Stilikoner och parfymer – en liten odyssé!

Låt oss prata stilikoner! Och låt oss undersöka deras intimaste accessoar – deras parfym.

Undebara boho-chica Jane Birkin har underbar smak, hon använder självklart Shalimar. Det kan vara så att hon lite är ett barn av sin tid, hon var stor i ett skede då det var mode med kryddiga, starka, orientaliska parfymer. Men å andra sidan har Shalimar alltid burits av boho-personer, färgstarka kvinnor och kryddiga bohemer. Inte för inte som Jade Jagger designat den nya flaskan, menar jag.
Hon bär också Jicky, den ultimata unisexdoften. Eftersom hon är en ikon utan like har hon förstås också en parfym som gjorts åt henne, nämligen Miller Harris L’air de rien. Självklart en sensuell, muskig orientalare…

Jackie Kennedy Onassis, en underbart stilfull kvinna, bär lika stilfulla parfymer. Jicky även där – en citrusexplosion! Chanel No. 5 givetvis (den var väl ändå given?) och Fleurissimo från Creed, en blomsterbukett som beställdes av Monacos furste Rainer till blivande frun Grace Kelly i bröllopspresent. Vilken bröllopspresent! Tydligen blev Jil Sander No.4 hennes sista doft. Modern och stilfull in i det sista alltså…medan maken JF Kennedy bar Old Spice (!) och den lika billiga Jockey Caswell Massey. Är det någon som tvivlar på att han var en man av folket så kan man sluta med det nu. Men visst, han var en statsman också, om än för ett kort tag. Och som sådan bar han det enda rätta, en grön cologne från Creed, nämligen Vetiver.

Dita von Teese använder hur många parfymer som helst. Quelques Fleurs heter favoriten tydligen, från Houbigant (jag vet inte hur den luktar – det måste jag ta reda på!) men listan inkluderar också Stella Rose Absolute, Bvlgari Red Tea, Jean Paul Gaultier, Vivienne Westwood Boudoir, Shiseido Feminité du Bois, Lancome Magie Noire, Fracas och den underbara Angel (Mugler).

Tom Fords lista är kortare. Han bär klassiska, träiga, gröna colognen Guerlain Vetiver medan hans favoritlukter är patchouli, amber, musk, vanilj, choklad, kaffe och hans hund öron. (Allvarligt, han borde ju älska Angel, den innehåller ju i stort sett allt det där!)

Kate Moss har en knippe egna parfymer att välja på men har ändå en liten kollektion klassiker på nattduksbordet. Gemensamt för samlingen är att alla är klassiker, alla är topparfymer och alla är väldigt, väldigt kvinnliga – med undantag från Dirt från Demeter, som luktar damm, grå smuts och lite brun, torr jord. Stark kontrast till Chanel No.5, 10 Corso Como, Shalimar, L’heure bleue (min favorit!), Tocca, Royal Limes, So de la Renta, L’eau d’Issey, CK one, Anais Anais och Fracas. Men så brukar ju Kate blanda dyra, klassiska plagg med billiga Topshop-grejer. Eller, har jag fel? Vintage och rock’n’roll? Precis som Chanel No.5 och CK One. Jajamen, badrumsskåpet ljuger aldrig. You go, Kate.

…och en sista hinner vi med, va? Mick Jagger. En stilikon om någon. Väljer att dofta murrigt, murkigt trä och tjockt, fuktigt läder med Cuir de Russie från Chanel. Hatten av till dig, herr musikman, det trodde jag inte. Men dottern Jade måste väl fått sin ypperliga parfymsmak någonstans ifrån?

Frågelådan x 2

Hej Caroline!
Vill även jag tacka för en underbar blogg!
Såg att du tipsade om lite nya parfymer i detta inlägget och hoppas även jag få hjälp av dig! Är så sugen på att hitta en ny doft,men har svårt för att gå runt och prova på Åhlens (där de dessutom inte är så hjälpsamma tyvärr) tills man blir helt yr.
Jag har tidigare haft Viktor&Rolf “Flowerbomb”, Anna Sui “Suidreams”, Calvin Klein “Euphoria” och Comme de Garcons “2″. Gillar både att de två första är har ganska vanilj-aktig (?) söt doft och att de två senare är ganska tunga. Fick även Marc Jacobs “Daisy” i present men den gillade jag inte alls…kändes lite för lätt på något vis.
Ja du hör ju,jag är minst sagt förvirrad och skulle verkligen bli så glad om du har tid att ge mig lite bra tips!
Tusen tack på förhand!
Moa

Hej Moa!

Tja du…du gillar både vanilj och sötma, men också tyngd. Gärna på samma gång? I så fall är det kanske orientals du ska sikta in dig på. Eller kanske dofter med patchouli, lite musk och rökelse i botten? Varför inte testa något dunkelt och lortigt från 1920-talet, som Shalimar? Opium?
Eller Estée Lauders underbara Sensuous Noir, om du vill börja “light” och modernt. Angel är ett annat alternativ.
Narciso Rodriguez har ju också ett helt batteri av muskiga dofter, till exempel Narciso Rodriguez for her som är mustig, murrig, mörk men inte tung.
Ja, inte så mycket nytt bland de förslagen direkt, men det beror på att de är utmärkta dofter. Vill du istället ha något lite mer krävande eller ovanligare kanske Tea for Two från L’Artisan kan vara något, den luktar som en kopp med het, rökig lapsang. Inte allas kopp te (!) men kan vara värd att prova. Garanterat inte den vanligaste parfymen på sminkbordet. Men det är å andra sidan inte Comme des Garcons 2 heller.

Hej!

Jag har en body lotion som är från Bath and Body Works. Denna lotion är från deras serie Japanese Cherry Blossom. Doften beskrivs som ”a seductive and mysterious floral scent, inspired by the exotic gardens of Japan”. Dock uppfattar inte jag den här doften som speciellt orientalisk eller blommig, men kan heller inte beskriva den på något bra sätt. Den här doften är för mig… varm. Den är sensuell utan att vara överdriven, den är inte för tung, men heller inte för fräsch, den är inte för feminin utan drar nästan över lite åt det maskulina hållet (påminner lite om L’homme av YSL på något vis). Jag får alltid komplimanger när jag har denna lotion, och själv älskar jag den. Men nu är det så att jag gärna skulle vilja ha en parfym som doftar likadant. Jag har varit på jakt efter en parfym som luktar såhär i flera år, utan resultat. Det finns en Eau de Toilette i samma serie, men den går inte att köpa eller beställa till Sverige. Så jag undrar om du vet någon parfym som påminner om denna? Eau de Toiletten beskrivs såhär:
Fragrance Top Notes: Asian pear, Fuji Apple and Ume Plum
Fragrance Mid Notes: Japanese Cherry Blossom, Butterfly Lily, Kyoto Rose, Mimosa Petels and Hedione
Fragrance Base Notes: Vanilla Rice, Imperial Amber, Silk Musk, Cinnamon Incense, Himalayan Cedarwood and Creamy Sandelwood

Eller tycker du att jag ska försöka få tag på Bath and Body Works Eau de Toilette i denna doft, utan att ha provat den? Tror du att den kommer dofta likadant som min body lotion?

Tack så jättemycket på förhand!

Anna

Hej Anna!

Gillar du doften gör du säkert bäst i att skicka efter parfymen (se upp för tull!). I vilket fall som helst kommer den säkert att komplettera din body lotion bra. Perfekt underlag för layering!
Det finns kroppsprodukter som ska dofta Japanese Cherry Blossom från Både L’Occitane och Korres. De finns ju tillgängliga i Sverige, de kanske kan vara alternativ till din body lotion? Beroende på om du gillar dofterna, såklart. Men det kanske kan vara värt att provdofta på dem? De ersätter ju inte parfym, men de kanske i alla fall gör så att du slipper beställa från USA när din favoritlotion tar slut? Om man har tur.

Exotism!

När vi ändå pratar om Shalimar…låt oss prata lite om orientaliska dofter.

Det var runt 1910-talet som hela Europa drabbades av en exotisk våg, som nådde toppen tio år senare då det plötsligt var inne med västerländska rytmer, dofter och looker. Jazz! Rom! Tobak!
Ryska baletten turnerade med föreställningen Shéhérezade och orsakade en total orientalismtrend, Josephine Baker besökte Paris – och fick en egen parfym! (I en flaska som idag skulle anses förolämpande rasistisk)

Orientalism och exotism var helt enkelt grejen, och de orientaliska dofterna föddes. Vi förknippar dem ofta med något sött och tungt. Så måste det inte vara, och har inte alltid varit. Men gemensamt är att de ofta innehåller ambra (Ambra luktar vanilj, men med en sensuell och mustig underton, som en lättare musk kan man säga). De orientaliska dofterna kan man sen dela in blommiga, kryddiga, träiga och gourmand orientaler.

När de kom, på 20-talet var de torra, pudriga och vaniljbaserade. Guerlain har gjort flera stycken sådana, till exempel Mitsouko (1919). Men mästerverket hette – och heter – Shalimar.

När den kom 1925 satte den verkligen standarden för orientaldofter. Den  innehåller 30 % doftämnen, vilket är dubbelt mot vad man brukade på tjugotalet. Det tog fyra år innan man vågade lansera den, man trodde liksom inte att världen var redo, och man ville att den skulle vara perfekt.

Shalimar är en chypre, med toppnoter av bergamott och citron (som i Earl Grey-te). Hjärtnoten är blommig, med iris och jasmin. Ah, som en marockansk trädgård? Sen kommer det tunga och orientaliska, som patchouli och sandelträ (vanligt i rökelse). Sen det långvarande orientaliska, det som stannar kvar i minnet och på armen – ambra, läder och musk. Där har vi den – Shalimar.

Det finns någon story om två gudomligt vackra, exotiska tvillingar som var it-girls i Paris på 20-talet. Enda sättet man kunde skilja dem åt var genom att en av dem bar Shalimar, så det var henne alla flockades kring trots att de båda flickorna var identiska.

Annat roligt fakta: ända sedan releasen har man bara låtit brunetter göra reklam för doften, för att behålla bilden av den som exotisk.

Trots att de orientaliska dofterna ändrat karaktär sedan dess kvarstår Shalimar som en riktig klassiker och räknas till de topp-fem-bästa dofterna i världen. Utan tvekan. Det är den enda erkända toppdoften som inte är blommig, och det är den äldsta orientalen som fortfarande räknas. Ni ser, ni måste gå och prova den. Nu. Som med all annan parfym -  låt den sätta sig, dofta när den är torr, fått mogna och komma fram ordentligt.

På 70-talet blev de orientaliska parfymerna muskiga, som Opium (1977), som orsakade bråk när den kom. Kines-amerikanska grupper krävde bojkott och offentlig ursäkt av Yves Saint Laurent som de ansåg kränkt dem, genom att inte respektera vilka problem opium orsakat i deras hemland. YSL brydde sig inte. Parfymen förbjöds till och med ett tag, i USA men blev, såklart, en bästsäljare. Dels på grund av doften, men också kanske den “vulgära” reklamen som antydde att man skulle bli som besatt (sexuellt?) av parfymen. Någon kanske minns nylanseringen för ett par år sedan med en naken Sophie Dahl? Samma sak där.

På 80-talet blev de orientaliska dofterna mer fruktiga, som Poison (1986). Också den antyder ju, med namnet, att man liksom inte kan hjälpa det, det lockande exotiska är farligt och man vet det, men vad kan man göra? Det luktar ju så förföriskt gott.

På 90-talet blev orientalerna mer kryddiga och skogsdoftande men emensamt för alla tider är att orientaliska parfymer alltid är starka och hållbara. Alltså, de stannar länge på huden och doften har lång livstid. Ambra fortsätter att lukta i stort sett för alltid.

En rolig grej bara, apropå kontroverserna med Opium och Poison. – på 1800-talet blev frågan om att lukta “exotiskt”  en politisk sak, mycket mer än vid Opium-lanseringen. Napoleons hustru kejsarinnan Joséphine upptäckte musken, och det blev därför en modedoft i Frankrike runt år 1800. Som en motreaktion blev tunga, exotiska dofter i stort sett tabu i England och Tyskland, de ansågs sjukt vulgära. Vem ville lukta fransk, slampig och katolsk? Nej, en sann engelsk/tysk protestant luktar friskt och rent istället. Musk luktar sex och sånt sysslar vi inte med, tack så mycket.

Grejen är att detsamma verkar gäller fortfarande för män, det sitter kvar det där. Den nordeuropeiske (protestantiska) mannen doftar inte musk/exotiskt/orientaliskt/sex utan frisk citrus, sportigt marint eller sträv fougére om man ser till vilka parfymer som går hem. Den första orientdoften för män (Habit Rouge från Guerlain) kom så sent som 1965. Trots att den bara var “halvorientalisk” gick den inte hem någonstans, sålde uruselt, ratades och kallades vulgär och billig. Är det ändå inte lite intressant att fundera över?

(PS. Shalimar, Opium och Poison finns att testa på i stort sett alla varuhus, och Kicks)