Partytime, amigos!

Tva intervjuer avklarade: Matt Dillon (avslappnad, skon snubbe med charmigt slapig rost) pa gott humor. Jag fragade varfor han alternerar mellan roller dar han har mustasch och inte har mustasch. Vi smagnabbades for han envisades med att saga att han inte alls valjer roller baserade pa huruvida han far ha mustasch eller inte. Det hela var gulligt. Han sa “Take care” nar jag gick och garvade. Jag var i form. Bara for att upptacka att diktafonen inte spelat in ett enda ord. Bra.

Paul Walker. Jag trodde han skulle vara stel och trist men visade sig vara den totala motsatsen: rolig, skon dude som surfat mycket i sitt liv. Bra, bra. Han sa att han hade bestamt sig for att hata Hayden Christensen men sen nar de traffades sa gck det inte for han var visst ratt snall anda.

Sag en farbror med den mest abnorma rov jag sett i hela mitt liv. Den borjade strax under farbrorns brost. Det var som om det satt en stor saccosack runt hela partiet fran strax under brosten och ned till mitten av laren. Jag blev helt hypnotiserad, kunde inte sluta kolla. Han satt ned och herregud vad byxorna spande at over skinkorna. Jag satt ned bakom honom och vantade anda tills han reste sig upp igen for att kunna se det hela en gang till…

Forsta rapporten fran Cancun – intervju med Mattias Dahlstrom

Hej Mattias, du befinner dig just nu i Cancun tillsammans med Caroline och ett gang andra journalister fran hela varlden. Vem umgas du helst med?
– Well, jag valjer Caroline da ra.

Hur varmt ar det?
– Sa att man tror att man ska smalta bort varje gang man gar ut. Det ar helt olidligt.

Hur behaller man stilen i sadan varme?
– Det gar inte.

Sa det du sager ar att jag ser ut som en tont?
– Ja. Men det drabbar mig ocksa.

Hur?
– Genom svettiga trojor, glansigt ansikte, roda axlar…

Har du sett nagra djur?
– Forsta kvallen sag vi en krokodil nedanfor en restaurang men cyniska och blasé som vi ar sa trodde vi att det var en latsaskrokodil utplacerad av restaurangen som ett slags turistknep. Vi tog inte ens kort pa den. Vara “bevis” for att den skulle vara falsk var bland annat “den ligger alldeles for stilla”. Vi at vidare, koncentrerade oss pa maten. Servitorena papekade gang efter annan att vi hade en krokodil bredvid bordet. Vi svarade med gliriga leenden som signalerade “Vi vet att ni skojar med oss”. Nar vi tittade ned efter ett tag var den borta. Den hade simmat ivag…

Ingen asna?
– Nej. Din snuskiga…Jag vet vad du syftar pa.

Hur ar mexarna?
– Det sags ju att thailandarna ar det leende folket men de ar ingenting mot mexikanerna. Maken till trevligt folk har jag aldrig traffat. Utan att vi fragar kommer de fram och fragar om vi behovar hjalp. En mexikansk kvinna som skulle att vart hall (vi fragade om vagen) erbjod oss att dela taxi med henne. Hon betalade. Hon “skulle anda dit”. Servitorerna ler fran ora till ora. Igar visade var favoritservitor oss entusiastiskt Saturnus och Uranus pa stjarnhimlen medan vi at var utsokta enchiladas.

Kommer du eller jag att ga upp i vikt under denna vecka?
– Sakert jag Du ar visserligen den som ar tokig i maten, men hittar jag ett stalle med bra quesadillas sa kommer jag nog trilla dit. A andra sidan svettas man bort en massa.