Prada grundades 1913 av Mario Prada. Idag är det, som alla vet, inte längre i första hand ett litet familjeföretag som tillverkar lädervaror utan ett modehus och lyximperium. Det styrs av Marios barnbarn Miuccia som presenterade de första prèt-a-porter-kollektionerna 1989, och introducerade Miu Miu 1992.

Parfymerna kom sent, inte förrän 2004. I linje med kläderna som brukar beskrivas som minimalistiska men hi-tech är dofterna ganska sobra. Mogna, eleganta och underdriva doftblandingar med touch av Italien i form av citrusnoter och iris. Ingenting som sticker ut, men heller ingenting att skämmas för, tvärtom. En välsydd, svart klänning må vara undertstated men kan fortfarande vara ett fulländat mästerverk, no?

Prada Eau de Parfym (Prada Amber, även kallad) är den mest kända parfymen från modehuset, och den första därifrån. En självklar och tydlig ambradoft med varma, runda citrusnoter från bergamott och apelsin med friska accenter från mandarinblomma och mimosa sveper bäraren. Det är en elegant doft, som skulle kunna beskrivas som vuxen.
För den som tröttnat på modeflugor, accessoarer och skor som inte går att gå i.
För den som istället satsar på en dyr klänning som räcker resten av livet, som klipper håret i en smickrande med klassisk frisyr istället för något modernt som kräver tröttsam styling.

Ambra, förresten, som parfym alltså doftar mycket av. Den är svår att beskriva. Ambran, alltså. Lite söt, lite kryddig. Ungefär som solvarm hud som några timmar tidigare, på bryggan, smörjdes in i kokosolja som nu har dunstat bort en aning. Ambradoften påminner om mysk men är inte lika tung och kvävande.

Själva parfymen kan jämföras lite med Chanel Coco Mademoiselle, men Prada Ambra är stramare, modernare, sobrare.

2005 kom Prada Intense, en mer koncentrerad version av originalet. Mer patchouli (?) gör den något sötare, något varmare. Påminner aningen, aningen om Thierry Muglers Angel (det är väl vaniljen och ambran), men är inte på något sätt lika högljudd, galen och krävande.

Tvärtom, Pradas kläder må vara hi-tech men parfymerna är rena, raka, diskreta och strama. Som en välskräddad kavaj, eller ett par putsade läderskor av fin, god, italiensk kvalitet. Aldrig kommersiella, aldrig inställsamma. Precis som förpackningen – rena, raka och eleganta.

Så än en gång – för den som värdesätter tidlös, stram stil. Den som tycker att en LBD med ett pärlhalsband till är höjden av elegans, och allt annat egentligen bara är krimskrams. Detta är ert doftmärke.

• Postad 2011-04-18
• av Jazzhands
• Kategori doft, Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter: prada