"Det hände mig!", del 1

Jag var i Las Vegas 2000, jag ville se Siegfried and Roy. Det kostade verkligen skjortan, tror den billigaste biljetten låg på 250 dollar vilket jag definitivt inte hade råd med.

Så jag frågade biljettjejen om hon kunde rekommendera någon annan Las Vegas-show, kanske en som kostade lite mindre. Hon sa “På Luxor går en alldeles ny grej, hetast i Vegas just nu, alla snackar om den!”

Okej, sa jag.Vad är det för show?

“De heter Blue Man Group och det går inte ens att förklara vad de gör, det måste ses, upplevas. Det är helt unikt och fantastiskt”.

Okej, sa jag.

“Du kan få en biljett för 50 dollar”

Okej, sa jag igen. Köpte en biljett och såg Blue Man Group.
Ja, gott folk, jag har sett Blue Man Group. I Vegas.
Jag må ha varit tio år yngre än jag är idag, då jag såg dem. Och trots att jag för tio år sedan inte hade någon som helst smak, eller omdöme, kunde jag ändå konstatera att det var bortkastade 50 dollar.
Efteråt stod de blå männen ute i foajén och poserade i töntiga, frusna poser. Man kunde ta ett foto bredvid dem. Det gjorde jag (jag hade, som sagt, inget omdöme på den tiden). Jag ler så att jag får äppelkinder och gör typ tummen upp bredvid en sån där fåne. Men vem är största fånen, tänker ni. Den blå mannen eller hon som står bredvid, ler och precis betalat 50 dollar för att se honom blåsa fram ljud ur en dammsugarslang.