbrallor och skärmmössa. Skärselden, som sagt. På väg till målet – semesterfrid.
Snart där.

Tre solar

Allvarligt, är det lite sol som skymtar?
…tänker jag och kastar ned tre linnen och två klänningar i packningen. Om inte det är definitionen av optimism så vet jag inte vad som är det.

Skärgårdsdoktorn kan komma

I morgon blir det skärgården. En vecka på Värmdö. I regn. Jag packar…

* Alfapet
* Pussel
* Gummistövlar
* “Myssockor”
* “The Dirt” i pocket

Den skummaste skärgårds/semesterpackning världen skådat. Det kommer bli som ett slags Big Brother-vecka. Instängd i en regnig stuga mitt i ingenmansland. Självpåtagna “uppgifter” såsom att “lägga 1000 bitarspussel före lunch”, och “göra anagram av Alfapetbokstäverna”.

Kommer ju sluta med att någon (jag) går bananas och börjar skriva samma mening om och om igen på en skrivmaskin och sedan är det kökskniv och REDRUM för hela slanten antagligen. En människa kan liksom bara ta SÅ mycket regn i skärgårdsstuga.

Jag packar också ned ett paket med fem smördegsplattor som jag hittade i frysdisken på ICA. Tänkte göra croissants.
Ja, ni hör ju att det inte står helt rätt till.
Om ni inte hör från mig inom fem dagar så skicka skärgårdsdoktorn.