Det finns en passage i Breakfast at Tiffany’s där Holly försöker förklara för Doc varför hon inte kan följa med honom tillbaka hem till farmen. Hon säger Doc, du har alltid tagit hand om alla möjliga tilltufsade, sjuka och skadade djur. Varenda liten vingklippt fågel tar du hand om. Du tar hem dem, sköter dem, vårdar dem och älskar dem så att de blir starkare och starkare. En dag blir de så pass starka att de kan flyga igen och då lämnar de dig…

Det är precis vad som händer. Man gör sig tillgänglig, man säger “nej då, det gör ingenting, du kan ringa när du vill”, man lyssnar och nickar och Är Förstående. Tills personen säger “Nu mår jag så mycket bättre! Så pass mycket bättre att jag träffat en ny, skön tjej. Du är en så snäll kompis”.

Så står man där snopen, men fattar sig snabbt, nickar och säger “Åh, så roligt!”.
När man egentligen vill stänga dörren och bara skrika rakt ut.

• Postad 2011-12-07
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 2

Etiketter None