Hyr en knippe romcoms och bygger ett torn av kuddar i sängen. Nu jävlar ska det svarta väck. Bort med det. Det är ju bara känslor, som bekant. De är inte farliga och de kan inte skada.

Så sägs det i alla fall.

Min plan funkar inte särskilt bra, jag blir så där vansinnestrött igen och hamnar i koma. Somnar, drömmer om båtsemester i Italien med Kristin där vår båt blir stulen och vi tvingas bo hos excentrisk men snål konstnärinna. Vaknar och lyssnar på ljud. Vartenda ett gör att jag hoppar till. När citrusträdet i fönstret tappar en frukt som med ett litet “thump” studsar ned på byrån och sen golvet. Vatten som rosslar i rören. En ensam cyklist.

Funderar på att gå upp men vet att det kommer slå helt fel. Jag ligger i sängen under täcket och lyssnar och ställer upp mina allra tappraste innersta soldater som får stå upp mot tårarna som hotar att invadera och ta över hela mig hela tiden. Det är som om de smugit in i drömmen till och med för när jag somnar om drömmer jag att jag tappar bort min bror och jag springer runt och letar i absolut förtvivlan.

• Postad 2011-12-26
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 4

Etiketter None