Mammas parfym

Hej! Min mamma undrade vad jag satt och läste för något och när jag berättade att det var en blogg om dofter blev hon glad, för hon har en fråga till dig. Hon tycker om Armani Sensi (och speciellt White Notes). Nu när den inte finns längre (hon är trött på att leta på internet) undrar hon om du har något tips på andra parfymer som inte är för tantigt söta men ändå inte sportigt “fräscha”. Jag tror att hon vill ha något som känns sofistikerat och modernt kvinnligt. Hon vill nog mest ha någonstans att börja sitt parfymletande. Har du något tips?

Julia

Hej!

Roligt att få hjälpa din mamma! Armani Sensi är mjuk och blommig och har massor av jasmin i sig. Den är en lite mjukare J’Adore från Dior, på sätt och vis.
White Notes är en lätt citrusdoft. Ska vi kanske utgå från att det är en frisk parfym inom blomfamiljen hon vill ha?

Din mamma har en bra linje där, tycker jag, i att vägra sportigt fräscha och tantigt söta saker. Hon kanske ska botanisera i Chanel-disken? Där finns mycket blommigt men ändå sofistikerat. Klassiskt kvinnligt.

Å andra sidan verkar hon rätt tuff, tycker jag. Kanske struntar hon i det klassiska och doftar på moderna Marc Jacobs istället? Hans dofter, i synnerhet Daisy och kommande Eau So Fresh (som når butikerna nu i februari), doftar somrigt, soligt, gula blommor på en äng och spirande romantik. De är fräscha, det måste man säga, och väldigt enkla att bära.
Vill din mamma ändå dofta mer elegant feminint så föreslår jag Chloé by Chloé. Den doftar pudriga, vita blommor men är långt ifrån en mesig doft. Tvärtom, Chloé är en stark blomdoft i flera komplexa lager. Pion, magnolia och liljekonvalj – stark alltså, men vacker och ypperligt blommig.
Gillar hon den så har du förresten födelsedagspresenten till henne kirrad i flera år framöver, Chloé finns nämligen som bodylotion, shower gel och – här är det bästa – som doftljus. Ljuvligt.

Men alltså…

Okej, det här är verkligen ett sidospår men Michael Jackson ska få en egen parfym. Men som med så mycket annat som rör The King of Pop så är det inte en vanlig hyllningsparfym, eller ens en “kändisparfym” i vanlig bemärkelse. Nej, parfymen “M” är framtagen ur hans dna.

MY DNA FRAGRANCE specialiserar sig på att ta fram parfymer på detta sätt. Men hur, undrar man? Jo, genom ett hårstrå.

Det blir sjukare.

My DNA fragrance samarbetar med en man vid namn John Reznikoff som säger sig ha den största samlingen av kändishårstrån i världen. Han har strån från 1500-talet och framåt, från bland andra Beethoven, Edgar Allan Poe, Albert Einstein, Elvis Presley, Marilyn Monroe och Katharine Hepburn.

Från deras hår har My DNA Fragrance tagit fram olika parfymer bland annat iQ som luktar som Einstein (flaskan har formen av en glödlampa), Blue Suede som är the scent of Elvis Presley, (tillika bästsäljaren, tydligen) och Marilyn som doftar Marilyn Monroe.

Parfymerna säljs med ett äkthetsintyg och kostar runt 60 dollar. Självklart kan också man få sin egen dna-parfym tillverkad, man skickar ett par hårstrån. Samuel L. Jackson har gjort det, tydligen.

Är det en slump att jag, i samband med denna upptäckt, också läser att Dior köpt rättigheterna till att använda Marilyn Monroe i sin kommande klädkampanj?

Läsarfrågan: Calvin Klein

Tack för finfin blogg. Fråga: Den enda doft jag trivs med är Calvin Kleins gamla Crave. Har du tips på ett nyare alternativ? /Jenny

Hej Jenny!

Tack för din fråga!

Om man har en doft man är nöjd med och trivs med så blir man nog bara besviken om man försöker hitta ett liknande alternativ. Det blir ju aldrig lika bra som originalet, eller hur?
Crave producerades så sent så sent som på 2000-talet så det bör gå att hitta den på Ebay och liknande. Annars bör du gå på det du gillar med doften. Är det citrusen som tilltalar? Är det unisexkänslan? Utgå från det och försök hitta en bra citrusparfym (här finns tips) eller sportdoft, vilket som nu tilltalar dig mest med doften. Det är mitt råd.

Nu kan jag ha fel, men är inte cK One en nära doftsläkting förresten?

Mer grund

Dags för lite mer utlovad grund om parfymer. Låt oss ta det här med doftnoter.

Det är inte så svårt. Tänk på doftnoter som musikens noter, de som bygger upp melodin. Eller doften i det här fallet.

Okej, tänk dig att du står i en parfymbutik. Du tar upp en flaska och duschar lite lätt på handen. Du för handen till näsan.

När man först luktar på en parfym får man ett första intryck, de dofter du känner då kallas toppnoter.

De försvinner efter ett tag.

En liten stund efteråt, kanske när du tar dig en andra sniff på handleden, eller när parfymen precis torkat, så känner du att parfymen luktar mer ändå, än när du luktade på den allra först. Det du känner då är hjärtnoterna (de kallas också mellannoter). Det är nu parfymen verkligen börjar veckla ut sig. Du börjar känna fler nyanser i doften. “Luktar den inte lite vanilj också…?”, tänker du.

Men kan säga att hjärtnoterna är parfymens kropp, eller hjärta. Se dem som parfymens egen refräng.

…tillsammans med basnoterna, det sista doftbladet som vecklar ut sig i parfymblomman. Det är främst basnoterna som sätter temat för doften, det är oftast här man känner vilken familj parfymen tillhör. De kommer inte helt till sin rätt förrän efter att parfymen “satt sig”, och det kan ta upp till 30 minuter efter att man provat den på huden. Det är dessa dofter som stannar kvar längst på huden.

Det en parfymör gör är att ta fram blandningar av dessa tre, för att skapa en komplex parfym, som ger oss upplevelser på flera nivåer. Det är därför en parfym kan upplevas som olika för olika personer, och det är därför man kan uppleva att en parfym påminner både om Medelhavet och mormors smörbullar på samma gång.

I regel utgör basnoterna 60% av parfymen. Väljer man då en riktigt kryddig basdoft, till exempel peppar, så blir parfymen med största sannolikhet en orientalisk parfym.

Hjärtnoterna utgör oftast 20% av parfymen. Kanske väljer man här vanilj, för att söta till de kryddiga basdofterna. De resterande 20% är toppnoterna, de du känner allra först. De är viktiga för att ge dig ett första intryck, så att du ska tycka om parfymen och bära den. Så här kanske man väljer citrus eller någon annan fräsch och förförisk doft, så att du ska lukta vidare.

Andra reatipset

Dsquared2 Velvet Forest Wood är en fin träig parfym, som doftar som ett hemligt äventyr i en sagoskog. Den är både murkigt barkig och murrigt barrig. Träbrun och mossgrön i ett, men inte hurtigt sportig utan mörk, mystisk och hemlig.

Jag skulle klassa den som unisex även om den är tänkt (och säljs) som en damdoft. Den sensuella, fräscha och friska toppen av barr och gröna löv sätter tonen.

Den säljs just nu för halva priset på NK. Kostar runt 275 kr.
Ett tips.

Förförelseknepet

En manlig bekant säger att han har kommit på ett fantastiskt sätt att ragga på, det är mer eller mindre foolproof.

Så här gör han: När han går ut klär han sig propert och ordentligt som vanligt, men kanske låter han en skjortsnibb sticka fram under kavajen. Eller så har han två olikfärgade strumpor, som bara syns när han sitter ned. Någon liten detalj bara, som får honom att se lite, lite tafatt ut.

Sen – och här kommer hemligheten – tar han på sig parfym. Inte vilken som helst utan Diors gamla Fahrenheit. Japp, doften av 90-talets början, av omklädningsrum och fritidsgård. Den var superstor bland killarna när jag gick på högstadiet. Min vän menar därför att när han ställer sig nära en tjej när han går ut, och hon känner lukten av Fahrenheit, så triggar det minnen hos henne, från högstadietiden, och kanske av hennes första pojkvän. Min väns lilla tafatta detalj förstärker då, enligt honom, minnet av denna tid, och han har henne som i en liten ask.

Oavsett om det funkar eller inte är detta ett utmärkt exempel på parfymers makt och, i viss mån, funktion.

Mellandagsrea, första tipset

Den som gillar dofter från Lolita Lempicka hittar dem till bra pris här just nu.

Passar bäst på kvinnor med läppstift (aldrig gloss!) som gillar Betsey Johnson, rosa macarons, Kirsten Dunst och Sofia Coppolas Marie Antoinette-film.

Lite grund

det så otroligt fascinerande att läsa dina texter om parfym – som jag kan noll om. det här med olika lager (noter?), hur fungerar det? Har alla parfymer detta eller endast få, exklusiva? Vill veta mer om olika sorters dofter, toppnoter och basnoter tex har jag hört talas om tror jag. kan du inte skriva en liten guide, eller nåt? hoppas du förstår vad jag eftersöker med min, ack så, bristfälliga kunskap.

Oh, men det kan jag absolut göra. Vi kan väl ta det i ett par delar, och börja med det grundläggande.Vi börjar med att definiera parfym.

• Eau de parfum (EdP): 10–30 % parfymkoncentrat
• Eau de toilette (EdT): 5–20 %
• Eau de cologne (EdC) 2-5%

Ju mer parfymkoncentrat, desto starkare doft. Självklart blir Eau de Parfum därför också dyrare. Parfymkoncentrat/parfymolja är dyrt att ta fram.

När man sen talar om själva parfymen, så är det enklaste sättet att beskriva den på, att först utgå från doftfamiljen den tillhör. Likna det med att du ska beskriva en låt för någon, det enklaste är ju att först konstatera om det är en rocklåt, poplåt eller rent av jazzlåt det rör sig om. Man har i stort sett samma doftfamiljer i hela världen.

Självklart kan man aldrig absolut säkert säga att en parfym tillhör den ena familjen eller den andra. Vissa dofter kan för någon mer verka som en blomdoft, och för andra som fruktig och så vidare (ungefär som en rocklåt ibland kan vara poppig) men att börja med att kategorisera en doft är en bra start.

Doftfamiljerna kallas just doftfamiljer, eller olfaktiva familjer.

Blomdofter (en av de största doftfamiljerna). I dem är blomdoften den mest framträdande. Tänk på en parfym som luktar “ros” till exempel.
Orientaliska dofter (kan också kallas ambradofter). Kännetecknas av vanilj och kryddor, ofta uppblandat med blommor och trä. Inte sällan också musk.
Trädofter (kallas också boisés) luktar sandelträ, cederträ, patchouli…
Sport- och marindofter (kallas ibland vattendofter) är friska, har marina inslag, marknadsförs ofta som “sportiga” eller “unisexa”. Är oftast syntetiska (för hur utvinner man parfymolja ur havsvatten?).

Sen finns det underavdelningar man kan ta till med för att beskriva en doft, som inte nödvändigtvis är olfaktiva familjer, men väl kategorier (kanske som “indiepop” är en underkategori till “pop”?)

Läder brukar man påminnas om, när man luktar på dofter som innehåller tobak, trä och tjära.
Kryddiga dofter luktar peppar, kanel, muskot, nejlika, kardemumma. Brukar ofta samarbeta med orientaler.
Aromatiska kallas dofterna som har örtinslag, som timjan, rosmarin, mynta och salvia.
Gröna dofter är en luddig term men avser lukter som gräs, skog och hö.

Det finns också fougere– och chypredofter. De kan vara svåra att definiera om man inte är bekant med dem men man bör lära sig hur de luktar, om man vill sätta sig in i parfymbeskrivningar. De luktar väldigt speciellt, grönt och citrusfriskt.

Efter att man kategoriserat in en doft i en doftfamilj går man över till att beskriva noterna (vi kommer till dem). Här kan man också använda sig av liknelsen med en låt. Den kanske börjar på ett visst sätt, men slutar på ett annat. Och så har man en refräng däremellan som kanske är den man minns tydligast. Här behöver vi ord och definitioner som hjälper oss att förstå hur en parfym luktar, vilken doft som är starkast, vilken som stannar kvar på huden.

Mer om det i nästa lektion…

En fråga om citron

En läsare vill dofta citron eller citronmeliss. Hon gillar också kokos.
Jag förstår henne totalt, det är några av mina favoritdofter. Citronen är frisk, kokosen mild. Min citron gillar jag dock uppblandad med bergamott, men jag tror läsaren vill dofta ganska ren citrus?

Hur som helst, låt oss börja med kokosen för här har jag ett bra tips, nämligen Gwen Stefanis lilla Sunshine Cutie G, den har jag faktiskt själv och älskar den. Kokos, mandarin, bergamott och vanilj! Ja, ni förstår, den är helt bedårande. Ljuvligt varm, frisk och exotisk. Jag älskar i synnerhet att ha den på sommaren, när huden är varm och man känner sig sugen på solglasögon och isglass.

En parfym som jag ser fram emot, som kommer v. 4 är bröllopsdrottningen Vera Wangs Preppy Princess. Den ska vara en blandning av sensuella träiga toner och citrus, röda bär och kokos. Jag kommer att stå först i kön på varuhusets doftavdelning och sniffa.

Citrusdofter annars. Från början var de helt och hållet förknippade med Eau de Cologner, för män alltså. Idag hittasde snarare i “sportiga”  dofter och “unisex”. Prova gamla klassikern cK One till exempel! Full av citron.
Faktum är att citrusdofter i många fall, i synnerhet i USA, anses som en egen doftfamilj. De kallas också “friska dofter”.

Pradas Fleur d’Oranger till exempel, är vackert apelsinglaserad och fräsch som en italiensk trädgård, och kommer i en otroligt vacker flaska. Doften påminner för övrigt om Byredos Palermo. Inte citron per se men fräsch citrus, mer åt fruktig apelsinlund och gröna blad. Detsamma gäller i stort sett vilken doft som helst ur Aqua di Parmas Blu Mediterraneo-serie speciellt Arancia di Capri. Också italienska apelsiner i toppen där.

Men vad gäller mer citron, som frågan faktiskt gällde, har Gwen Stefani även en liten citrusflicka i sitt stall. Den här lilla dockan är inte bara fin på sminkbordet utan levererar också, doftar ljuvligt friskt, rent och flickigt. Utsökt som en citronmarängpaj!

Annars föreslår jag Clinique Happy, en ganska högljudd sådan som yrar runt med en mandarin. Inte min favorit, men det är en populär citrusdoft. Eau de Savage (Dior) däremot, är ypperligt fräsch. Den var tänkt som cologne, för män alltså, så det får bli mitt wild card i frågan. Prova den!

En underbar och sofistikerad citrondoft är annars Fresh Sugar Lemon. Den är som ljuvlig lemonad för själ och näsa. Men tyvärr finns den bara utomlands.

En doft om natten

Egentligen är det ju inte alls konstigt att ett underklädesmärke gör parfym. Vill man sälja sensuella upplevelser bör doft vara en av dem, lika mycket som en korsett eller en strumpebandshållare.

Italienska La Perla är på många sätt ett sexigt märke, på det där volymösa, vavawoom-sättet. Kanske ännu mer, tycker jag, än Agent Provocateur som ofta trillar över på vulgo- och kitschsidan av lingerie (och vars parfymer luktar ungefär så).

Hur som helst släpper La Perla parfymer med jämna mellanrum, deras kanske mest kända är den lättsamma J’aime som kom 2008-2009.

Släktingen heter J’aime La Nuit och är den mer passionerade, köttigare, mystiska storasystern. Hon som lärde sig röka tidigt, fick bröst först i klassen och som tar vad hon vill ha.
Om J’aime är oskyldigt kär är J’aime La Nuit rent av besatt. Det är härligt. Jag är imponerad – och förförd.

J’aime La Nuit är kryddig, pepprig och vuxen. Den är en bra nybörjar-oriental, tycker jag, för den som är sugen på orientals men inte redo att gå hela vägen med musk, sandelträ och tyngd. Den här är lättburen och har toppats med blommor (en “floriental”).
Den har flera lager, som en riktig parfym ska, tycker jag, där den första förföriska sniffen är varm och träig som en nattung öken. Efter ett tag vecklar blomdoften ut sig, blad för blad, för att slutligen avtäcka hjärtat som darrar av exotism. Jag ser framför mig en hand med svarta sidenhandskar som sakta drar av dem…

Det här är, precis som namnet, en doft som hör den hemliga natten till. Jag kommer att somna med en droppe bakom örat.

J’Aime La Nuit kostar 500 kr (30 ml EdP).