När jag behöver jobba ordentligt går jag till Starbucks eller Espresso House. Starbucks är lite dyrare men har mer pålitligt wifi. Espresso har bättre fåtöljer och finns på fler ställen.
En sak är dock båda lika bra på: menlös bakgrundsmusik. Jag imponeras varje gång av deras förmåga att hitta lagom okomplicerad, oansenlig musik som spelas på föredömligt låg nivå utan att reta minsta lilla nerv i kroppen. Mild nog att lugna lite där den ligger och myser i bakgrunden. Melodisk nog att få mig att inte nicka till och stupa över datorn av stress blandat med uttråkning.
Espresso House kör mer anonyma soft jazz-grejer, inte sällan utan sång. Tänk Baker Street.
Starbucks försöker profilera mer och kör Norah Jones, mesig soul och ibland, om man har tur, lite skön Nick Drake. Ibland kan någon Kenny G-liknande tune slinka med men det har jag absolut överseende med. De är amerikanska, trots allt. Och hittills har de aldrig besvärat mig med Michael Bublé vilket jag också ser som en bedrift.

• Postad 2015-10-19
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 2

Etiketter None