- Postad 2011-05-04
- av Jazzhands
- Kategori: Uncategorized
- Kommentarer: 4
Klädkoderna – ser det här som ett modeblogginlägg
En god vän hävdar att när han har kavaj på sig så får han oftare kvitton. Folk tänker kanske att kavaj lika med koll på pengarna?
Vidare noterar han att när han har överrock börjar fler människor, mest panchon, prata med honom på bussen eller på Sabis. Folk tänker kanske överrock lika med ordning och reda?
Jag har märkt en liknande grej. När jag har scarf (det händer att jag har scarf) så håller folk upp dörren mer. Folk tänker väl scarf lika med röra sig i kretsar där man är artig?
Förr om åren fick jag alltid fyllon bredvid mig på tunnelbanan men numera händer det sällan. Är det min mognare klädstil som skrämmer bort dem och får dem att lockas till yngre tjejer med jeans?
Jag skulle också kunna tänka mig att det handlar om en ny generation fyllon. Borta är den generationen som kunde spela gitarr och som alltid ALLTID hade något slags förflutet inom boxning. Borta är de fyllon som frågar om man vill dra fingerkrok med dem. Dagens fyllon är det ingen ordning på alls, de ska bara ha pengar och sticka kniven i en. De kan inte ta en ton på ett instrument, de vet inte ens vad en trubadur är för något.
Jag gillar inte denna utveckling.
Kalle! Vilken Kalle? Jo…
Karl Lagerfeld är välbekant för de flesta, som designer. Men som parfymnamn är han kanske mindre bekant. Ändå har han släppt en hel knippe dofter, runt tolv stycken.
Herrdoften Lagerfeld Classic kom 1978, i en både tidstypisk och tidlös flaska. (Till skillnad från Lagerfeld Perfume Femme som mycket väl kan vara den fulaste parfymflaska som gjorts). Karl själv stod för designen.
Doften – Lagerfeld Classic – är verkligen vad den heter. Den har stått sig bra och finns fortfarande i produktion och till försäljning, vilket faktiskt i denna tidsålder är en bedrift. Han visste vad han gjorde när han döpte den till “classic” med andra ord.
Och som en sådan är den också uppbyggd, med bergamott som toppnot och murrigare saker som sandelträ, mossa och musk i botten. En klassisk cologne på så vis, och väldigt mycket ett barn av sin tid, från en era då cologner var lika med citrus on top.
Men vad som skiljer denna från andra från flera samtida är kryddigheten, toppad med lite sötma vilket resulterar i en utsökt manlig blandning som både eggar och lenar. Det här är en “woody-oriental”, en riktigt manlig sak med drag i. För den allvarsamme direktören bakom sitt skrivbord, och för den tennisspelande gentlemannen som ser ut som Thomas Bodström, ungefär. Passar båda två.
Min egen Lagerfeld-favorit och det som fick mig att tänka på honom nu, är Sun Moon Stars (1994). En blå, liten juvel med ett passande namn.
Jag minns reklamen som jag såg i någon utländsk tidning, med Darryl Hannah på en vit häst under en blå himmel full av stjärnor och en stor, magisk måne. Det här måste varit runt 1997. Eftersom det var en utländsk tidning jag läste (säkert amerikanska Mademoiselle, den läste jag jämt) så fanns det med en liten doftlucka i annonsen som man kunde öppna och lukta på.
Jag blev helt tagen av doften. Helt tagen. Det luktade inte som någonting annat jag hade känt. Den doftade helt enkelt inte parfym, den doftade något annat (drömmar?)
Och därmed blev Sun Moon Stars blev den första doften jag köpte för mina egna, sparade pengar. Till skillnad från andra halvdana saker jag dittills hade fått i födelsedagspresent av någon släkting som hade handlat på taxfree.
Tada! True story.
Jag har fortfarande flaskan kvar, och använder den. Det är den typ av doft man (okej, jag) tar på mig efter duschen på kvällen, då jag ska krypa ned i sängen, ta på mig glasögonen och läsa lite medan den blå timmen infaller. Precis så gjorde jag nu, och upptäckte att min gamla trotjänare, som hängt med alla flyttar, alla svängningar, alla rensningar, håller på att ta slut. Ack! Vad betyder detta? Slutet på en era?
Nja. Det betyder att det är dags att skriva den här texten, dags att skriva en hyllning till Karl och beställa en ny.
Riktiga vänner överger man inte.
- Postad 2011-05-03
- av Jazzhands
- Kategori: doft, favorit!, inspiration, Uncategorized
- Kommentarer: None
Hipsterns väg på hälleberget
Okej, jag såg en ung hipsterman idag, som klistrade fast något på ett fönster. Sedan gick han.
Jag gick dit. Han hade klistrat fast en prickig korv-skiva på fönstret.
Min fråga är följande: är detta beteende något som är hipster-specifikt eller bara irriterande i allmänhet? Det är lätt att blanda ihop de två och jag vill inte falla offer för felaktigheter.
- Postad 2011-05-03
- av Jazzhands
- Kategori: Uncategorized
- Kommentarer: 6
Trä mig!
Hej, jag tycker att din blogg är grym! Är på jakt efter en parfym som doftar varmt nysågat trä, vedbod och möjligtvis lite rökt enris. Jag använder Jaisalmer från Comme des Garçons, tidigare har jag även använt Odeur 71 från samma märke. Gillar unisexdofter, är inte mycket för sött och “fräscht”, har du några tips? Blev så glad för inlägget om läderdofter för det är en annan favorit! /Lisa
Tom Ford verkar också gilla doften av trä, både Oud Wood och Arabian Wood är träiga. Men inte åt det nysågade hållet är jag rädd. Den första luktar mörk, fuktig källare i en träkåk ute i mitten av ingenstans. Den muskiga oud-noten hjälper såklart till med detta. Arabian Wood är fruktigare, mustigare och full med grönska, som ett ungt, ståtligt trä överöst med gröna blad och sjungande fåglar.
Kanske är du trött på Comme des Garçons dofter, annars luktar Dover Street Market också mycket av trä. Har du provat Dsquared? Deras olika varianter på She Wood (och He Wood) är ljuvliga. Ljuvliga!
Annars är tipset att leta bland herrcologner, i synnerhet de med sandalwood och vetiver. Som Vetiver Oriental av Serge Lutens, till exempel.
- Postad 2011-05-02
- av Jazzhands
- Kategori: doft, Uncategorized
- Kommentarer: None
Could it be magic?
Jag är så där.
Ps. Jag var här.
- Postad 2011-05-02
- av Jazzhands
- Kategori: Uncategorized
- Kommentarer: None
Stilikoner och parfymer – en liten odyssé!
Låt oss prata stilikoner! Och låt oss undersöka deras intimaste accessoar – deras parfym.
Undebara boho-chica Jane Birkin har underbar smak, hon använder självklart Shalimar. Det kan vara så att hon lite är ett barn av sin tid, hon var stor i ett skede då det var mode med kryddiga, starka, orientaliska parfymer. Men å andra sidan har Shalimar alltid burits av boho-personer, färgstarka kvinnor och kryddiga bohemer. Inte för inte som Jade Jagger designat den nya flaskan, menar jag.
Hon bär också Jicky, den ultimata unisexdoften. Eftersom hon är en ikon utan like har hon förstås också en parfym som gjorts åt henne, nämligen Miller Harris L’air de rien. Självklart en sensuell, muskig orientalare…
Jackie Kennedy Onassis, en underbart stilfull kvinna, bär lika stilfulla parfymer. Jicky även där – en citrusexplosion! Chanel No. 5 givetvis (den var väl ändå given?) och Fleurissimo från Creed, en blomsterbukett som beställdes av Monacos furste Rainer till blivande frun Grace Kelly i bröllopspresent. Vilken bröllopspresent! Tydligen blev Jil Sander No.4 hennes sista doft. Modern och stilfull in i det sista alltså…medan maken JF Kennedy bar Old Spice (!) och den lika billiga Jockey Caswell Massey. Är det någon som tvivlar på att han var en man av folket så kan man sluta med det nu. Men visst, han var en statsman också, om än för ett kort tag. Och som sådan bar han det enda rätta, en grön cologne från Creed, nämligen Vetiver.
Dita von Teese använder hur många parfymer som helst. Quelques Fleurs heter favoriten tydligen, från Houbigant (jag vet inte hur den luktar – det måste jag ta reda på!) men listan inkluderar också Stella Rose Absolute, Bvlgari Red Tea, Jean Paul Gaultier, Vivienne Westwood Boudoir, Shiseido Feminité du Bois, Lancome Magie Noire, Fracas och den underbara Angel (Mugler).
Tom Fords lista är kortare. Han bär klassiska, träiga, gröna colognen Guerlain Vetiver medan hans favoritlukter är patchouli, amber, musk, vanilj, choklad, kaffe och hans hund öron. (Allvarligt, han borde ju älska Angel, den innehåller ju i stort sett allt det där!)
Kate Moss har en knippe egna parfymer att välja på men har ändå en liten kollektion klassiker på nattduksbordet. Gemensamt för samlingen är att alla är klassiker, alla är topparfymer och alla är väldigt, väldigt kvinnliga – med undantag från Dirt från Demeter, som luktar damm, grå smuts och lite brun, torr jord. Stark kontrast till Chanel No.5, 10 Corso Como, Shalimar, L’heure bleue (min favorit!), Tocca, Royal Limes, So de la Renta, L’eau d’Issey, CK one, Anais Anais och Fracas. Men så brukar ju Kate blanda dyra, klassiska plagg med billiga Topshop-grejer. Eller, har jag fel? Vintage och rock’n’roll? Precis som Chanel No.5 och CK One. Jajamen, badrumsskåpet ljuger aldrig. You go, Kate.
…och en sista hinner vi med, va? Mick Jagger. En stilikon om någon. Väljer att dofta murrigt, murkigt trä och tjockt, fuktigt läder med Cuir de Russie från Chanel. Hatten av till dig, herr musikman, det trodde jag inte. Men dottern Jade måste väl fått sin ypperliga parfymsmak någonstans ifrån?
- Postad 2011-05-02
- av Jazzhands
- Kategori: doft, inspiration, Uncategorized
- Kommentarer: None
Jazzhands är
en underbar entertainergest. Vanlig inom vaudeville. Man öppnar händerna
med handflatorna mot publiken och fingrarna totalt utsträckta. Sedan
skakar man dem lite lätt. Och ler.
Recent Comments