Jazzhands

När skämt inte går hem

En gång hade vi en gästföreläsare på universitetet. Han kom från filosofiska institutionen. Han kom in i salen iklädd en vit linnekostym, satte sig på katedern, suckade och la in en prilla snus.

“Tja…”, började han. “Nu undrar väl ni vem jag är och så vidare. Ja, jag heter bla bla och jag forskar vid den filosofiska institutionen. Jag skriver på en avhandling om förnedring…”

Trött suck.

“Nu undrar ni”, fortsätter han slött och trött, “vad som menas med förnedring. Är det kanske en blottad röv upptryckt in någons ansikte…suck…eller är det kanske när man kastar pengar på en kvinna, efter att ha idkat samlag med henne…”

Runt här tittade jag förvirrat upp från mitt anteckningsblock, och tyckte att det började verka lite väl mycket Dolda kameran. Vad säger karln?
Mina anteckningar såg ut såhär: “Förnedring = blottad röv?”

Denna story berättade jag nyligen vid en middag, och räknade med ett gott skratt.
Men istället såg de runt bordet ut som frågetecken. Eh, svettigt och genant insåg jag att den liksom inte “gick hem” hos detta sällskap.
Tystnad.
Då säger en av dem “Jo, men så kan man väl definiera förnedring..”
En annan hakar på försiktigt: “Jo, alltså, jag skulle känna mig oerhört förnedrad om någon kastade pengar efter mig…”
“Ja, sånt får man ju komma överens om innan”
“Eller hur?”

Än en gång: Dolda kameran.
En dag ska jag skriva en boksamling som ska heta “Skämten som inte gick hem”.

Etiketter None

  • klimpen, 6:40 pm September 17, 2010:

    hahahahahahaha! sjukt kul. skriv boken! jag köper.

  • klimpen, 6:40 pm September 17, 2010:

    hahahahahahaha! sjukt kul. skriv boken! jag köper.

  • Jonas, 9:07 pm September 17, 2010:

    Tja, bara helt kort: that’s fuckin’ life.

  • Jonas, 9:07 pm September 17, 2010:

    Tja, bara helt kort: that’s fuckin’ life.

  • Joel, 10:11 am September 18, 2010:

    Jag väntade på en poäng i den här historian, och det verkar som att de på middagen också gjorde det.

  • Joel, 10:11 am September 18, 2010:

    Jag väntade på en poäng i den här historian, och det verkar som att de på middagen också gjorde det.

  • Caroline, 12:57 pm September 19, 2010:

    Men LOL! Skitroligt jue!

  • Caroline, 12:57 pm September 19, 2010:

    Men LOL! Skitroligt jue!

  • Flemming, 7:48 pm September 19, 2010:

    Sånt får en att känna sig ensam. Jag kommer att tänka på när Morrissey var liten, upptäckte New York Dolls, som blew his mind, tog med sig en skiva till skolan och spelade upp för klassen. De satt med öppen mun och fattade inget alls. Morrissey tog sedan som bekant the Narcissist Express till Bubbletown där han har bott sedan dess.

  • Flemming, 7:48 pm September 19, 2010:

    Sånt får en att känna sig ensam. Jag kommer att tänka på när Morrissey var liten, upptäckte New York Dolls, som blew his mind, tog med sig en skiva till skolan och spelade upp för klassen. De satt med öppen mun och fattade inget alls. Morrissey tog sedan som bekant the Narcissist Express till Bubbletown där han har bott sedan dess.

  • Jessica, 9:10 am September 24, 2010:

    rofl

  • Jessica, 9:10 am September 24, 2010:

    rofl

  • Like A Bad Girl Should, 2:56 pm September 28, 2010:

    Jag DÖR! “sånt får man komma överens om innan” Ã…h alla dessa verkligheter och hur de krockar…

  • Like A Bad Girl Should, 2:56 pm September 28, 2010:

    Jag DÖR! “sånt får man komma överens om innan” Ã…h alla dessa verkligheter och hur de krockar…

  • Nanci, 2:08 am December 30, 2010:

    Omfg. Påminner om en powerpointpresentation om korrekt uppförande på arbetsplatsen som jag tvingades se; en av bilderna hade helt seriöst rubriken “Hur många polacker krävs det för att skruva i en glödlampa?” och sedan texten “Humor KAN vara okej på arbetsplatsen, men tänk på att det finns många ämnen som är känsliga.”
    Mina omedelbara reflektioner: 1). Skönt att humor KAN vara okej (så länge man inte skämtar om något som är roligt), och 2) Meh, hur många polacker KRÄVS det för att skruva i en glödlampa, då???
    Jag undrar fortfarande.

  • Nanci, 2:08 am December 30, 2010:

    Omfg. Påminner om en powerpointpresentation om korrekt uppförande på arbetsplatsen som jag tvingades se; en av bilderna hade helt seriöst rubriken “Hur många polacker krävs det för att skruva i en glödlampa?” och sedan texten “Humor KAN vara okej på arbetsplatsen, men tänk på att det finns många ämnen som är känsliga.”
    Mina omedelbara reflektioner: 1). Skönt att humor KAN vara okej (så länge man inte skämtar om något som är roligt), och 2) Meh, hur många polacker KRÄVS det för att skruva i en glödlampa, då???
    Jag undrar fortfarande.

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen