Ett menlöst inlägg om sköldpaddor

Galapremiär (?) av Teenage Mutant Ninja Turtles igår. Fullt av barn och C-kändisar. Jag blev glad för att jag lyckades pricka in Ankie Bagger. Inte glad över att få se en film i hennes närvaro, nödvändigtvis, men att jag lyckades komma ihåg vem hon en gång var. Det betyder att man har levt.
Runar kom. Fast utan son! Det tycker jag var kul. Han kom för filmen, helt enkelt.
De där kulturmänniskorna från Agenda kom. Eller vad det där jobbiga debattprogrammet nu heter. Mosaik?
Ja, frågan man ställer sig är ju varför. De som har barn kan man kanske eventuellt förstå. Fast ändå inte. Hade de väntat fem dagar hade de kunna gå med kidsen och se filmen på bio utan att barnen fått skvallertidningsblixtar i ansiktet.
Filmen? Ja, recension kommer i City på fredag. Kan i alla fall avslöja att jag på nåt sätt uppskattade att sköldpaddorna kallar varandra dude hela tiden. På svenska alltså, den var dubbad. Jag är ju, som bekant, svag för fåniga anglocismer.