Yes!

Idag ska jag vara med i P3 Populär tillsammans med sångaren i Movits. Jag ser väldigt mycket fram emot detta. Dels för att det är finfina ämnen som ska diskuteras och dels för att Movits-grabbarna verkar så himla trevliga. Och om jag kan skaka hans hand så skakar jag alltså en hand som skakat Steve Colberts hand. Stort.

"I'm working on my novel…"

Sovmorgon.
Söderfrukost.
Mediastrategiska luncher.
Radioshow.
Stella McCartney-intervju.
Butiksinvigning.
Pressvisning.
Baka kladdkaka.

…och det bara på en vecka. Frilanslivet är rätt schysst ändå, alltså.

Vännerna: "Så minns vi Kennet Sälling"

Först ut: skolkamraten och fd Högdalsbon Thomas Bergsell

“Jag träffade Kennet för första gången i högstadiet men vi lärde inte känna varandra förrän runt 1997 då han och Niklas flyttade in i Högdalen.”
Vad fick du för första intryck av Kennet?
“Han var så hypertrevlig och han har en beundransvärd förmåga att kallprata med folk”.
Du har också bott i Högdalen. Vad betydde Kennet för den perioden i ditt liv?
“Kennets och Niklas lägenhet var som ett andra hem som man hängde i väldigt mycket, nästan jämt, och såg på dåliga filmer. Högdalstiden är en tid jag ser tillbaka på med stor värme. En mycket bra period i mitt liv”.
Vad utmärkte den?
“Allting man gjorde var roligt på något sätt. Det var mycket skratt och gemenskap, mycket människor och med Kennet som en enda stor big mama för oss alla”
Är han rolig eller bara galen?
“Han är rolig. Även om han ofta är rolig och glad har han också andra sidor, det har inte en galen människa”
Ett särskilt minne du vill dela med dig av?
“Bland de bästa minnena med Kennet är uppesittarkvällarna, nattn innan julafton. Då hyrde vi alltid två filmer; en dålig och en mindre dålig. Kennet satte på sig förklädet och tog fram skinkan. Gästfriheten i kubik, det är han. 
Kommer han bli känd nu?
“Jag kollade ett avsnitt förra säsongen och det var fruktansvärt tråkigt. Men Kennet skulle kunna vara nyckeln, det som behövs för att göra serien till en succé. Men jag har svårt att tänka mig att Kennet skulle bli någon slags ny Färjan-Håkan”.
Kommer kändisskapet stiga honom åt huvudet?
“Nej, det tror jag inte. Mer än att han kanske får en ny, bra pickup-line att använda”.
Bör han bära mindre brun-utan-sol?
“Nej, det var nog mer i början man tänkte på det. Han nämner det visserligen hela tiden men…nej.
Vilken är den sämsta film du sett i Kennets sällskap?
“Det måste vara Maskernas mästare. Det är en av få filmer vi inte ens såg klart. Annars har man ju genomlidigt det mesta skräpet som finns”.
Hur många filmer, uppskattningsvis, har du sett hos Kennet?
“Sju av tio av alla man sett ungefär”.

Welcome to the dollhouse

Är hos mormor med mamma och moster för att städa rent och rensa hennes gamla lägenhet. Man kommer till en viss punkt sedan slänger man allt. Innan vågar man inte slänga någonting. Det känns såklart som om mormor är död och vi rensar ur hennes lägenhet. Men mormor lever och bor på ett vårdhem. Men vi rensar brutalt ut allt vi kommer åt och kastar i stora, svarta sopsäckar. Mormor har strykt varenda sak av textil jag hittar. Små dukar, små handdukar. Allt är strykt och stärkt. När försvann traditionen med att stryka grejor?
Jag hittar en skatt högst uppe på hennes stora garderob, längst in mot väggen. En låda som ingen har märkt. Den är full med dockor. Jätteknasiga dockor. Såna man köper på exotisk utlandssemester till Tyrolen eller Madrid. Dockor med läderhosen, dockor med tangoklänning och solfjäder. En docka som benen ramlat av på (hur?) som har någon slags nationaldräkt. Jag tar hem hela lådan. Under alla dockor ligger suddiga, gamla svartvita bilder på folk jag antagligen är släkt med men inte känner något band till.

(Här vill jag inflika en liten fundering om släktforskning. Vad är poängen? Jag fattar inte släktforskning. So what om jag femton generationer tillbaka är släkt med, vad vet jag, Bellman. Jaha? Vad betyder det för mig och mitt liv? Jag kände ju inte ens mina farföräldrar. Det är ju bara som någon slags koketteri, som om ens förfäders blod fortfarande rinner i ens ådror och hjälper till att forma ens personlighet. Bah!)

Var var jag nu…Jo, jag tar hem alla knasiga dockor och placerar ut dem i lägenheten. Kommer på att det gör mig till “Crazy doll Lady” i grannskapet och tar ned dem och lägger dem i lådan igen.

Vill ni se en stjärna?

Hela Högdalsgänget kommer att samlas hos Niklas för att äta snittar och se på Kennets tv-debut. I närvaro av stjärnan? Vi vet inte ännu, stjärnans schema är inte satt. Hade stjärnan en känsla för dramatik, och det har han, skulle han ju dyka upp i första pausen iförd sin flyguniform och med kabinväskan i hand. Eller i alla fall en tummad taxfreekatalog.

Grattis, bullen!

Kanelbullens dag idag, folks. Det betyder att jag sitter på Esters resten av dagen och smaskar. Är det kanelbullens dag så är det. Fast egentligen är vaniljbullen och kardemummabullen godare.

Vi kallar den "Kärleksbloggen". Eller inte.

“Hur säker är du på din sak?”
“Jag kan sätta en femma på det”

Ännu en bevingad fras signerad Kennet.

Jag borde ändra inriktning helt på min blogg och bara skriva öppna kärleksbrev till folk i min omgivning. Men jag är rädd för att det i slutändan skulle kunna uppfattas som creepy.

I natt drömde jag, som så många gånger förut, att jag gick i gymnasiet igen. Att jag, av någon efterbliven anledning, hade sista året kvar. Det är en återkommande dröm, fast i olika versioner. Men det handlar alltid om att alla andra gått vidare men jag, av någon anledning har “ett år kvar” innan “arbetslivet”. Varför vill mitt undermedvetna omyndigförklara mig hela tiden?

Vår nya stjärna!

Det här är en ren och skär kärleksförklaring till en av de skönaste personerna Gud satt på denna jord. Kennet Säling heter han och redan inom en vecka så kommer du känna att du känner honom som din egen bästis.

Men det är han inte. För han är min bästis.

Eller, i ärlighetens namn är det nog många som kallar honom för sin bästis. Alla vill vara bästis med Kennet.

Varför? För att han samlar på en åttakantig servis från åttiotalet. För att han uttalar “egentligen” som “igenklien”. För att han skriker “bonjour!” när han svarar i telefon. Och för att han kan hålla en hemlighet, oavsett storlek och skvallergrad.

Men mest kanske för att han är en så oförutsägbar och unik människa med sin alldeles egna syn på saker och ting. Ett exempel: Kennet handlar inte skönhetsprodukter på The Body Shop eftersom de inte testar på djur. “Hur ska man då veta om det verkar?”
Behöver jag tillägga att med Kennet har man aldrig tråkigt och man vet aldrig vad man får. Han är en av få människor på jorden som aldrig slutar överraska.
Han har sagt att det finns två sorters jeans här i världen: jeans som formar sig efter kroppen och jeans som kroppen formas efter. Han är inte dum, Kennet.

Men framför allt är han rolig och kvick. Ännu en gång, på sitt eget vis. Och det var naturligtvis bara en tidsfråga innan han skulle bli stjärna inte bara för oss Högdalen-hangarounds (Kennet är stolt Högdalenbo, i sitt hjärta. Under en jättestor demonstration mot USAs intåg i Afghanistan gjorde han ett plakat med texten HÖGDALSBOR MOT KRIG) utan för resten av landet. Och sen restan av världen.

Onsdag 7 okt kl. 20.00 intar han TV3 i dokusåpan Stockholm-Arlanda. I rollen som sig själv. Och på den givna frågan “Är du med i 10 000-metersklubben?” svarar han “Nej, det räcker med 20 centimeters-klubben”.

Sån är han. Och det älskar jag honom för. Kram käraste vän!