Jag förlåter mig själv

Jag bor i SoFo.
Jag ligger på soffan och skriver.
Jag jobbar “inom media”.
Jag har en lång halsduk och dyra sneakers.
Jag har amerikanskt godis hemma och en uppsättning dyra knivar på väggen.
Just nu brinner det två dyra doftljus här hemma. Jag är lite kall, funderar på att ta ett varmt bad. “Med en sån där badbomb i kanske?”.
Jag är högskoleutbildad.
Jag använder ibland ordet “diskurs” om jag vill vara rolig.
Jag äger ca tre Marc Jacobs-plagg.
Mina möbler är mest i teak.

Jag skulle inte kunna vara klyschigare om jag så ansträngde mig.
Åh, detta ger mig en känsla av obehag och välbefinnande på samma gång. Skum kombo. Men sann.

Grattis till mig, mig, mig!

Idag fyller jag år. Grattis till mig! Jag får ett födelsedagskort med lemurer från mamma. Jag är imponerad. Jag får också en blandskiva och ett kort stort som ett A4 med posten. Inte av mamma, dock. Men fortfarande imponerande.

Jag inleder dagen med att se Men who stare at goats och konstaterar, än en gång, att George Clooney och Ewan McGregor är två av de vackraste män vi har på den här jorden.

När blir det tårta, tro?

Skrivarlyan hägrar

Måste medge att det känns lite galet att allt är klart inför LA nu. Lägenheten är uthyrd, biljetten betald och allt det där. Det enda som ska göras är att packa ned allt jag äger i kartonger som ska upp på vinden. Det ska väl inte ta så lång tid…zzzzzzz….

I morgon fyller jag år. Från det startskottet brukar resten av december vara förbi på cirka trettiofem minuter. Sen är det januari och jag går omkring på 3rd St Promenade och undrar vad som precis hände. Jag vet att det är så det kommer att bli. Och jag kommer drabbas av den stora resedarren som vanligt och jag kommer att göra mormor ledsen för att jag drar och lämnar henne ensam i en trist servicelägenhet hon inte känner sig hemma i.

Men vad är alternativet, undrar jag. Att ständigt stanna hemma och vara till hands? Men inte ens det skyddar mot stora resedarren, den stora rädslan för att Det Hemska plötsligt ska hända. Någon dör. Någon överger. Och allt förändras. Igen.

Prispallen

Weird Science är nominerad i en massa bloggpriskategorier. Prisutdelning på lördag. Jag ska gå. Jag har ju för bövelen skrivit om både Mammas pojkar och Ullared!

Gillar för övrigt mina släktingars standardgrej med att det är “så många repriser på tv nu”. Trodde länge att det var deras gimmick, en skön grej de sa varje gång vi sågs men inser nu att de faktiskt tycker det. Senast idag var det faktiskt en repris på SVT på förmiddagen. Outrage!