Snobbism fast ändå inte

Vill förresten inte vara den som är den men…Igår gick jag på ett galej, lite mot bättre vetande. Det var invigning av en utställning om kunglig vintage på Livrustkammaren. Kontentan: prinsessor hade större midjemått förr.

Underbara lokaler och så vidare men alltså – note to PR-byrå – ställ inte ut förfriskningar medan invigningstalaren håller sitt tal. Folk är i regel får. De skockas dit och börjar sorla.

Och den utlovade goodiebagen såg jag inte till men det är okej.

Scent of a man

Det skrivs mycket om kvinnliga dofter men är nyfiken på vilka manliga dofter du föredrar/gärna tipsar om och vilka tycker du luktar helt fel och totaldissar? Skulle gärna se ett svar med dofter från olika prisklasser =)

Resumé

Här var det tomt och tyst. Så kan det bli ibland, när dagarnas schema börjar anta samma form som Joan Rivers hektiska liv. Någon som såg dokumentären?
Tanten är 75 år, men ser ut som en yngre Meg Ryan. Hon går skröpligt, som ett riktigt förorts-pancho och rösten sviker, men det finns inte en rynka i den plastikopererade pannan. Hur som helst, hon visade ditt schema och det var show i Miami, book signing i NY och sen tillbaka till Miami – på typ samma dag.
Lite så har det varit för mig den här veckan. Om man med Miami menar Vasastan och med book signing menar filmvisning. Har sett inte mindre än fem filmer den här veckan – som ska recenseras – och en knippe tv-program varav det mäktigaste kanske varit svenska The Bachelorette där en kille alltså på fullaste allvar körde repliken ur Notting Hill, som en raggningsgrej. Ni vet, “jag är bara en pojke som står framför en flicka…”.
Mod och dumdristighet går som bekant hand i hand. Jag väljer därför också att inte tala om Plastikturisterna, ett knippe svennebananas som åker till Thailand för att göra billig fettsugning.
Nå. Nu ska jag skriva en recension på en film om Robert Pattison som pratar polska med en elefant. True fact.