Exceptionell

Den onda cirkeln

För inte så länge sedan retade jag upp mig på tv-reklam för munsår. Ingen har munsår, ansåg jag. Munsårsreklam är sjukt överrepresenterad.

Idag är situationen annorlunda. Jag har munsår.

Detta bekymrar mig eftersom det kan tyda på att saker jag klagar på eller gör mig lustig över förr eller senare drabbar mig själv, som en Guds lilla nyck.
Jag kan komma att få glutenallergi och hängröv. Det är inte bra.

Från och med nu bör jag alltså enbart skämta om saker som i slutändan skulle kunna komma att gynna mig.

Jag ska inte nämna den mexikanska tidningen för glutenallergier igen.

Gemensamma nämnare

Hej Caroline.
Kan du hitta den gemensamma nämnaren bland följande parfymer?

– Angel (Mugler)
– Le Roi Soleil (Salvador Dali)
– Parfume de Peau (Montana)
– Aromatique Elixir (Clinique)
– Black (Bulgari)

Skulle du vilja ge mig namnet på det parfymeri i Bryssel som du tyckte var så bra. Jag kunde inte se i artikeln att du skrev ut namnet.

Hej!

Nej, någon gemensam nämnare kan jag inte se, tvärtom en massa olikheter. Enda likheten jag kan komma på är väl att det råder nån slags konsensus kring att de är väldigt bra och kanske också stilbildande, i synnerhet Angel och Bulgari Black.
Kanske kan man tala om dem (och här syftar jag i synnerhet på Angel och Dali) som starka och högljudda, men å andra sidan är Black och Aromatics lågmälda så det funkar inte heller.

Däremot kan jag svara på din andra fråga, och ge dig namnet på den ypperliga parfymbutiken i Bryssel:
http://www.senteursdailleurs.com/

…och här är en jättefin parfymbutik i London där man sålt utvalda dofter i tre generationer nu:
http://shop.lessenteurs.com/

Janne/Jag

Hade exakt samma min som Jan Guillou tidigare i veckan. Exakt samma.

Den uppstod då jag läste en text jag skrivit för Aftonbladet och blev stimulerad. Jag stimulerades av mig egen text.
Vilka kan säga det idag? Vilka andra journalister förutom jag, Guillou och kanske Anders Rydell kan ärligt talat säga att vi stimulerats av vår egen text?

Ingen.

Därför hade jag samma min som Jan Guillou.

Jag – en samtidsrebell

Mystisk rea på Nitty Gritty, där “speciellt inbjudna” och “utvalda” (dvs hela hipster-Stockholm) ringlade sig i en otålig kö med skägg, markerade glasögonbågar och toppluva igår. Vanligtvis hör NG till den typen av affärer vars rea består av 30% avdrag på redan skrattretande höga priser. Så min pepp var inte skyhög om än stimulerad.

Väl därinne förvandlades jag till ett odjur när jag insåg att rean var rena, rama utförsäljningsrean med plagg för spottstyvern. Gick därifrån med nöjt hipsterleende och nya skor. Var så nöjd med att ha tjänat pengar på detta sätt att jag gick direkt hem och beställde kläder från nätet för 1500 kr.

Sen spelade jag Dancing with myself på lagom hög volym.

Yum Yum Yum!

Hej Caroline!

Underbar blogg för det första!

Om jag nu har förstått det rätt så är mineraloljor feta oljor (?) och dessa kan lätt skapa ett beroende. Detta upplever jag att många läppbalsam gör. Vet du något läppbalsam som innehåller torra oljor och alltså inte skapar det där fruktansvärt jobbiga beroendet?

Och du får rätta mig om jag fått något om bakfoten

Hej!

Det är knepigt det här med oljor. De feta och torra oljorna tillhör de naturliga oljorna, alltså de som tas från till exempel växtriket. Det hörs nästan på dem: rapsolja, avocadoolja, majsolja…(dessa är feta). De kan du absolut ha på läpparna.

Mineraloljorna, däremot, heter som de gör för att de inte tas från växtriket. De tillhör alltså inte grupperna ovan, och knappt familjerna feta/torra heller eftersom de inte har samma egenskaper.
Den vanligaste mineraloljan är paraffin (som också kan heta paraffinum eller petrolatum på din produkts innehållsförteckning). Den framställs visserligen “ur marken” (kallades förr för bergsolja eller klippolja). Man destillerar bort bensin och fotogen ur mineraloljan (råoljan) så att man får fram en smörjolja (paraffin, bivax, vaselin…).

Det är den smörjoljan vi använder i till exempel läppbalsam. Den innehåller inga vitaminer, inga fettsyror. Tekniskt och kemiskt sett är de varken oljor eller fetter. Vissa studier har visat att mineraloljor är cancerogena i stora mängder, så man har begränsat användningen och innehållet av dessa, i alla fall i EU.

De skyddar, mjukgör, är billiga och luktar ingenting (så att man kan lätt tillsätta doft). Det är därför de funkar bra i till exempel välsmakande läppbalsam. Man tillsätter en ester och så smakar det jordgubbe.
Men, precis som du påpekar, så är de beroendeframkallande. Inte i bemärkelsen att man måste ha en fix annars får man abstinens, men i att man behöver mer och mer för att mineraloljorna tunnar ned hudens egen förmåga att bilda fukt och skyddande fett.

Svaret på din fråga är därför – köp ett läppbalsam utan paraffin! Känner du dig osäker på att läsa innehållsförteckningen, så köp ett ekocertifierat läppbalsam. Dr. Hauschka och Weleda, till exempel, har sådana. Kolla hälsokostaffärer, eller – faktiskt – tillverka ett eget cerat. Det är inte alls svårt. Finns massor av böcker och sidor med recept.

Hoppas att det svarade på din fråga?

Caroline

Mera smörj!

Hej Caroline,
lyssnade på Stil i podradio idag men tyckte inte att det framgick särskilt bra vad man ska använda alla olika oljor till! Det skulle vara väldigt intressant och användbart med mer information och handfasta tips.
Antonia

Hej Antonia!

Oljor används till hudvård. De är skyddande, fuktgivande, läkande och i viss mån näringsrika, i synnerhet på E-vitamin. Olika oljor har mer eller mindre av dessa egenskaper. Feta oljor är mer skyddande, torra mer fuktgivande. Man kan mycket väl blanda oljorna så att man får en blandning av allt man är ute efter, till exempel en fuktgivande olja med skyddande egenskaper.

Man kan också använda olja som rengöringsmedel och lösningsmedel, vilket gör dem bra för att ta bort smuts, makeup och andra orenheter.

Eftersom de drar åt sig doft lätt använder man också olja till parfymer. Mest jojobaolja.

De kan också ha en rent kosmetisk effekt, alltså att de tillför lyster eller “shine”, till exempel i håret eller dekollekaget.

Hoppas att det ger dig mer koll?

Caroline

Intervju med Per Perstrand, frontfigur under Pet Sounds Bars populära filmquizkvällar. Exklusivt för Jazzhands!!!

Per, du och ett gäng sätter ihop ett filmquiz på Pet Sounds månad efter månad. Klipp, ljudspår, avancerade frågetrådar…varför? Är det bara för folkets kärlek eller finns det något annat som driver er?
– Kärleken till film, och kärleken till alla våra fellow filmnördar som så länge har varit svältfödda på den här typen av underhållning driver oss. Som livslång geek har jag känt att det finns ett behov att fylla, det är så plågsamt sällan man kan får konkret användning för vetskapen om att rösten bakom HAL hette Douglas Rain eller att det var Raymond “Perry Mason” Burr som spelade boven i “Rear Window“, för att ta några relativt lätta. Vi erbjuder en arena för att de här nördkunskaperna äntligen ska få komma till användning i ett trivsamt och meningsfullt sammanhang.

Men hur orkar ni? Gång efter gång.
– Det är det där med folkets kärlek. Sen har vi ju vårt motto: inte bara underhålla, utan också utbilda. Det finns en folkbildningstanke. Den plockar vi särskilt fram när vi gjort en riktigt grisigt svår fråga som ingen kunde.
Sen har vi ju under årens lopp blivit vänner med många av stammisarna, och det är skoj att träffa dem varje månad.

Händer det att ni snackar om publiken när ni gör quizzet? Typ “Den här frågan kommer Hainer gilla, hon har skrivit att hon sett Canonball Run tre gånger” (det har jag inte. Red anm).
– Det gör vi alltid. Vid det här laget känner vi stammislagen så pass väl att vi försöker hitta på frågor de inte ska klara av, samtidigt som det inte får bli för svårt för övriga lag. Men det funkar nästan aldrig – stammislagen är så sjukt duktiga att de sätter allt ändå.

Vilka frågor diskvalificeras/censureras?
– Tumregeln är: lätta klipp, svåra följdfrågor. Så svinsvåra filmklipp där i princip ingen kan identifiera filmen är bannlysta. Vi ransonerar också med rena ljudklipp med repliker, eftersom vi har märkt att folk tycker de är svåra. Sen undviker vi alltför grabbiga klipp och frågor, även om vi trillar dit ibland. Det är, som statliga myndigheter brukar säga när man viftar med jämställdhetsplanen, ”ett pågående arbete”.

Råder alltid konsensus om vilka frågor som ska vara med eller händer det att någon tjurar?
– Alla i redaktionen är lite konflikträdda, så oftast ”råkar” en fråga försvinna under redigeringen utan att den som gjort den blir informerad. Men vi har också lärt oss att det är svårt att veta i förväg vad som funkar: Jesper gjorde en i mitt tycke apsvår mastodontfråga på “The Princess Bride” som vi idisslade i oändlighet och trimmade i flera omgångar. När vi sen körde klippet tyckte alla i publiken att det var toppen och inte alls särskilt svårt. Så där fick jag en tankeställare – numera är jag lite mer avspänd.

Finns det någon fråga du ångrar så här i efterhand?
– Vi har ju haft några ödesdigra korrfel – vem minns inte Tolkiendebaclet och Mogwai-incidenten från i höstas? Men den här typen av fel orsakar ofta massivt nerd rage, och när en knökfull källare samfällt reser sig som en indignerat darrande geek och bara RASAR blir effekten stor underhållning och go stämning.
Det enda jag ångrar var ett specialquiz med enbart frågor på svenska filmer som vi gjorde en gång – en okej idé, men tyvärr tog vi enbart svåra klipp och tråkfrågor. Jag stod i båset och myste med ett ändlöst klipp från Stefan Jarls “Liv till varje pris” medan publiken först blev knäpptyst (alltid en varningssignal) och sen började lämna lokalen. Det blev en smärtsam kväll och ett quiz vi ångrar djupt och har terapipratat om på vartenda arbetsmöte sen dess.

Hur länge tänker ni hålla på?
– Så länge det är kul. Och just nu är det kul som fan.

Hur länge har ni hållit på förresten?
– Sen hösten 2008. Quizzet vi kör nu i mars blir vårt 30:e, om vi räknar med gästquizzen.

Har ni något favoritlag? Det är okej om du inte vill gå ut med namn här.
– Det där är ju som att säga vilket av ens barn man älskar mest, eller göra en “Sophie’s Choice“! Men självklart tycker vi om våra stammisar. Och det laget som kallade sig “Lite tråkig ton” har fortfarande titeln som bästa lagnamn ever, vi vet inte vilka de är men vi älskar dem.

Längtar ni aldrig själva efter att tävla?
– Visst gör vi det! Och ibland har vi ju haft gästquiz också eftersom flera av stammislagen anmält intresse. Då får vi chansen att vara med på andra sidan, vilket är otroligt lärorikt och förbannat nervöst. Första gången kom vi sexa, vilket smärtar mig än idag. Tre gånger har vi vunnit, vilket å andra sidan känns en smula incestuöst och nästan vulgärt.

Vad har förvånat er mest under åren?
– Hur satans många duktiga, roliga och trevliga filmnördar det finns därute.

Nästa filmquiz är 24 mars kl. 19.00 i Pet Sounds Bars källare.

Stora Calvin Klein-inlägget

Calvin Klein har nog lyckats skapa en parfym för i stort sett varje parfymbärande kvinna på jorden. Han har gjort fruity-florals (In 2 U), vaniljiga orientalare (Euphoria), kryddig orientalare (Obsession) stark blomparfym (Beauty), muskdoft (CK Be), träig (Secret Obsession) och allt där emellan.

Alltså, pratar man moderna parfymer är det svårt att förbise CK. Hans står för så mycket: cleant, understated, lätt, bekymmersfritt…

Modehuset Calvin Klein startade någon gång i slutet av 60-talet och har, som alla vet, gjort sig känt världen över för sina jeans, casual wear, underkläder och parfymer. Det sistnämnda började man med på 70-talet och fram till idag har CK gett ut över 75 (!) parfymer, flera av dem i limited edition.

Om någon nu mot förmodan missat det så använder CK gärna sex i sina annonskampanjer. Det gäller inte bara underkläderna utan i jättestor grad också parfymerna. Alltså bara att de heter saker som “In 2 U” och “Euphoria” är ju en liten vink. Ryktet säger att Obsession skulle hetat Klimax men man ändrade det.

Undantaget har varit sommardofterna (vi kommer till dem) och doften Beauty, som förvånade en hel parfymvärld genom att dels rikta sig till den mogna kvinnan runt eller över 40, och dels använda en fullt påklädd, totalelegant Diane Kruger i kampanjen. Det kanske inte låter särskilt uppseendeväckande men jämför man med tidigare kampanjer som CK gjort, där teens och sexiga 20-30-åringar stått i fokus så är det helt klart en kovändning värd att notera.

(Jämför också med den ofantligt påkostade kampanjen för cKone , tror den innehar dyrhetsrekord än idag, där man inte bara annonserade på precis varenda plats på jorden, utan också tryckte upp email-adressen i annonserna, så att när kids mailade dit så fick de svar från “modellerna”, med lite ytlig trivia om deras liv och halvpersonliga hälsningar. Kontentan: CK vet hur man gör reklam. CK är inte främmande för nyttjandet av nyskapande, multimediala kanaler)

Nå. Sex och intimitet för hela slanten. “Nothing comes between me and my Calvins” och så vidare. Men parfymerna  är något helt annat. De inte alls så vulgära som reklamerna tycks påskina. Tvärtom, de är i regel sofistikerade kompositioner. CK One anses vara ett mästerverk, och förblir revolutionerande i sin uttalade unisex-approach. Dessutom är parfymen i sig en kraftig tidsmaskin, till en tid då britpop inte var ett skällsord, och då livet verkade rätt bekymmersfritt.
CKs kläder står för en slags casual och avskalad minimalism i vit/svart/gråskala och parfymerna är doftmotsvarigheten. Klassiska, diskreta, funktionella och unisex.

Hans fäbless för just den typen av dofter märks allra tydligast i hans Summer editions. Numera verkar han inte nöja sig med bara en sommarparfym om året utan ger ut flera stycken. Gemensamt för dem är att de är soliga, bekymmersfria och lätt citrusiga, precis som man tänker sig sommarlovet i Huntington Beach i Californien, precis när collegeterminen är över. Eller kanske The Hamptons, fast på den coola delen av stranden, inte den förnäma.

Årets utgåvor är inga undantag. CK One Summer är utformad som en färgglad parasoll, eller kanske en badboll sedd genom ett par blöta solglasögon, och doftar som ett beach party. Citrus, helt klart, men också lite melon (en typisk 90-talsingrediens! CKone innehåller massor med melon), svag rökelse och salta, marina inslag.

Calvin Klein Eternity är det vuxnare valet, och sällar sig till den “lila” doftfamiljen, med viol, lotus, musk och fikon. Doftar mer av ett glas vin framåt kvällskvisten, ute på verandan tillsammans med snygg make och väluppfostrad hund, än livlig strandfest.
Herrmotsvarigheten Eternity for Men Summer är däremot citruslätt med friska noter av anis, hav och mint. Inte lika sofistikerad som damparfymen, men väl lika härligt bekymmersfri som kidsens CK One Summer.

Stil i P1 fredag kl. 10.00

Jag intervjuas.
Pratar om oljor.