Du är vad du luktar

Att Joan Collins bär Shalimar gläder mig. Det passar en eldig dam att ha orientaliska parfymer. Fullt med kajal bara, ös på! Guldiga kläder, mycket prål. Och så förföriska Shalimar på det. Hur kan man inte älska? Ibland säger verkligen parfymen allt.

Ibland ingenting.

Arnold Schwarzenegger använder tydligen Brut Faberge. Det är en bra doft men ett roligt val av flera anledningar. Namnet får mig att tänka på “brute”, alltså en best. Den marknadsförs också som den manligaste av manliga dofter. Sloganen är “The essence of man”. Också kul. Med tanke på Arnold och hans enorma manlighet.
Brut är, trots sin höga kvalité, en jättebillig eau de cologne som säljs i varenda drugstore på hela kontinenten, i alla fall i Frankrike, Tyskland och alla relaterade länder. Den är superlätt att få tag i, den säkert vanligaste doften för killar som växer upp i de länderna och är därför lite förvånande och gulligt. Växte Arnold upp med Brut kanske? Doftade hans pappa Brut? Har han därför inte brytt sig om att byta? Är han, sin politiska läggning till trots, en man av folket som inte ser någon poäng i att splasha pengar på sånt som parfym?
Och finns det fler saker som länkar samman honom med Muhammed Ali, än att de båda är kroppsbyggare? Samma smak i parfym har de i alla fall – Ali kör också Brut.

Unga, rara, söta Emma Watson gillar Be Delicious DK, en fruktig, frisk och totalt harmlös parfym. En kritisk person skulle väl säga menlös parfym, men du hörde det inte från mig. Jag säger harmlös, och blir nästan lite rörd av tanken på att sköra Emma använder Donna Karans glada äpple. Sweetheart!

Att Kirsten Dunst använder Marc Jacobs Blush är bara logiskt. Hon är kompis med Sofia Coppola och därmed vän med Jacobs by proxy. Hon är en slags New York-tjej med stil som ofta refereras till som “quirky” men mest går ut på att blanda olika mönster och bära Wayfarers till allt. Nu, när Blush inte längre tillverkas byter hon med stor säkerhet till Daisy. En kvalificerad gissning.

Sofia Coppola däremot, är helt europeiskt kontinental (hon bor ju i Paris, trots allt) och kör Fracas och Olene Diptyque. Men hon är också very LA och har därför Kiera Mai, som gör organiska parfymoljor som säljs svindyrt i skönhetsbutiker runt Rodeo Dr. Men så är hon någonstans cool New York-brud också och har självklart Marc Jacobs, som hon ju också gjort reklam för.

Ibland, som sagt, är doften helt logisk.

Den blå parfymen

YSL har verkligen gjort det till en konst att få sina parfymannonser bannlysta. Alla känner väl till att signaturdoften Opium orsakade den ena kontroverser efter den andra när den kom ut, och när den re-lanserades (man kan läsa om detta i en artikel om skandalparfymer som jag skrivit för nya StyleBy, som kommer ut nästa vecka!) med både krav om bojkott och offentliga ursäkter som följd.

Nu kommer lillasystern Belle d’Opium. En underskön, gudinnelik Melanie Thierry fungerar som posterflicka, och med den äran skulle jag säga. I reklamen dansar hon en gudinnedans som inspirerats av egyptiska, förförelseriter. I vanlig ordning har den lyckats bli censurerad i England och andra länder, då en viss gest antyder knarkande, och tillsammans med hennes hypnotiska dans (och parfymens namn) ska denna reklamfilm tolkas som knarkpositiv.

Det är bara att gratulera. En censurerad reklamfilm för parfym är en bra reklamfilm för parfym.

Doften då? Jo, det är andra tider nu, det har man förstått. Tiden då en kvinna kunde bära Opium, eller Poison, utan problem är förbi. Det ska vara lättare, blommigare, fruktigare dofter. Ska det vara orientaliska dofter så ska de vara diskreta, som oriental light. Detta är något som gäller för hela världen, om man ser till doftdemografin. Den enda doft som säljer bra precis överallt är Chanel No. 5.

Nå. Det behövs alltså en slags remake, anser man, av de parfymer som kommit att anses som för starka. Som Daisy Eau so Fresh, som Hypnotic Poison och så vidare.  Belle d’Opium är en sådan. En flickigare, slankare, yngre, mildare variant av den mogna, mustiga, robusta moderparfymen.

Doften tror jag kommer att ta tid att etablera sig (jag kan ha fel). Den är inte tillräckligt stark för att vara en omedelbar, typisk oriental, men inte tillräckligt lätt för att upplevas som en vardagsflickig doft. Den är mittemellan. Jasmin och gardenia är två starka doftblommor som slåss om uppmärksamheten i den här flaskan. Jag uppskattar vitpepparn som kryddar ned det hela, och ger det lite styrka. Kanske är det en inkörsport för de unga flickor som inte vill lukta “för gulligt” men inte heller “tant” eller “för starkt?”.

Jag vet inte,vi får se. För mest av allt, anser jag, är Belle d’Opium en hyllning till YSL. Det är som sådan den har en plats. Kartonnaget och flaskan är ljuvligt kleinblå, insvept i en nyans man kommit att förknippa med det franska geniet. Guldet är någon slags viskning om det orientaliska i parfymen, kanske också en bild av Marrockosolen, och gudinnan i oss? YSL älskade båda.
Flaskan är mer en accessoar än parfymen i sig, anser jag. Något som understryker varumärket och den långa, fina tradition man har av couture, design och kvinnlighet. Det här är inte en parfym, det är en minnesruna, en påminnelse och ett bevis på vördnad. Över YSL men också över dagens, gårdagens och morgondagens parfymvindar. Är det någon som hänger med på det resonemanget?

Taj sunset – välkommen till Goa!

Escadas sommardofter. Låt oss prata om dem.

Escada är alltid först ut med sina värmesprakande summer editions, tror de finns på disk redan i januari. Peppen på vilket tema man kan ha valt på parfymen just i år brukar vara stor, även om man i stort sett alltid kan vara säker på att det har något med hetta och jetset-resemål att göra, inslaget i en aptitlig “fruity-floral”-blandning.

Nå.

Tyska (!) Escadas kläder och accessoarer (scarves!) har starka färger och grafiska mönster. Det går också igen i parfymflaskornas design, i synnerhet sommardofternas.
1990 släpptes den numera klassiska doften Escada by Margaretha Ley, en exotisk orientaldoft med bergamott, hyacint och kokos, på en söt bas av musk, vanilj och sandalträ.
Margaretha Ley grundade märket, tillsammans med maken Wolfgang. Hennes såldes i en hjärtformad, handblåst flaska med en utsökt liten kork, och marknadsfördes som “en exotisk resa”, och “alla dina drömdestinationer”. Att resa genom parfymen är ett tydligt budskap i alla Escadas parfymer. Man skulle kunna säga att det är “deras grej”.

Det var Tropical Punch 2001 som satte tonen för detta. Escada hade släppt massor av dofter innan, men just Tropical Punch banade väg för något. Den var tropisk, luktade passionsfrukt, papaya, persika och vit musk. Exotiskt! En resa till en paradisö! Sommar året runt!
Tropical Punch lockade de yngre parfymköparna, som ville lukta fräscht och fruktigt, inte damigt, inte sportigt. Kanske lite, lite åt godishållet? Helst skulle flaskan vara cool också, och Escadas färgglada, klara, grafiska kartonger gjorde susen.

Sedan dess har Escada släppt över 40 dofter, varav hälften ungefär har utgått Det har blivit lite deras grej – de färgglada sommardofterna som varje år släpps i begränsade upplagor och sedan försvinner. Poff! Med namn som skvallrar om lyxsemester och/eller heta resemål – Ibiza Hippie (2003), Island Kiss (2004), Into the Blue (2006) Ocean Lounge (2009) – har man fortsatt att ta vid där Tropical Punch slutade, med fruktiga, blommiga sommarparfymer med touch av musk. Många parfymentusiaster hävdar att det var Escada som satte doftfamiljen “fruity-floral” på doftkartan.

Årets sommardoft följer samma mönster. Taj Sunset doftar mango och kokos, i en söt, lite muskig blandning. Någonstans däremellan doftar den vit sand, oändliga stränder, bungalows och gratis drinkar. I vanlig ordning.

Den kommer garanterat sälja som smör. De politiskt medvetna kommer dock inte köpa den. Escada har bombats med anti-päls-aktioner i flera år nu, eftersom de envist vägrar göra kläder utan kadaver.

Respekt!

Långt innan kändisparfymen fanns kändisparfymen. Old school-Hollwyoodstjärnor gjorde inte egna parfymer, de fick parfymerna tillägnade sig. Respekt.

Audrey Hepburn, till exempel, fick den mjuka blomdoften L’interdit i present av sin gode vän Hubert de Givenchy. Bara att tacka och ta emot. Tre år senare släpptes den offentligt, Audrey stod som kampanjens ansikte i en serie underbara bilder. Numera är den väl borta från marknaden? Hoppas jag har fel.

Grace Kelly, den kanske vackraste av dem alla, kan mycket väl ha haft världens mest romantiske make. Till deras bröllopsdag lät han (det i alla fall då ytterst förnäma ) Creed göra en parfym åt henne. Det blev Fleurissimo, en blommig, feminin och – självklart – romantisk doft. En kunglig gest om någom, skulle jag säga.

Marlene Dietrich fick Angelique Encens i present av Creed, i en fin, knubbig flaska som inte klär henne. Men ändå.

Mae West stod modell för Shiaparellis Shocking, som faktiskt var chockerande på sin tid. Inte bara för den sexiga flaskan, som i förlängningen också inspirerat Jean Paul Gaultiers Classique och Femme Rochas) men också den chockrosa färgen (Shiaparellis signatur) och den erotiska (faktiskt!) doften.

Josephine Baker har fått hur många parfymer som helst tillägnade sig. En som gjordes inför hennes första  besök i Paris någon gång på 30-talet är rätt spektakulär. Den finns i ett parfymmuseum i Grasse. Jag såg den förra året, och det är inte en vacker syn med dagens mått mätt – en vild hottentott med bastkjol och galna ögon. Tjenare.
Bättre då med Guerlain Sous le Vent från 1933 som fortfarande säljs, eller – faktiskt – vår egen Byredo Bal d’Afrique som sägs inspirerad av Baker. Säkert en ordlek på Bal Négre, som hon uppträdde i.
Häromåret lanserade stora kedjan Sephora tillsammans med Etat Libre d’Orange en egen hyllningsdoft till henne, med namnet Josephine Baker. Rekord i hyllningsparfymer? Jag gissar det.
Hon sägs för övrigt ha promenerat runt på Paris gator med en tam leopard, men det är säker bara en myt.

Dagen då CK tog över världen

Calvin Klein har aldrig varit blyg för enorma annonskampanjer. När den absolut banbrytande cK One kom på 90-talet var det världens dyraste och världens största globala annonskampanj. Jag är inte helt säker men jag tror att han fortfarande kan ha ledningen.

Nu, idag faktiskt, släpper han nästa bomb nämligen hans mest experimentella och digitala kampanj någonsin. Den involverar över trettio modeller från olika länder, däribland Pixie Geldof, Lara Stone, Alica Dellal i en världsomfattande kampanj utomhus, på nätet, på telefonen, på Facebook…överallt!

Men det är givetvis inte bara kampanjen som är ny – hela konceptet är nytt. Vanligtvis börjar en designer inte med parfymen eller underkläderna, de kommer sen. Först kläder, sen parfym och kanske smink. Calvin Klein gjorde samma sak med cK One – originalet. Först jeans, sen parfym.

Så brukar det fortsätta – en ny kollektion, sen en ny doft.

Men nu, idag alltså, tar den gode CK ett steg i en helt annan riktning och släpper en total livsstilskollektion, ett helhetskoncept rakt av med jeans, underkläder och doft. Allt på en gång alltså.

Är det här verkligen värt att rapportera om, och i så fall varför?

Jo, men det är det faktiskt, tycker jag. För det första är det naturligtvis alltid kul när någon kreatör gör något nytt, och i det här fallet dessutom i en enormt stor skala. Men det som är intressant här, anser jag, är hur parfymen alltså är en del av livsstilen, det är en del av vårkollektionen. Vad säger det om hur vårt användande av doft utvecklats?

Från att ha varit ett lyxelement, en gåva från en man till sin trolovade och sen någonting intimt och personligt skulle detta vara ett exempel på att doften numera är en självklarhet lika stark som till exempel underkläder.

Calvin Klein som varumärke är också värt en notering i sammanhanget. Kan man marknadsföra en doft via Twitter? Kan man förmedla en doftkänsla via Facebook? Jag tycker att det ska bli spännande att se.

Personliga parfymer

Hur vet man vilken parfym som passar ens personlighet? Tycker du man bara ska ta någon man tycker luktar jättegott? Tycker det är svårt att bestämma själv. Önskar att det fanns nån människa man kunde träffa och umgås med en hel dag som sen fick ge förslag på parfymer som passar en. Blir ofta förvånad när jag träffar folk vars parfymer inte passar dom ett dugg. Som till exempel en blyg tyst tjej utan karisma som bär en tung och stark parfym som skriker HEJ HÄR ÄR JAG! Nu kanske jag låter hemsk men du förstår kanske vad jag menar.

Hej!

Ja du, vem bestämmer att en parfym passar ens personlighet egentligen?

Jag tycker att en personal perfume shopper är en bra idé. Jag har själv lekt med tanken att erbjuda mina tjänster. Men det faller lite på att jag tycker att man inte ska spontanköpa en parfym, utan prova doften ett par gånger (låta den sjunka in, självklart), tänka på den och komma fram till när (och om) man kommer att använda den.

Men det är min egen åsikt, ingen vedertagen eller allmän parfymkännarstrategi (så vitt jag vet). Parfym är dyrt, och man vill inte köpa fel, eller köpa en doft som luktade så himla gott i affären, men inte alls lika “rätt” hemma.

Här är i alla fall ett par saker man kan tänka på, som kan underlätta att välja en parfym som passar ens personlighet:

1) Vilka dofter gillar jag?
Låt tankarna vandra fritt här, tänk på alla dofter du tycker om helt spontant. Du kan skriva ned dem om du vill. Kanelbullar, hyacinter, huden efter att man badat i havet, nyklippt gräs…
Kanske ser du ett mönster, kanske upptäcker du att de flesta dofter du skrivit ned är blommiga, somriga dofter. Kanske är det mest dofter som finns i naturen, som trä och gräs. Kolla på din lista om du kan hitta några gemensamma nämnare.

2) Hur är jag?
Det här är det knepiga. Hur skulle du beskriva dig själv? Hur uppfattas du? Är du bubblig, sprallig och stojig? Eller är du en bestämd person, som inte gillar att ta ut svängarna eller komma oförberedd till ett möte. En sån kartläggning kan också ge lite vägledning. En klassisk dam med stil, lojalitet och familjevärden kanske känner sig mer hemma i en Chanel-parfym, medan en ung, äventyrlig tjej som har svårt att sitta still kanske ska ha någon ungdomlig doft, eller en experimentell.

3. När och hur använder jag parfym?
Är man en “special occasions”-person eller en som använder parfym varje dag? Bör också tas med i beräkningen. Gillar jag att ha parfym efter en dusch, innan det är sängdags eller föredrar jag att parfymera mig på morgonen innan jag går till jobbet?

Försök ringa in några pinpoints, och börja leta därifrån. Att hitta sina favoritparfymer kan ta tid. Men det är en del av charmen också.

Foto förstasidan: Ceen Wahren

Styling: Linda Gradin

Modell: Linn A/MIKAs

Gröna dofter

Fantastiskt bra blogg du skriver! Jag undrar vad man ska satsa på i doftväg om man är ute efter något som är så “rent” som möjligt, utan konstigheter, åt det naturliga hållet (gärna eko)?

Rebecca

Hej Rebecca!

Du menar rent som i rent utan kemikalier? Det finns en del parfymföretag som satsar på detta varav det tuffaste kanske är Honoré des Prés. De säljs just nu för ganska mycket pengar på NK. Kollektionen I love NY innehåller bland annat en ganska spektakulär parfym som luktar morot, och som säljs i en take away-coffee-mugg.
Ett annat alternativ är förstås doftoljor, och eteriska oljor som man köper i till exempel hälsokostbutik. Här brukar man kunna hitta fina patchoulidofter, och Ylang Ylang, om man gillar den typen av dofter.
Kiehl’s har också “rena” parfymoljor. Jag tycker att de luktar rätt syntetiskt, men smaken är olika. Deras grapefruktolja är poppis, men den kostar runt 375 kr för ett litet rör. Korres har också, om inte 100% så närapå, ekologiska parfymer.
Den som är intresserad kan göra egen parfym från blommor och oljor, på Shenet finns intressanta recept.

Säkert finns det läsare med andra tips?

Hej bönan! Jag har skrivit om dig här!

Kom att tänka på en grej. Egentligen var det min flotta vän Kristin som påminde mig om denna lilla capuccinodoftande upptäckt.

Jo, många känner säkert till det här med att kaffebönan hjälper till att “neutralisera” doftsinnet, eller näsan, så att man lättare kan skilja en doft från en annan?
När man har doftat på flera parfymer i rad är det ju lätt att de  plötsligt inte luktar någonting alls, eller att de doftar likadant allihopa. Då rensar man doftsinnet med en bönsniff. Därför står det små glas med kaffebönor i på parfymavdelningen på vissa parfymdiskar.

Men när jag besökte en parfymskola i Grasse i somras, där eleverna spenderar timmar med att lukta på olika råvaror, fanns inte en kaffeböna i sikte.

Förvåning!

Istället hade de en liten oparfymerad näsduk att andas i då och då, eller en bit ulltyg (!).
Vissa föredrog att bara begrava näsan i tröjarmen en liten stund, så där som när man nyser artigt, och djupandas ett par gånger för att “filtrera” näsan lite.
I all enkelhet.
Kaffeböna brydde de sig inte om. “Det är också en doft, så även den påverkar doftsinnet den med”.

På Berkeleys universitet (där jag också varit) har man en liten avdelning för doftforskning. I rapporten “Influence on Smelling Coffee on Olfactory Habituation” (typ “Kaffets inverkan på dofttillvänjning”) så konstaterar man att:

Smelling coffee aroma between perfume samples, as compared to smelling unscented air, actually works. The perceived odor intensity of the perfume from sample to sample stayed the same after smelling coffee aroma while it decreased when smelling air between samples. The pleasantness of the perfume, however, was similar after smelling coffee or air.

Så enligt vetenskapen har det effekt, det här med kaffebönor!

Men…å andra sidan konstaterar man också att malet kaffe egentligen fungerar bättre än kaffebönor, men att lukta på kaffe – i vilken form som helst – för många gånger på raken ska man inte heller göra, för då överanstränger man luktsinnet likt förbannat…Gah!

“Vecklar ut sig som en stjärna”

Jag och min mamma pratade för ett tag sen om att hon hade testat en parfym som enligt säljaren skulle utveckla sig som ”en stjärna” och inte som en traditionell ”pyramid”. Hur fungerar det ens!?

Vi tycker båda att din blogg är toppen!

Mvh, Agnes

Hej Agnes!

Jag fattar inte vad säljaren pratar om. Han snackar goja. Därmed inte sagt att parfymer inte “vecklar ut sig”.

En falang bland parfymfantaster anser för övrigt att även “pyramiden” är båg, att det inte finns något som heter basnoter och toppnoter, att det bara handlar om att ta fram en välkomponerad doft, that’s it. Visst luktar den annorlunda från första sniffen, då parfymen fortfarande är våt, till att den torkat in och “satt sig”. Det kan de absolut hålla med om. Men att en “basnot” till exempel skulle dofta starkare än en “toppnot” ställer de sig skeptiska till.

Så visst, det kanske inte alltid är så enkelt och okomplicerat som att den ena doften avlöser den andra för att slutligen bilda en slags parfymharmoni. Men att det skulle ske i olika geometriska former, det låter för mig väldigt konstigt.

Oh, du ljuva ros!

Här kommer ett litet doftexperiment till er alla.

Man kan tänka sig att ROS är det kanske självklaraste man kan använda om man ska göra en parfym. Alla vet ju hur ros luktar liksom. Och alla gillar väl roslukt?

Men riktigt så lätt är det inte. Ros är förvisso en fin, gammal ingrediens, men dyr och tidsödande att utvinna. Det finns dessutom hur många olika sorters rosor som helst, och alla doftar lite olika. Ros har dessutom, genom åren blivit förknippad med parfymer för äldre damer, vilket också gör det till något av en utmaning att göra en hipp rosparfym.

Det har Issey Mikaye löst på sitt eget sätt.

Vad han har gjort med L’Eau d’Issey Florale, är att ta upp hela blomman, från den unga, friska rosenknoppen till stammen och de klargröna bladen. Varför gör man det? Jo, det ger en doft (och känsla) en ren ros, mer lik den man känner när man böjer sig ned för att lukta på en nyutslagen, frisk sådan som sträcker sig mot solen. Det gör doften mer komplex, men också komplett.

Men ros är en hjärtnot, den behöver stöd av andra dofter (och kemikalier) för att komma till sin rätt. Mikaey har därför landat upp den med trä, som gör doften varm och ljus. Han har toppat med blommor som jasmin och hyacint, som båda är två ganska starka dofter, för att få tyngd och därmed balans mot det lättare och ljusare.

Det betyder alltså att man först känner en stark blomdoft, som när man tar ett djupt andetag i en bukett (toppnoterna).
Sedan glöder bukettens kärna till och rosenbladen vecklar ut sig (hjärtnoten – själva refrängen i doften). Kvar på handleden blir en rosa rosenbukett.

Ute i butik idag.