Och här citerar jag bara rakt av från presstexten

“Vi var först och Originalet står sig alltjämt som den stora musikaliska upplevelsen med höga ambitioner och mycken omsorg i musikarrangemangen. Men nog knäpper vi upp alltid och bjuder på lustigheter och galenskaper. Glädjen står högt i tak när vi sjunger in, dansar in och blåser in julen 2011″.

”Vi är otroligt glada för att Andreas tackade ja till att medverka i årets upplaga av Julkonserten efter att vi tjatat på honom i flera år. Oerhört glada  att Lasse och Bettan är tillbaka på scenen hos oss med sina fantastiska röster och sina goa och galna infall”.

“De två arrangörsbolagen Julius Production och CS Event, presenterar njutbara julkonserter med betoning på ”konsert” där den svenska jultraditionen värdesätts”.

Bring on the doucheness!

Varför har tv3 skjutit upp premiären av Värsta pojkvänsakademin? Jag som var sååå redo för stora doser doucheness ikväll.
Besviken.
Var kan jag nu få min fix av “aaaaiiight!” och “Sup bro?”.

Vårt dagliga bröd

Det är inte ens tedags och jag har hunnit med följande:
1. Pressfrukost. Nytt ekologiskt hårvårdsmärke. Från Österrike! Gillar ändå när det står typ “Haarlack” på produkten.
2. P3 Populär. Jag pratade tv-höst men kände att jag inte riktigt fick till det den här gången, hade mest myndig röst och sa torra saker som “marknadskrafter” och “tv-abonnemang”.
3. Stil i P1. Intervju om en viss typ av doft. Intervjuplatsen var Hermésbutiken på NK. Jag älskar mitt jobb. (Mitt “jobb”).
4. Lattevispar. Handlade två stycken för över 500 spänn. Två stycken? Ja, två stycken. En var award winning och sen behövde jag nån liten kastrull att värma mjölken i, och då såg jag en bra som visade sig också vara någon slags latteskummarpress. Så jag tog båda, som vem som helst skulle gjort i min situation.

Adventures in hi-fi

Tog en sömntablett igår. Trogna Jazzhandsläsare vet att det brukar resultera i fantastiska tankar och skrivelser, speciellt de gånger då jag kommit på den briljanta idén att skriva inlägg under the influence. Jag borde gjort det igår, då hade jag inte suttit här i soffan idag, sömndrucken och oklar med om det verkligen var så att A och hans kompis kom hit igår, någon gång efter midnatt för att låna toaletten. Något om att kompisen (som spelar i ett grammisbelöntat band, för övrigt)  bad att få höra en låt. “Man kan inte få höra en låt innan man går?”, “Finns det möjlighet att höra en låt?” och A fintade bort “Nej, det går inte, kom nu!”.

Om detta är sant är jag glad att jag hade nattlinne på mig och inte bara däckade i jeans, basketdojor och jeansskjorta som jag hade lust att göra. File under “wasted“.

Ge mig baskern, broder

Saker jag gillar med Frankrike är ju bland annat att man här anser en croissant vara en fullgod frukost. Jag kan respektera en sån hållning.

Jag åt precis två.

Jag är enda svensken på den här pressresan, som i mångt och mycket mest verkar gå ut på att bjuda mig på mat och uppmuntra mig till att shoppa. Det är helt sant, igår fick jag sex timmar till mitt förfogande innan jag var “tvungen” att gå på en pressmiddag på Operan. Breaking news: drack en tredjedel glas champagne. Av artighet och lathet. Jag har försökt fråga efter “sans l’alcool” förut men det blir bara en massa tjafs. De visar upp förolämpande miner, vaddå, duger inte våra drycker för dig, du tror att du kan komma hit och snobba etc. För att jämna ut det hela och för att fransmännen ska känna att jag visst accepterar deras land så brukar jag handla massor med skitdyra plagg från Sonia Rykiel när jag är här. Diplomati, kallas det.

Jag vet ingenting om mode men jag vet att jag gillar Sonia Rykiel. Alla som planerar att köpa en svindyr present till mig nästa gång jag fyller jämt (om fem år) uppmuntras att notera.

Min vän stressen

Min gamle vän stressen är på besök. Vi har umgåtts flitigt hela dagen idag, och att jag spontanköpte ännu en väska till priset av en veckolön kan delvis skyllas på vännens närvaro. Andra förklaringar är givetvis att den var på rea, jag köpte den hos en småföretagare på Kungsholmen och de ska man ju stödja etc etc.

Nu ska vi hyperventilera tillsammans, jag och min gamle vän, sådär som vi brukar när det står fyra, fem deadlines och väntar om hörnet tillsammans med ett tidigt morgonplan till Paris i morgon.

Arkiveras under “Saker jag längtar efter”:

Humorn och vi

Någonstans vill man ju också höra mer om festligheter som kommer ändå från djupet. Ytliga festligheter har väl sin plats och tid men jag föredrar festlighet med djup.

Fick jag sommarprata i P1 skulle jag inleda timmen så. Med att berätta att nu är det dags för mig, och jag kommer att bjuda på festligt från djupet, gott folk.

Sen skulle jag spela Vaya con Dios tre gånger på en timme som Olof Wretling gjorde. Storslaget. Tänkvärt. Och på djupet.

Du vet att det är sant

Film-Björn brukar skriva på sin blogg (en favorit för övrigt) att han får kvitton oftare när han har kavaj. Och att folk oftare frågar om vägen.
Jag tycker folk håller upp dörren mer när jag har scarf. Nu, i och med skinnpajens inträde i mitt liv, så upplever jag ännu en dimension i människans komplexa sinne – folk nickar oftare åt mig.

Skinnpaj ÄR en nick på stan. Unga män i träningsoverallsjacka nickar. Mäklarsnubbe ler och nickar. Inte så många tjejer nickar, mest killar. De ler på ett “välkommen in i klubben”-sätt och ger mig en lätt nick.

Går man automatiskt som John Travolta i Grease när man har skinnpaj? Det kanske man gör, och nickar omedvetet. För mig veterligen har jag inte nickat till en endaste människa idag men har fått mottaga en handfull nickar själv. Kan vi prata om det här?

Söndagsbudskapet

Gud. Sömnbaksmälla. Eller har jag druckit för lite? Eller får man ont i huvudet om man tränar för första gången på två veckor, och tänker “den där gubben ska minsann inte sitta där och se översittaraktig ut, jag ska ta mer än honom i bänkpress”? Eller är det straffet för att jag ätit hamburgare två kvällar i rad?

Vad det än är så botas det endast med ett nytt avsnitt av Glee och en kopp chai med skummad mjölk.

I morgon: Ensam mamma söker. Jag talar till dig, random Jazzhandsläsare.