Äntligen lite magi och hypnos

Inte en dag för sent. Mandrake – the movie – ligger i pipelinen, får jag höra av Steelwheels som verkar läsa nyheterna på imdb som en annan läser dagstidningen.
Men det blir varken Billy Zane eller George Clooney som “axlar manteln” (vilka varit mina förstahandsval länge nu) utan Jonathan Rhys-Myers. Det får mig givetvis att tänka.
För det första, varför går hans karriär så knackigt? Han porträtterar Elvis, gör MI:3 och knasar sig i indierullar ingen ser tills Woody Allen dyker upp. Och efter det tackar han ja till att spela hypnotisör i mantel. Ja, givetvis är pengar inblandade i hans val, men ändå. Han är snygg nog att kunna få större Hollywoodroller än så. Men han måste väl, liksom jag, tro på magikernas återkomst. Att de kommer få sin upprättelse snart. Kanske redan i år.
Och for the record tycker jag att det är ett värdligt val av skådespelare. Mandrake är rätt så fåfäng, och det är Rhys-Myers också (när han var i Stockholm inför MI:3 spände han sig och öppnade skjortan så djupt att det var genant). Han har en ihopbiten mun, vilket är bra, och han är slank om än kort. Han kan säkert få till ögonen också så att de blir “hypnotiserande”.
Jag är nöjd.

Saker jag vill se på riktigt

Jag har faktiskt sett en person halka på ett banaskal. Det är sant. Trots att jag sagt det så många gånger nu så att det lika gärna skulle kunna vara en lögn, som upprepats tills den blivit sanning.
Men i det här fallet fanns vittnen. Jag och Kennet såg en person halka på ett banaskal. Vi talar ofta om händelsen. Vi spelar upp den för varandra, som en liten enaktare. Vi spekulerar i hur bananskalet hamnade där, hur händelsen påverkat alla inblandade så här i efterhand och hur vi är lyckligt lottade som fick bevittna det hela.
Vi talar också om andra saker av liknande kaliber som vi vill se.

Jag brukar efterfråga
* Ett fyllo som ser nåt skumt och kollar på flaskan, på det skumma och sedan tillbaka på flaskan
* En öppen lastbil, gärna med hönor, som åker in i ett fruktstånd, eller ett hölass. Ingen skadas.
* Ett piano som ramlar ut genom ett fönster men missar en förbipasserande med en hårsmån.

Kennet brukar längta efter att se
* En person som får en blomkruka i huvudet, där krukan går sönder men jorden, med blomma i, stannar kvar på skallen.
* En som får ägg och bacon kastat i ansiktet så att äggen blir ögon och baconet en glad mun.

Men idag, hemma hos Kennet, kom jag faktiskt på det ultimata jag vill se. Jag vill se en St. Bernhardshund med en tunna runt halsen. Inget hellre. Det är det ultimata.

Det ska bli mitt mål 2008.

Folk jag fått höra att jag liknar

Casting

Varför får inte Vince Vaughn fler mysroller?

Jag är hemma igen. Sömnig. Nära fem timmars väntan på Köpenhamns flygplats höll på att driva mig till vansinne. Jag fördrev tiden med att casta folk i mitt huvud medan jag tittade på Robbie Williams Live från Albert Hall. Den visades på en bildskärm. Good enough reason to watch.

Drömcastings, enligt min hjärna, efter en tolv timmars flygresa:

Om man gjorde en svensk version av Rosemary’s Baby, kanske för teaterscenen:
Jan Malmsjö som Roman, och Yvonne Lombard som Minnie. Jonas Malmsjö som Guy för extra tension!
(En gammal klassiker, signerad Johan)

Varför har inte Robbie Williams fått en biroll i en Bondfilm, förresten. Kan inte han bli nya Q?

Tänk om Donnie Darko sattes upp på en svensk teaterscen. Då skulle Ola Rapace spela Gyllenhaals roll.

The Breakfast Club är egentligen ett stycke teater. Kammarspel. På svenska skulle Michelle Meadows vara Molly Ringwald. Skulle inte den där Måns Zelmerlöw kunna vara tönten? Ola Rapace (igen) får som vanligt spela killen med edge, och hans fru får väl vara weirdot då. Henrik Dorsin som rektorn? Och ett wildcard med Kim Sulocki som sportfånen med guldhjärtat. Sulocki är typ fyrtio men ser fortfarande ut som en tonåring. Precis som Emilio Estevez!

Om Vince Vaughn odlade skägg (och fem kilo mer trivselvikt) skulle han kunna spela riktigt fin psykolog. Alltså riktigt fin. Som när han coachar kids i Thumbsucker. Liksom Jeremy Piven. Hade han skägg och Cosbytröja skulle jag köpa honom som psykolog. Lätt.
Men Vince Vaughn skulle ju lätt kunna göra en Jim Carrey/Truman Show och ta sig an en fin liten roll där han får ha snedbena och slipover och sedan var den karriären igång igen och ingen minns skitfilmen The Breakup.

(Förresten, kan nån förklara varför både Letterman och Conan odlat skägg helt plötsligt? Är det en pun på att det gått typ två månader av manusförfattarstrejk? Ät det allt? Är det hela skämtet eller är det nåt jag missat?)

Billy Zane måste spela Mandrake (och det måste blir en film av Mandrake-serien). Lawrence Fishbourne måste spela hans sidekick. Heter han Lothar eller är det Fantomen? Kan inte han blir det Cuba Gooding Jr. som kan lägga till en “komisk twist” till figuren, för alla barn i publiken.

Och om det faller på att Zane redan spelat Fantomen borde rollen gå till en nedbantad George Clooney.

Borde faktiskt castas som gangster:
Johnny Knoxville

Hej da Tokyo!

Ah, min sista dag i Tokyo. Sa har kanner jag mig just nu. Som en ensam panda, lite eftertanksam, mitt i strommen. Hej da Tokyo! I morgon ar det hemdags. Men jag kommer snart igen.

Tre amigos

Se vem vi traffade kring Ikebukuro! Det ar den avslappnade bjornen
Rilakkumas lilla kompis Korilakkuma. Han ar sa sot! Nar Rilakkuma (som ocksa kallas Relaxuma) sover, vilket han ofta gor, sa skojar Korilakkuma med honom. Typ pranks. Som att lägga en kaka på huvudet på honom.

Ar det en banan i bakgrunden eller ar du bara glad att se mig?

Jag ater crepes med ananas och jordgubbe framfor ett gang glada bananer.

One more sushifrossa for the road

Snurrade runt i Ikebukkuro igar pa jakt efter snofsiga klader till brorsans stundande jobbintervjuer. Viktigt att se prydlig ut. Japanerna har gjort det till en konst. Jag undrar om det ar for att de ar sa sma som allt sitter sa snyggt pa dem? Och sa har de alltid fina skor. Eller har kladerna har ett slags gyllene snitt som gor att de sitter som vore de skraddarsydda pa den inhemska befolkningen?
Jag vet inte. Vet bara att jag kanner mig som en hobo fran landet nar jag satter mig bredvid en japan pa tunnelbanan, som till och med lyckas bara upp ett munskydd sa att det ser chict ut.

Na.

Vi sag ett agg igar. Ett superagg. En vasterlansk-looking tjej i tjugoarsaldern med sana dar tofsar i haret som Harajukutjejer har, och stora, fluffiga monsterstovlar som ser ut som moonboots fast gjorda av palsen fran en mupp pa fotterna. En svart kappa straight outta Omotesando. Till det en vaska med Jack Skeleton pa.
Vi sag henne i en mangabutik som vi besokte i trettio sekunder innan vi vande pa klacken. Det finns faktiskt granser.

Nar jag fragade Peter om han blivit buddist sa han att han inte ville bli ett agg. Jag fattar. Nu har jag sett ett akta praktagg.
Eller, pa antropologisprak, en som anammat begreppet GO NATIVE. Som de aldre antropologerna som besokte Afrika i tropikhatt och khakishorts men som borjade kla sig i banankjol och nasring. Jag gillade att lasa om dem. de kom dit for att studera och behalla nan slags objektivitet men kom darifran som voodoomastare eller bara native i storsta allmanhet. Jag har gjort mig skyldig till lite sant, saklart. Men herregud, man ska inte forsoka kid oneself. Det blir inte bra.

Har stod alltsa ett praktexempel pa agg framfor oss. Vit pa utsidan, gul pa insidan. Klart att hon star i en butik med manga. Nio vaningar, for att vara exakt, fulla av mangabocker, mangafigurer och – nagot intressant – stora garderober fulla av klader som man koper for att se ut som sin favoritmangafigur. Cosplay med andra ord.
Jag tycker att de dar skolflicksklanningarna ar hemskt snygga men det verkar svart for mig att komma undan med att ga omkring i en san pa Stockholms gator. Snacka om agg. Plus att jag faktiskt ar over trettio.

Det ar forresten min sista dag i Tokyo idag. Sushifrossa, here I come.

Intryck

En vaska. Med tryck av forntidens SL-kuponger och lite danska. Hittade den pa ett varuhus i Tokyo.
Ytterligare ett fantastiskt fynd. Bade jag och brorsan vill ha en. Idag sag vi dessutom samma tryck pa ryggen av en fet collegejacka. Det som vi i hogstadiet kallade en Y-jacka. Jag vet inte vad de heter egentligen. Men de ar feta och vadderade och har tjocka armar, oftast vita.
Fler pandastrumpor an man kan rakna. Och alla sager roliga saker. Som en med en panda och en groda. Pa den star det Nu blev vi vanner.
Mystiska vantar. Varmer hela armen. Tjugo spann.
En inte helt skrammande polis och dennes fordon som skapar ordning i leden till templet.
Den basta uppfinningen sedan skivat brod – skivad cheesecake som man koper i bitesize. Perfekt storlek till kaffet. Ett par tuggor. Som en snack. Det ar helt och hallet genialiskt. Kostar typ tolv kronor.
Att japanerna inte styr hela varlden ar for mig ett mysterium.

Fler fina namn pa affarer och stallen i Tokyo

Italian Tomato Cafe Jr.
Super Potato
Sunkus
Three Minute Happiness (en grym billighetsaffar, faktiskt)
Yes, Princess!
Glass-stallet Sweden
och cafeet Varmland
Pretty Poodle

Sag for ovrigt en skon troja. Orange med orange text. SKANDINAVISKA HALVON KONUNGARIKET SVERIGE stod det pa den.
Funderar pa att inforskaffa. Kan man ha den pa sig pa nationaldagen?