Jazzhands

Livet på ett bananskal

Filmfestivaldag. Såg två på raken. Steven Soderberghs The Girlfriend Experience som var trist och sedan Mike Judges Extract som inte var så mycket bättre, trots Ben Affleck i trasslig permanent.

Mike Judge måste verkligen hata “corporations”. Alltid detta nedklankande på “floor managers” och andra former av lägsta, möjliga chefspositioner. Alltid detta hån mot arbetaren som är något av en paragrafryttare, och hyllandet av killen som vägrar jobba 9-5. Vad har han för dåliga erfarenheter i bagaget, undrar man? Okej, jag vantrivs själv på de flesta kontor och har därför valt att frilansa/inte ha kontor men jag delar inte Judges uppenbara hat. Eller så har jag jobbar för lite i “cubicles”. Eller så har jag förträngt alla satans jobbiga kunder jag hade som servitris, och alla miffon som ringde när jag extraknäckte i växel/reception. Några highlights från den tiden:

1. Två bittra damer visar sina tomma tallrikar och säger med snörplig min att “potatisen var oätlig”. De förklarar i mun på varandra hur dålig bakpotatisen var. Hur rinnig skagenröran var och yada yada. De kräver en ny bakpotatis och det nu! Jaja, säger jag. Men var är den dåliga potatisen då? Den åt vi upp, säger de. Vi var ju hungriga och orkade inte stå i kö och trängas.

2. Jag hivar upp tunga, klumpiga matbespisningsaktiva flak med pannkakor för en oimponerad crowd i Försäkringskassans matsal. “Kan du inte lägga pannkakorna åt rätt håll den här gången?” påpekar en sur gubbe. “Alltid vänder du pannkakorna åt fel håll!”

3. “Varför serverar ni aldrig sillbullar som alla andra restauranger gör?”

Etiketter None

No comments

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen