Mera smörj!

Hej Caroline,
lyssnade på Stil i podradio idag men tyckte inte att det framgick särskilt bra vad man ska använda alla olika oljor till! Det skulle vara väldigt intressant och användbart med mer information och handfasta tips.
Antonia

Hej Antonia!

Oljor används till hudvård. De är skyddande, fuktgivande, läkande och i viss mån näringsrika, i synnerhet på E-vitamin. Olika oljor har mer eller mindre av dessa egenskaper. Feta oljor är mer skyddande, torra mer fuktgivande. Man kan mycket väl blanda oljorna så att man får en blandning av allt man är ute efter, till exempel en fuktgivande olja med skyddande egenskaper.

Man kan också använda olja som rengöringsmedel och lösningsmedel, vilket gör dem bra för att ta bort smuts, makeup och andra orenheter.

Eftersom de drar åt sig doft lätt använder man också olja till parfymer. Mest jojobaolja.

De kan också ha en rent kosmetisk effekt, alltså att de tillför lyster eller “shine”, till exempel i håret eller dekollekaget.

Hoppas att det ger dig mer koll?

Caroline

Intervju med Per Perstrand, frontfigur under Pet Sounds Bars populära filmquizkvällar. Exklusivt för Jazzhands!!!

Per, du och ett gäng sätter ihop ett filmquiz på Pet Sounds månad efter månad. Klipp, ljudspår, avancerade frågetrådar…varför? Är det bara för folkets kärlek eller finns det något annat som driver er?
– Kärleken till film, och kärleken till alla våra fellow filmnördar som så länge har varit svältfödda på den här typen av underhållning driver oss. Som livslång geek har jag känt att det finns ett behov att fylla, det är så plågsamt sällan man kan får konkret användning för vetskapen om att rösten bakom HAL hette Douglas Rain eller att det var Raymond “Perry Mason” Burr som spelade boven i “Rear Window“, för att ta några relativt lätta. Vi erbjuder en arena för att de här nördkunskaperna äntligen ska få komma till användning i ett trivsamt och meningsfullt sammanhang.

Men hur orkar ni? Gång efter gång.
– Det är det där med folkets kärlek. Sen har vi ju vårt motto: inte bara underhålla, utan också utbilda. Det finns en folkbildningstanke. Den plockar vi särskilt fram när vi gjort en riktigt grisigt svår fråga som ingen kunde.
Sen har vi ju under årens lopp blivit vänner med många av stammisarna, och det är skoj att träffa dem varje månad.

Händer det att ni snackar om publiken när ni gör quizzet? Typ “Den här frågan kommer Hainer gilla, hon har skrivit att hon sett Canonball Run tre gånger” (det har jag inte. Red anm).
– Det gör vi alltid. Vid det här laget känner vi stammislagen så pass väl att vi försöker hitta på frågor de inte ska klara av, samtidigt som det inte får bli för svårt för övriga lag. Men det funkar nästan aldrig – stammislagen är så sjukt duktiga att de sätter allt ändå.

Vilka frågor diskvalificeras/censureras?
– Tumregeln är: lätta klipp, svåra följdfrågor. Så svinsvåra filmklipp där i princip ingen kan identifiera filmen är bannlysta. Vi ransonerar också med rena ljudklipp med repliker, eftersom vi har märkt att folk tycker de är svåra. Sen undviker vi alltför grabbiga klipp och frågor, även om vi trillar dit ibland. Det är, som statliga myndigheter brukar säga när man viftar med jämställdhetsplanen, ”ett pågående arbete”.

Råder alltid konsensus om vilka frågor som ska vara med eller händer det att någon tjurar?
– Alla i redaktionen är lite konflikträdda, så oftast ”råkar” en fråga försvinna under redigeringen utan att den som gjort den blir informerad. Men vi har också lärt oss att det är svårt att veta i förväg vad som funkar: Jesper gjorde en i mitt tycke apsvår mastodontfråga på “The Princess Bride” som vi idisslade i oändlighet och trimmade i flera omgångar. När vi sen körde klippet tyckte alla i publiken att det var toppen och inte alls särskilt svårt. Så där fick jag en tankeställare – numera är jag lite mer avspänd.

Finns det någon fråga du ångrar så här i efterhand?
– Vi har ju haft några ödesdigra korrfel – vem minns inte Tolkiendebaclet och Mogwai-incidenten från i höstas? Men den här typen av fel orsakar ofta massivt nerd rage, och när en knökfull källare samfällt reser sig som en indignerat darrande geek och bara RASAR blir effekten stor underhållning och go stämning.
Det enda jag ångrar var ett specialquiz med enbart frågor på svenska filmer som vi gjorde en gång – en okej idé, men tyvärr tog vi enbart svåra klipp och tråkfrågor. Jag stod i båset och myste med ett ändlöst klipp från Stefan Jarls “Liv till varje pris” medan publiken först blev knäpptyst (alltid en varningssignal) och sen började lämna lokalen. Det blev en smärtsam kväll och ett quiz vi ångrar djupt och har terapipratat om på vartenda arbetsmöte sen dess.

Hur länge tänker ni hålla på?
– Så länge det är kul. Och just nu är det kul som fan.

Hur länge har ni hållit på förresten?
– Sen hösten 2008. Quizzet vi kör nu i mars blir vårt 30:e, om vi räknar med gästquizzen.

Har ni något favoritlag? Det är okej om du inte vill gå ut med namn här.
– Det där är ju som att säga vilket av ens barn man älskar mest, eller göra en “Sophie’s Choice“! Men självklart tycker vi om våra stammisar. Och det laget som kallade sig “Lite tråkig ton” har fortfarande titeln som bästa lagnamn ever, vi vet inte vilka de är men vi älskar dem.

Längtar ni aldrig själva efter att tävla?
– Visst gör vi det! Och ibland har vi ju haft gästquiz också eftersom flera av stammislagen anmält intresse. Då får vi chansen att vara med på andra sidan, vilket är otroligt lärorikt och förbannat nervöst. Första gången kom vi sexa, vilket smärtar mig än idag. Tre gånger har vi vunnit, vilket å andra sidan känns en smula incestuöst och nästan vulgärt.

Vad har förvånat er mest under åren?
– Hur satans många duktiga, roliga och trevliga filmnördar det finns därute.

Nästa filmquiz är 24 mars kl. 19.00 i Pet Sounds Bars källare.

Stora Calvin Klein-inlägget

Calvin Klein har nog lyckats skapa en parfym för i stort sett varje parfymbärande kvinna på jorden. Han har gjort fruity-florals (In 2 U), vaniljiga orientalare (Euphoria), kryddig orientalare (Obsession) stark blomparfym (Beauty), muskdoft (CK Be), träig (Secret Obsession) och allt där emellan.

Alltså, pratar man moderna parfymer är det svårt att förbise CK. Hans står för så mycket: cleant, understated, lätt, bekymmersfritt…

Modehuset Calvin Klein startade någon gång i slutet av 60-talet och har, som alla vet, gjort sig känt världen över för sina jeans, casual wear, underkläder och parfymer. Det sistnämnda började man med på 70-talet och fram till idag har CK gett ut över 75 (!) parfymer, flera av dem i limited edition.

Om någon nu mot förmodan missat det så använder CK gärna sex i sina annonskampanjer. Det gäller inte bara underkläderna utan i jättestor grad också parfymerna. Alltså bara att de heter saker som “In 2 U” och “Euphoria” är ju en liten vink. Ryktet säger att Obsession skulle hetat Klimax men man ändrade det.

Undantaget har varit sommardofterna (vi kommer till dem) och doften Beauty, som förvånade en hel parfymvärld genom att dels rikta sig till den mogna kvinnan runt eller över 40, och dels använda en fullt påklädd, totalelegant Diane Kruger i kampanjen. Det kanske inte låter särskilt uppseendeväckande men jämför man med tidigare kampanjer som CK gjort, där teens och sexiga 20-30-åringar stått i fokus så är det helt klart en kovändning värd att notera.

(Jämför också med den ofantligt påkostade kampanjen för cKone , tror den innehar dyrhetsrekord än idag, där man inte bara annonserade på precis varenda plats på jorden, utan också tryckte upp email-adressen i annonserna, så att när kids mailade dit så fick de svar från “modellerna”, med lite ytlig trivia om deras liv och halvpersonliga hälsningar. Kontentan: CK vet hur man gör reklam. CK är inte främmande för nyttjandet av nyskapande, multimediala kanaler)

Nå. Sex och intimitet för hela slanten. “Nothing comes between me and my Calvins” och så vidare. Men parfymerna  är något helt annat. De inte alls så vulgära som reklamerna tycks påskina. Tvärtom, de är i regel sofistikerade kompositioner. CK One anses vara ett mästerverk, och förblir revolutionerande i sin uttalade unisex-approach. Dessutom är parfymen i sig en kraftig tidsmaskin, till en tid då britpop inte var ett skällsord, och då livet verkade rätt bekymmersfritt.
CKs kläder står för en slags casual och avskalad minimalism i vit/svart/gråskala och parfymerna är doftmotsvarigheten. Klassiska, diskreta, funktionella och unisex.

Hans fäbless för just den typen av dofter märks allra tydligast i hans Summer editions. Numera verkar han inte nöja sig med bara en sommarparfym om året utan ger ut flera stycken. Gemensamt för dem är att de är soliga, bekymmersfria och lätt citrusiga, precis som man tänker sig sommarlovet i Huntington Beach i Californien, precis när collegeterminen är över. Eller kanske The Hamptons, fast på den coola delen av stranden, inte den förnäma.

Årets utgåvor är inga undantag. CK One Summer är utformad som en färgglad parasoll, eller kanske en badboll sedd genom ett par blöta solglasögon, och doftar som ett beach party. Citrus, helt klart, men också lite melon (en typisk 90-talsingrediens! CKone innehåller massor med melon), svag rökelse och salta, marina inslag.

Calvin Klein Eternity är det vuxnare valet, och sällar sig till den “lila” doftfamiljen, med viol, lotus, musk och fikon. Doftar mer av ett glas vin framåt kvällskvisten, ute på verandan tillsammans med snygg make och väluppfostrad hund, än livlig strandfest.
Herrmotsvarigheten Eternity for Men Summer är däremot citruslätt med friska noter av anis, hav och mint. Inte lika sofistikerad som damparfymen, men väl lika härligt bekymmersfri som kidsens CK One Summer.

Stil i P1 fredag kl. 10.00

Jag intervjuas.
Pratar om oljor.

Barnen är vår framtid

Hör sköna dagiskids snacka på tunnelbanan:

“Jag fick bara rösta en gång på Eric Saade för min pappa”
“Det var dåligt att Oh my God kom trea. Det var dåligt tycker jag”
“Men den hade mest humor”

Oljigt

Blev intervjuad idag, för Stil i P1, om oljor. Sänds på fredag.

Reportern kom hem till mig och jag visade lite oljor jag har på mitt sminkbord, och vi pratade om hur bra det är med oljor.

För det är bra med oljor. Om man vet hur man ska göra med dem, och om man – viktigast av allt – vet att det finns olika oljor. Inte bara att det finns olivolja och något som heter rapsolja, utan att det till exempel finns feta och torra oljor.

Jag fattar verkligen inte varför inte fler företag skriver ut detta på sina förpackningar. Jag vet bara en knippe produkter där detta står utskrivet. Vet någon läsare några märken eller produkter som är duktiga på detta?

Företagen skulle ju tjäna på att enkelt informera om en så till synes enkel sak. Man vill inte köpa en olja, som visar sig vara fet, och använda den i ansiktet som en mjukgörare. Då blir det fel och man blir antagligen skeptisk till oljor för all framtid. Tänk om man då istället hade vetat att nattljusolja är en torr olja, utmärkt för både mogen hy och aknehy. Den är mild, näringsrik, löser upp fetter och mjukar upp hudens linjer.
Då hade det blivit ett annat resultat.

Sånt här kan jag tänka på och bli beklämd.

24 timmar frilansliv

Idag ser schemat ut som följer:

8.30-9.30 Pressfrukost. Demonstration av nytt skönhetsmärke som heter Rituals. Parfymerna är inte dumma, inte dumma alls. fastnar för en herrparfym med vetiver och bergamott.

10.30-11.00 Besök av reporter Anna från Stil i P1 som intervjuar mig om oljor inför fredagens program.

12.30 – Lunchklubben träffas på Riche. “Firad debutant” är med i klubben. Han heter Kristofer Ahlström.

Intervju med man på RFSU om sexualvanor. För Aftonbladet Plus.
Intervju med tjejerna på Love store om detsamma. För Aftonbladet Plus.
Sen: Skriva om sexualvanor för Aftonbladet Plus.

19.00 – 20.00 Core! Man får inte glömma att kroppen behöver röra på sig.

21.00- 22.00 Veckans brott på tv. Aldrig att jag missar ett avsnitt.

22.00 – skriva klart Aftonbladet-grejen.

Summa och konstaterande: Jag ÄR frilans!!!

Bergamotto!

Förresten, alla ni bergamott-lovers därute. Hittade en ny kandidat idag, i Acqua di Parmas Blu Mediterraneos-kollektion finns Bergamotto de Calabria.

Härligt frisk, fräsch och samtidigt grönt skogig. Inte förförisk eller oförglömlig, men väl ett uppiggande alternativ. Helt och hållet unisex dessutom.

Annars finns parfymer som inte kanske domineras av bergamott men där den är klart närvarande.

Aqua di Genova Colonia
Boucheron Boucheron femme och Boucheron homme
Calvin Klein CKone
Chanel Pour Monsieur
Christian Dior Miss Dior
Creed Amalfi Flowers
Floris Cefiro
Guerlain Jicky
Lanvin Arpège,
Ralph Lauren Safari for Men
Robert Piguet Bandit
Sisley Eau de Soir och Soir de Lune
The Different Company Divine Bergamote

En självklarhet bara

Eftersom det är måndag idag nöjer jag mig med att konstatera några absoluta självklarheter, som inte kräver en djupare analys.

Jo, det handlar om läppstift i fuchsia, och om hur det syns överallt. Med “överallt” menar jag visningar hos Jil Sander, Marc Jacobs och Diane von Furstenberg. Och i nya sminkkollektioner från MAC, Chanel (deras Rouge Coco Shine innehåller gudomliga nyanser) och YSL Rouge Couture.

Och så syns det på kändisläppar såklart. Kiera Knightly, Cameron Diaz (är det någon som bryr sig om Cameron Diaz, slår det mig nu…? Hursomhelst…), Rhianna, Natalie Portman och x antal andra.

Men en som verkligen gör det med bravur är Rachel Bilson, och här kommer då mina two cents om detta.

1. Man behöver inte gå hela vägen, alltså köra knallrosa med det tyngsta pigmenten, för att få till det. Ta ett läppstift som till exempel YSL Rouge Couture, som är ganska starkt och vågat.
Ta lite färg på en pensel, smörj inte läpparna direkt med stiftet. Ta lite grann på en pensel bara, och måla lätt, lätt, så blir det bara en antydan till fuchsia. Det är allt som behövs, när man inte känner sig redo att fylla ut färgen, för den kräver en del (attityd och självförtroende, till exempel).

Detta är mitt viktigaste råd och min stora poäng. Resten är petitesser. Som att…

2.Fuchsia på läpparna är fantastiskt till jeans. Som jeansjacka eller jeansskjorta. Det går inte att komma ifrån.
3. Fuchsia plus smokey eyes = vinst varje gång.
4. Lätt, lätt fuchsia utblandat med läppbalsam eller gloss, till en vårblek hy, är bedårande och docklikt.

Som sagt – självklarheter men ibland behöver man påminnas.

Exklusivt för Jazzhands: Intervju med Hans Kronbrink om tv-tipsen i DN!

Hej Hans! En av dina arbetsuppgifter är att rekommendera filmer som visas på tv, i DN. Du väljer ut tre stycken och recenserar dem? Hur länge har just denna syssla varit en del av dina arbetsuppgifter?
– Det är nog snarare fyra som är det vanligaste antalet filmer jag sätter betyg på. Ibland får jag plats med fem. Mina filmdagar är fre-lö-sö-mån. Jag har hållit på med detta sedan 1997 egentligen, men från början gjorde jag endast ett litet urval till vår tv-bilaga. Sedan 2003 har jag valt filmer dagligen, i flera år i princip ensam till veckans alla dagar.

Helt ärligt nu, hur ofta skummar du bara filmen och slår upp den i Maltin istället?
– Ärligt, det har aldrig hänt att jag kollat Maltin eller någon annan filmgurus recensioner just för de filmer jag ska betygsätta. Jag sätter en ära i att ha sett varje film från början till slut. Ok, jag har skummat x antal minuter i någon kalkonmässig film några gånger. Men max 7-8 stycken.

Har du någonsin räknat ut hur många timmar av ditt liv som vigts åt film och tv?
– Nej, det vågar jag inte. Jag har trimmat min hjärna att klara av att, när så krävs, se fyra fem filmer på en dag, och hålla isär dom… Enstaka veckor har jag sett uppemot 15 filmer. Och det på min dyrbara fritid. Det är galet, jag vet.

Hur stor påverkan i den lilla människans liv har dina rekommendationer, tror du?
– Jag har tack vare mina tre barn, som inte minst snappat upp mitt namn i luften på fester, insett att överraskande många, även unga, läser vad jag skriver. Och jag har ett antal trogna fans därute som då och då hör av sig och tackar för att jag finns till, en och annan är arg också. I samband med att DN omorganiserades förra våren skrev jag inte filmtips en kort period. Då fick jag både brev och mejl med upprörda känslor. Jo, lite betydelse har jag nog. Just tv-sidorna har ju också alltid många läsare.

Finns de någon recension eller rekommendation som du såhär i efterhand ångrar eller skulle vilja ändra? Här är din chans!
– Nej, jag ångrar ingenting. Många tycker däremot att jag borde ångra att jag gav Tarantinos “Kill Bill: vol 1” en etta, men den är faktiskt inte värd mer! It’s crap!