Community. Rolig serie. Men jag kan tyvärr inte längre se Chevy Chase utan att bli lätt berörd.

Jag och Kennet har haft många projekt för oss, varav de flesta strandat på första försöket. Ett av dem var att varje gång vi hyrde en B-rulle (och det gjorde vi ofta, alldeles för ofta) så skulle vi hålla ett litet föredrag om någon skådespelare som var med eller något relevant ämne.

Det fixade vi två gånger sedan rann det hela naturligtvis ut i sanden. Kennet höll ett föredrag för mig, inklusive YouTube-klipp och ljudupptagningar, om Dudley Moore. “Om hans karriär skulle börja gå dåligt kan han alltid falla tillbaka på sitt pianospel” var en av meningarna jag minns.

Jag kontrade med ett föredrag om Chevy Chase. Detta var innan vi satte på Fletch 2 som inte på långa vägar håller Fletchs höga standard.

Nåväl. Det jag upptäckte, under min research, har tyvärr påverkat min syn på Chevy för alltid. Numera kan jag tyvärr inte se på honom utan att få en tår i ögat. Hela hans liv var kantat av tragik, depressioner och alkoholism. En gråtande clown if there ever was one. Det är Chevy det. Efter en uppslitande skilsmässa hamnade han i en så djup depression att han inte ens lämnade hemmet. Jag undrar om det inte viskades om självmordsförsök också.
Kokain på 80-talet, självklart, men inget fick honom på bättre humör. Tvärtom, drogerna försatte honom bara i en plufsig dimma och han lär ha spelat in Caddyshack i ett rus.
Barndomen innehäll pikanta detaljer som örfilar i sömnen från mor, och “instängd i källaren i en vecka” av far.

Commuity må vara en bra serie, riktigt rolig. Men Chevy gör mig ledsen. Jag ser bara en man vars enda utväg ur grymheten och depressionen, är och förblir humorn.

• Postad 2009-12-07
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 4

Etiketter None