Bevis för att det, trots allt, blev ganska cosy med improviserat paraplytak på grillfesten

En lista, i regntider

Jag roar mig med listor, såhär i regntider.

MINA INTERVJUOBJEKT

Tråkigaste person jag intervjuat: Andreas Wilson. Två timmar fulla av nonsens, klyschor eller ingenting. Citat: “Det är viktigt att få tid för sig själv ibland“.
Roligaste person jag intervjuat: Rainn Wilson. Satan i gatan, jag skrattade verkligen hysteriskt. Genant!
Gillade också totally flaming Todd Hayes (“I’m Not There”) som inte kunde sluta vifta med armarna. Ibland gick hans röst upp i falsett. Underbar.
Skönast: Keira Knightly som svor hela tiden och berättade om vilka ostar hon gillar bäst (getost med aska var en favorit). Kristin Davis var också fin, så snäll och rar. Hon gillar Charlotte, men skulle inte vilja ha hennes liv. “Jag gillar choklad och billiga kläder för mycket”. Gulle!
Heder ska också ges åt Ben Affleck som bar lila skjorta, tuggade grönt tuggummi och sa “What up, guys?” när han kom in i rummet.
Snubbe: Svante Grundberg. Svarar “Socialstyrelsen” i telefon, medan han blåser ut en ciggpuff.
Otrevlig: Sarah Jessica Parker var inte direkt otrevlig men snorkig. “Alltså jag är inte min rollfigur, du kanske fattar det?” Detsamma gäller Cillian Murphy som sa “Är du en expert på irländska dialekter eller?”.
Personer som dött efter jag har intervjuat dem: Heath Ledger och Anthony Minghella.
Mest fascinerande intervjun: Heath Ledger. OBS! Ingen efterkonstruktion! Vittnen finns!
Mest rörande: Keanu Reeves…en fri tänkare, den mannen. Utanför boxen.
Mesta möjliga showbiz-intervjun med både sång och dans: Hugh Jackman och Carola. Dock lite olika kaliber på de båda intevjuerna. Ber att få påpeka att Carola brast ut i sång tre gånger på en timme. Det var bara hon och jag i rummet.

Breaking news i dagens tidning!

Bloggkommentar om lördagens grillfecke

“Jag hade också en melonincident i lördags! Jag gick på fest, och det första som hände vid ankomsten var att värdinnan stack upp en gigantisk fjärdedels melon under näsan på mig och frågade “Melon?”. Eftersom jag inte ville framstå som ett freak log jag någorlunda rakt och sa nej tack.”

Från Daniel Åbergs blogg

.

Arbetare = knegare

Folklig entry i DNs lördagskryss.

Fåfänga

Jag har förvånat ytterligare en person med mitt sidointresse.

Jag gillar smink. Skönhetsgrejor. Jag gillar att läsa på om innehåll i krämer och salvor. Jag fascineras oerhört av produkter med AHA-syra och jag letar efter den perfekta hudterapeuten (jag är nära målet, I can feel it!). Jag lägger ned oerhörda summor (och tid) på produkter för hud och hår.

En del har att göra med att jag har sk. problemhy. Jag vet inte, det är väl jag och Cameron Diaz som slåss mot acne i trettioårsåldern. Känns otroligt b. Men hon har ju en hel stab till sitt förfogande, redo med kortisonsprutor och kemiska peelingar så fort minsta rodnad dyker upp. Det har inte jag. Så jag måste liksom hålla mig själv à jour med senaste rönen.

Sedan är det roligt att måla. Kladda. Svärta ned ögonen. Ge sig själv lite solbränna. Bara sådär.
Jag har nip/tuck-at bort prickar i ansiktet, jag har försökt köra en vända permanent hårborttagning med pallade inte med smärtan och fick avbryta (abort! abort!). Hade jag råd skulle jag investera i en tandställning för att minska äppelkindsleendet.

Jag är med andra ord ganska intresserad av skönhetsprodukter och skönhetsprocesser. Detta förvånar folk. Varför? Jag vet inte. Ofta hör jag “Det hade jag inte väntat mig”.

Jag vet inte hur en typisk skönhetsintresserad tjej ser ut, men uppenbarligen inte som jag. Är det en bra grej? Kanske.
Får det mig att skämmas mindre för min fäbless? Nej.
Har detta påverkat mina ratings på Compare People på Facebook? Nej. Jag är fortfarande 0% pretty, nicest hair och person I’d rather sleep with.
Satte…

Jag – på kneget

Ja, det var ju såklart “typiskt”, som mormor säger, att regnvädret skulle kicka in lagom till den planerade semesterveckan på Värmdö. Och här sitter jag vid datorn, på redaktionen, och räknar ned dagarna – timmarna – innan semestern kickar in.

Jag som sett framför mig lata dagar i chinosshorts och pikétröja. Looken man sportar hos alla som stavar Värmdö som Wermdö.
Jag skulle gärna bli en sån som stavar det Wermdö.
Jag måste inhandla en piké. Första steget.

Det är min enda semestervecka vi talar om. Typ. Och så blir det regn.
“Typiskt”, som sagt.

Tja, inte annat att göra än att packa Alfapet, pussel och en trave pockets (har beställt Mötley Crüe-boken The Dirt för lite sommarsnask) och skänka en tanke åt alla stackare som travar runt i lera på Way Out West.
Suckers.

Lägenheten luktade fyllo

En hög med goodie bags!

Lyckad inflyttningsfest i lördags!

Trotsade regnet totalt och byggde ett “charmigt” tak av paraplyer ovanför, tja, “terrassen”. Ett infall som visade sig funka ganska bra. Alla gäster hade ju paraplyer med sig. så taket byggdes ständigt ut.
En trevlig granne langade ut två stycken spontant genom fönstret och en dam med hund tre trappor upp signalerade att vi fick låna hennes feta parasoll. Ka-ching!

Hängde lyktor i paraplyskaften för en “charmig” touch. Det gick att grilla trots att det duggade då och då, och paraplygrejen gjorde det hela till en liten intimare bjudning. Anser jag.

Dessutom var det ju tropisk hetta vilket gjorde att det inte var några större problem att befinna sig utomhus. Jag var fuktig så att jag fick torka ansiktet med servetter och baksidan av handen precis hela kvällen. Bildbevis ovan!

En del hade, trots allt, verkligen läst inbjudan och följde 50-talstemat. Idol-Mårten (ni hittar honom på tv4.se) var bäst i puffiga chinos, slapp skjorta och slipover.
Slipover!
Och med sitt blonda Brandon Walsh-rufs såg han totalamerikansk ut. Som en utbytesstudent.

Fick många fina inflyttningspresenter i samma anda; fejktatueringar, amerikansk pannkakssirap, hembakade brownies och Twister, till exempel. Boy! Vilka fresh vänner man har!

Vid tio öste regnet ned så då flyttade tjugofem, trettio pers in i min etta. Det var schysst det med.
Min idé med goodybags tror jag gick hem. Alla fick välja en när de gick, genom att läsa på en lapp med en “ledtråd” (kopplingen var i nio fall av tio sjukt svag, men i alla fall).

Det blev fyra över om min plan är att lämna/dumpa/placera ut dem på stan i morgon. Så om ni ser en övergiven goodybag på en bänk eller på en tunnelbanestation så är den er.
Varsågod.

Dagen då jag blev rörd

Den här fina och oväntade presenten gjorde förstås att jag blev alldeles varm och pirrig inombords idag. Det är inte ofta man får fina saker tillägnade sig.
Åh, vad jag blev glad.
Så glad – och rörd – att jag var tvungen att kolla på den här videon igen. Den är mitt egna Cute Overload. Nu outar jag den.
Och mig.
Ibland bara måste man.
Jag skäms inte. Jag tycker den är fin.

Pajigt blogginlägg

Idag blir det paj. Det är ett roligt ord – paj. Jag ska baka massor av pajer idag, minst fyra. Det blir feta, amerikanska sommarpajer som kommer se ut som de där superpajerna i Richard Scarrys barnboksvärld. De som man drömt om att få sätta tänderna i sedan man var fem. Så kommer de se ut. Och varför? Jo, för att nu är det dags för inflyttningsfest, och har man fest gör man ingenting halvdant. I alla fall inte jag. Det blir 50’s housewife-tema all over, med dresscode och allt. Jag ska ha blommig klänning och förkläde, tänker jag mig. Och servera paj.
Paj!
Halvdana fester är för whimps. Riktiga katter kör all the way. Minst fyra sorters paj, som sagt. Minst.