- Postad 2011-10-04
- av Jazzhands
- Kategori: Uncategorized
- Kommentarer: 5
Humorn och vi
Någonstans vill man ju också höra mer om festligheter som kommer ändå från djupet. Ytliga festligheter har väl sin plats och tid men jag föredrar festlighet med djup.
Fick jag sommarprata i P1 skulle jag inleda timmen så. Med att berätta att nu är det dags för mig, och jag kommer att bjuda på festligt från djupet, gott folk.
Sen skulle jag spela Vaya con Dios tre gånger på en timme som Olof Wretling gjorde. Storslaget. Tänkvärt. Och på djupet.
Du vet att det är sant
Film-Björn brukar skriva på sin blogg (en favorit för övrigt) att han får kvitton oftare när han har kavaj. Och att folk oftare frågar om vägen.
Jag tycker folk håller upp dörren mer när jag har scarf. Nu, i och med skinnpajens inträde i mitt liv, så upplever jag ännu en dimension i människans komplexa sinne – folk nickar oftare åt mig.
Skinnpaj ÄR en nick på stan. Unga män i träningsoverallsjacka nickar. Mäklarsnubbe ler och nickar. Inte så många tjejer nickar, mest killar. De ler på ett “välkommen in i klubben”-sätt och ger mig en lätt nick.
Går man automatiskt som John Travolta i Grease när man har skinnpaj? Det kanske man gör, och nickar omedvetet. För mig veterligen har jag inte nickat till en endaste människa idag men har fått mottaga en handfull nickar själv. Kan vi prata om det här?
- Postad 2011-10-04
- av Jazzhands
- Kategori: Uncategorized
- Kommentarer: None
Jazzhands är
en underbar entertainergest. Vanlig inom vaudeville. Man öppnar händerna
med handflatorna mot publiken och fingrarna totalt utsträckta. Sedan
skakar man dem lite lätt. Och ler.
Recent Comments