Folk ser träning där jag ser skämt

Fint att SATS hakat på den här heta trenden med parkour, och erbjuder parkourträning. Ungefär som att burlesk är “starkt nu”.

Anyhoo, så här skriver SATS: “Du har säkert sett Parkour utövas utomhus, i musikvideos och på nätet. Det är hisnande hopp över murar och staket och ibland också mellan hustak”.

De erbjuder också zumba.

Flykten till LA

Det är dagar som dessa, som börjar med att Burlesque får 4 i DN, som gör att man vill packa väskan och försvinna till LA en stund igen. Eller Boca, köpa ett skönt panchoställe där och sakta lullas in i demensen.

Nå.

Man misstänker givetvis att det är Jens Pettersson som skrivit under pseudonym. Är det bara jag eller har DN blivit sjukt mycket sämre nu för tiden? Visst, jag gräver säkert min egen grav nu men jag orkar inte hålla på. Diplomati hit och diplomati dit. Alla känner alla och så vidare. Men det är uppåt väggarna att Burlesque får en fyra, att man skriver att burlesk-trenden är stark, att man säger att filmen är härlig och trevlig. Jag trodde det inte om Jane Magnusson. Hon verkar ju redig, klok och no-nonsense.

Att det kan vara jag som har fel går jag inte med på. Jag vet vad jag såg. Och alla kan se trailern på YouTube.

Nu kan jag inte skriva nästa mening utan att få det att låta som om jag
a) har hybris
b) gråter
c) är världsfrånvänd

…och jag utesluter heller inte att något av ovanstående stämmer. Men – varför får jag inte skriva mer om film? När Sveriges största tidning, typ, skriver att burlesktrenden är stark?

Visst. Egen grav.
Men hey, jag siktar ändå på att sjunka in i senildemensen i Boca inom rimlig tid.

Flyttlass

Jazzhands måste flytta. Känner mig som ett skilsmässobarn. Leta adress osv. Blir nog Hainer.se

Borsta fram det!

När vi ändå pratar om hår, låt oss prata om hårborstar.

En av de roligaste (och knasigaste) människor jag intervjuat är Philip B. Hans produkter är förolämpande dyra, men också tokexklusiva och doftar gudomligt.
Han pratade maniskt, glatt och gestikulerade med hela kroppen. Då och då smekte han eller lekte mitt hår och tjattrade “Gorgeous hair, gorgeous hair“. Han var fantastisk. Han demonstrerade sina silkesdroppar på mig medan han åt sallad och berättade om sitt besök hos Oprah – på samma gång.

Hur som helst, när jag intervjuade honom var det om hans filosofi i allmänhet och hans hårprodukter i synnerhet. Hans silkesdroppar fungerade som en trollstav, de är utmärkta för lite glans och definition i topparna på håret och en droppe (jag skojar inte) räcker, vilket betyder att jag haft min flaska i tre års tid nu.

Nå.

Sen tog han fram en borste med svinborst och nylon och kammade mig förstrött lite grann medan han fortsatte snacka om gud vet vad (jag älskar honom!). Han stannade upp och sa “Alltså du vet att man måste ha en bra borste va?”

Jag, den naturliga skeptikern mot dyra produkter, hummade något och han fortsatte “Det gör all skillnad i världen. Vad gäller borstar är det verkligen så att du får det du betalar för”.

“Really”, sa jag och han sa “Kolla själv”. Han borstade ena sidan av mitt hår med en Mason Pearson-borste och andra med en vanlig plastborste, sen gav han mig en spegel.

Han hade ju helt rätt, förstås. Skillnaden var uppenbar. Där fick man ju äta upp sin misstänksamma min.

Med borstar gäller dock samma sak som med allting annat – välj en efter din typ. Mason Pearson anses generellt vara de bästa som finns, och de finns i olika sorter och utföranden beroende på om man har tunt hår, tjockt hår eller till och med långt hår. Behoven är olika – en håröm person med kort, tunt hår behöver en annan borste än någon med asiatiska, supertjocka strån.

Mason P har varit sällsynta i Sverige tidigare men nu finns de här (på NK, You, Noir, Preston Hair…bland annat). Svinborsten är skonsam, nylonen hjälper håret att bli följsamt (och torka snabbare!). En bra borste med snälla piggar skrapar inte hårbottnen så att den blir torr och/eller irriterad. En bra borste tappar heller inte sina piggar och är lätt att rengöra.

Man tror kanske inte att det ligger så här mycket vetenskap bakom en enkel hårborste men det gör det. En dyr, men genomarbetad kvalitetsborste, håller många, många år. Det är en investering. Vad gäller Mason Pearson så är de dessutom gjorda för hand, och har utvecklats sedan slutet av 1800-talet. Skaftet är vackert och mjukt att hålla i, och med köpet följer en rengörare vilket känns som världens enklaste grej egentligen (tänk alla hårinsnurrade plastborstar med små dammbollar i man sett/ägt/ryst åt) men som man i stort sett aldrig ser eller hör talas om.

Dessutom, och det här är kanske lite banalt, så skaffade jag min Mason P för att den är så otroligt vacker. Hey, döm inte. Jag är ju skönhetsbloggare, trots allt…