Not on the rug, man

Det är inte ofta jag längtar tillbaka till min ungdom, ser tillbaka på vissa vägval och konstaterar att jag gjorde fel. Sånt är bara deppigt. Men igår, på förekommen anledning, så stod det smärtsamt klart att jag borde ha haft vett att flytta till Austin i tidig ålder, förslagsvis pluggat på universitetet här (och därmed också, kanske, lärt känna Wes Anderson på ett djupare och personligare plan) istället för att harva omkring hemma. Och i Belfast, what was I thinking?

Då hade jag också besökt the Alamo Drafthouse Cinema regelbundet, säkert en gång i veckan, för att njuta av deras sing-along-visningar och quote-alongs. QUOTE-ALONGS!

Igår var vi på en Big Lebowski quote-along. Inte bara fick man props (basebollträ, vita kallingar etc) utan när ett extra bra citat (såsom “Mr Treehorn treats objects like women, man“) kom en liten indikator upp och sedan citatet så att man kunde “säga med”. Quote-along, alltså.Och en liten dude (bilden) körde en warm-up-session med oss innan också.

Att säga “Not on the rug, man” unisont tillsammans med The Dude och en hel biopublik är en obeskrivlig känsla.

Liksom den när det stod klart för mig och Linnéa att man alltså serverar mat, snacks och glass under filmen. Visst, pizza, allt man kan önska sig. En liten servitör i typ bowlingskjorta kom och presenterade sig innan filmen och visade att man kunde skriva ned sin matbeställning på ett papper och flagga pappret under filmen, så kom han och hämtade ens beställning. Så det var därför stolarna var så bekväma och det var alltså därför vi hade en skön bardiskliknande sak framför oss. Aaaaah…Austin, som du levererar.

Peppen!

Har bestämt oss för att stanna en extra dag i Austin och bara hänga, och åka till vårt sista stopp Dallas på onsdag. Det var egentligen ursprungsplanen men den har ändrats ett par gånger under resans gång. Sånt som händer på roadtrip.

För Austin är totalt hängvänligt, den kanske hängvänligaste staden med caféer och restauranger (och barer och klubbar) i varenda hörn, utan överdrift. Det är billigt, folk är vänliga och portionerna är stora. Dessutom gillar jag söderuttalet av ord som börjar på “wh”. Som “what”. Uttalas på Owen Wilson-vis som “hwhat”.

Nu närmar sig klockan tio på kvällen och vädret är som allra skönast. Jag har jeans och linne och det är precis lagom. Dagarna skälver av värme, natterna hämtar andan.

Vi ska på en lokal biograf där man visar sing-alongs och andra specialare flera gånger i veckan, om inte varje dag. Ikväll är det “quote-along”-visning av The Big Lebowski. Pepp!