Hur funkar ett volymshampo egentligen?

Förresten caroline, kan inte du prata m oss lite om hår? t ex typ är khiels shampo störtbra? och vad är dealen med saltvattenspray? de jag haft har bara klumpat ihop håret? (hur) funkar volymshampo?

Jana

Hur volymschampo funkar är en jättebra fråga. I regel (så vitt jag vet), lägger volymschampon (om man har tur) en liten, tunn hinna på varje strå så att håret upplevs som tjockare. Inte helt olikt hur stylingprodukter och hårspray jobbar.

Om det funkar? Både ja och nej, det kan ge en effekt om man har tur, men det är enbart en kosmetisk effekt, inget som är långvarigt eller byggs upp genom regelbunden användning. Tvärtom “sägs det” att man ska undvika volymshampo i längden. Den där “hinnan” gör håret slitet och platt, vilket i sin tur ska få dig att handla mer volymshampo…

Men rätta mig gärna om jag har fel, om det finns någon därute som sitter inne med andra fakta?

Saltvattenspray är uttorkande, och ska så vara i viss mån eftersom “uppruggat” hår är lättare att styla än fint och blankt hår. Utan att ha hundra procent belägg för detta skulle jag gissa att du får en liknande effekt, om än inte lika kraftig, från en hårblekning.

Låter jag negativ?

Well, jag får hänvisa till Paula Begoun,som skrivit boken “Don’t go to the cosmetic counter without me”, där hon analyserar och recenserar i stort sett varenda skönhetsprodukt på den amerikanska marknaden, utifrån innehåll och vad produkten lovar att göra. Jag gillar henne, hon är verkligen no-nonsense, och väldigt rakt på sak. “Den här kan omöjligt funka” och “Vad motiverar den här krämen att säljas för 699 kr?”. Hon om någon är Råd&Rön! Och jag älskar henne, som sagt. Det finns inget tristare än att känna sig lurad.

Hur som helst, hon har skrivit en likadan bok om hårprodukter: “Don’t Go Shopping For Hair-Care Products Without Me” där hon undersöker över 130 olika hårproduktsmärken. Hon noterar att många märken har samma formula/ingredienser i alla sina schampon oavsett vilken slags hårtyp de riktar sig till, och att dyrare produkter oftast inte är bättre än billigare.

På den punkten håller jag inte helt med, jag tycker att det finns bättre och sämre schampon. Jag tycker att Kiehl’s schampon (men kanske framför allt balsam) är mycket bra. De uppfyller i alla fall mina två främsta kriterier för ett bra schampon: dryga och effektiva. Man behöver inte en stor mängd och håret blir rent, vilket ju måste vara schampots främsta uppgift.
Ett underbart lödder och en angenäm doft är egentligen mindre viktiga funktioner men eftersom man använder schampo ofta så kan dessa såklart påverka valet av ett schampo och där får Kiehl’s ännu en gång Jackpot. Jag använder amino acid-shampot och balsamet som luktar kokos.

Jag har också Redkens 2-in-1, skumt nog. Dels för att den luktar gott, mycket därför. Det är tänkt som ett schampo för upptagna, viktiga män som tycker att det är töntigt med balsam, och därför är det en slags schampo-och-balsam-i-ett-produkt, vilket för min del bara resulterar i att de dagar jag använder 2-in-1 blir håret mjukt och blankt all over och jag behöver mindre balsam.

I mina yngre dagar använde jag i stort sett bara Clairol Herbal Essences eller Fructis. De är båda superbilliga och skiljer sig inte märkbart i resultat från de dyrare märkena bara upplevelse (Obs! Skillnad!). Men så förändras man, kanske får man bättre ekonomi, man vill “skämma bort sig själv” och så köper man dyra grejor.
Inget fel i det.
Men om man frågar mig så slår jag gärna ett slag för märket disp som verkligen imponerat mig med sina produkter. Det är inte ofta man känner så om ett schampo men disp sticker verkligen ut med sin kvalitet. Jag gillar i synnerhet Hydrating Shampoo, det är mjukt, drygt, snällt och gör jobbet – lämnar håret lättkammat och lent. Dessutom  – bonus – är det parabenfritt och inte djurtestat. Kostar runt en hundring, vilket är dyrare än billighetsmärkena men billigare än till exempel Kiehl’s.

En sak till om hårprodukter. Som med i stort sett alla skönhetsprodukter så bör man utgå från sina egna behov. Ett tjockt, inpackningsliknande balsam passar bra på tjocka hår medan ett tunnare balsam passar finare babyhår. När jag får frågan om hur jag sköter mitt hår – och den frågan händer det att jag får – så säger jag som det är, jag färgar så lite jag kan, om jag färgar gör jag det ekologiskt. Och jag använder ett tunt balsam och ser till att inte skölja ur precis allt. Det är mina knep, och de bjuder jag gärna på.

Grapefrukt!

Jag är förtjust i min duschtvål från Kiels som heter Grapefruit. Det finns möjligen ingen parfym som har en ren grapefrukt doft?

Hej!

Kiehl’s har parfymoljor som luktar olika saker, bland annat grape. Borde ju passa perfekt, om du redan gillar deras grapedoft. De är ganska dyra för det lilla man får (Obs! Råd&Rön!!!), kostar runt 325. Då skulle jag hellre satsa på en grapeparfymerad bodylotion ur samma serie eller den här “perfume rollette” som finns i grape. Kostar bara 49 kr på Eleven.

För mer komplexa grapedofter finns Aqua Allegoria Pampelune (Guerlain) som är lagom diskret, du får vara generös när du använder den. Det gäller för alla dofter i Aqua Allegoria-serien (Det härs nästan på namnet slår det mig nu).
Eller Chanel Chance Eau Tendre. Inte grape per se, men en vacker frisk och sofistikerad citrusblandning med grape som regerande drottning. Shiseido Zen är en annan blandning där grapefrukten ligger i toppen, så den försvinner efter ett tag, men känslan av frisk frukt stannar.

Annars Jo Malone Grapefruit, om du befinner dig utomlands?

Caroline

Läsarfrågan om trä, viol och vanilj

Har varit sugen på att köpa en träig och mörk doft länge, blev intresserad av att hitta en mörk, träig doft med viol och vanilj. Jag gillar inte diskreta dofter, och har faktiskt funderat på att köpa He Wood men har velat ha en mer feminin (kvinnlig, inte lätt och blommig utan mer som Diors Hypnotic Poison eller liknande). Gillar söta dofter, men inte godissöta utan mer chai latte-söta.

Antonia

Hej Antonia!

Jag kortade lite i dina två kommentarer. Roligt att du inte räds högljudda, starka parfymer! Yay! För i så fall finns det ju massor att leka med.

Jag tror att du är ute efter en träig orientalisk doft.

Du skriver att du bor i en liten stad. Har du tillgång till ett Åhléns eller KICK’s så ska det inte vara något problem. Jag undrar vad du tycker om Angel från Thierry Mugler? Den är en ovanlig oriental. Söt men inte sliskig. Kryddig men inte stark. Det finns också en Angel-version som heter Violet Angel, med extra viol. Kanske kan vara nåt?

Har du provat min orientalfavorit Shalimar (Guerlain)?  Den har inga blommor i sig, men väl trä och vanilj.YSLs Opium är också en stark, klassisk oriental. Inte så mycket trä, men väl rökig mystik och vanilj. Som med all parfym så måste du vänta ett tag, låta den “sätta sig” innan du luktar ordentligt. Skulle säga att det särskilt gäller orientalare, för basen är så oerhört viktig och kryddig. Ge den en kvart, minst, innan du fäller ditt slutliga omdöme.

Gillar du musk? I så fall är kanske någon doft från Narcisco Rodriguez värd att lukta på? Där finns en hel djungel av mörka, muskiga, sensuella dofter att upptäcka.

Pradas doft Prada kan också vara värd en sniff, varför inte, liksom Gucci Envy och Gucci Rush. De är kanske för blommiga, söta och lätta för dig, men det är möjligt att du gillar de lila tonerna i dem? Och L’Heure Bleue från Guerlain. Inte träig men mycket violig och lila. Har du tur kanske du också kan få tag i Issey Miakyes Wood Flower. Det finns en risk att du tycker att den är alldeles för tunn och flyktig, då kan du prova herrversionen av den, som är starkare.

Du ska heller inte vara rädd att köpa He Wood om du gillar den (tråkigt att du inte gillade She Wood, men parfymer luktar ju olika för olika människor ibland…). Uppdelningen mellan herr- och damparfymer är enbart syntetisk, tycker jag. Mer en försäljningsgrej än något man ska följa. Gör He Wood till din signaturdoft, varför inte?

Den gyldene baggen

Mediadag!
Började med ett gästspel i P3 Populär. Det var Jane Austen-tema, så jag kallades in för att redogöra för Austen-filmer, tillsammans med Ulrika Kärnborg som jag gillade väldigt mycket.

Jag tipsade om Clueless (som ju är en modern version av Emma)

Sen fick jag maganfall i vanlig ordning. Typiskt eftersom jag har två deadlines idag. Men det var inte mycket att göra annat än svälja lite piller och lägga mig raklång på sängen. I två timmar.

Nu är det så dags för Guldbaggegalan. Borde vara pepp men är inte så pepp. Det brukar vara så långt och utdraget. Även de som sitter i publiken brukar se ut som om de vantrivs. Eller?
Jag borde vara pepp men nu är jag mest stressad över att jag inte hann jobba för att jag fick så ont i magen. Argh! Du ironiska liv.

Den imiterade parfymen – en deckarhistoria

Cool Water sägs vara den parfym som kopierats flest gånger i hela parfymvärlden.

Så är det säkert. Jag skulle till och med kunna gå steget längre och säga att alla duschkrämer för män som någonsin gjorts och sedan sålts i en rektangulär, svart plastflaska med ordet “sport” på är en (dålig) imitation av Cool Water från Davidoff.

Varför har den blivit så kopierad och varför har ingen ställt till en scen eller orsakat rabalder av DaVincikoden-proportioner över detta?

Hm. Vet inte.

Kanske för att förälskar man sig ett original så vill man ändå aldrig gå tillbaka till en kopia?

Det är en gissning.

För Cool Water, kopiorna till trots, förblir en bästsäljare. Om det är trots eller tack vare härmaporna vet i alla fall inte jag. Men en rolig detalj i denna gåta är att Davidoff själva också gett ut kopior – tretton stycken variationer på Cool Water till dagens datum. I stort set alla i Limited Editions som inte längre finns i handel.
Leker de med idén om att själva spela med i spelet?
Eller är Cool Water bara så fulländat manlig och sportig att hur man än vrider och vänder på den – lite mer citrus här, lite mer mossa där – så går det ändå inte att skapa något bättre än originalet?

För kolla bara på den – är inte både flaskan och färgen ett monument över den atletiska manligheten? Kolla reklamen sen. Glöm groomade metromän, detta är för klassiska testosteronkarlar som älskar att testa gränser. Davidoff tillverkar förresten tobak och fina cigarrer till vardags. Hörde jag någon säga “manligt”? Ja, det gjorde jag.

Men det trista med att vara en sportig herrklassiker på det här viset är att man så lätt blir förknippad med de billigare kopiorna istället för originalet. Lukta på Cool Water och försök att inte tänka på hur killarna i högstadiet luktade precis efter gympan, eller kön till herrtoaletten en fredag kväll på den lokala syltan.

Men de är kopior. De är Hötorgetversionerna av en L. Vuittonväska. Cool Water är den äkta varan, och känner man inte igen doften och doftfamiljen fougère är detta ytterligare en anledning att dofta på den här blå parfymen. Cool Water är fougère.

Gå nu och provlukta på det sportigaste och manligaste som finns. Låt mig få veta om ni kunde motstå impulsen att inhandla en segelbåt och en dyr dykarklocka efteråt.

Exotism

Program på tv om thailändskor som gifter sig med danska män. En matrona bland thailändskorna har mer eller mindre äktenskapsförmedling från sitt vardagsrum, och har tydligen sett till att över 500 thailändskor hittat ny man och nytt liv i och kring fiskebyn hon bor i.

En dansk med små, smala ögon pratar med en lång karl som står beredd att gifta sig med en thailändska han känt i en vecka, men som han inte lyckats prata med eftersom hon inte kan danska och han inte kan thailändska. Citatet som stannar kvar är övertalningsrepliken från den lille mannen till den långe mannen: “De är ju inte dyra i drift om man säger så”.

Och sen ytterligare en övertalningsreplik: “Du ska se vad hon kan laga till av en kyckling. Hon tar tillvara på hela kycklingen också”.

Den långa mannen går med på äktenskap.

Ett till Råd&Rön-tips

Hej! Jag undrar om du vet var man kan köpa Demeters Thunderstorm samt Dirt i Sverige?
Tack på förhand, Johan

Johan!

Skynda dig till NK, om du bor i Stockholm! Där säljs Dirt och andra parfymer från Demeter just nu på rea – två för 49 kr!
Annars hittar du dem här.

Dirt sägs vara Kate Moss favorit, förresten. Kom ihåg att Demeter-parfymerna försvinner väldigt, väldigt snabbt från huden bara. Här kommer ett Råd&Rön-igt tips på vad du också kan använda dem till: köp oparfymerat sköljmedel och ha i lite där. Roligt om lakanen luktar till exempel Mojito eller Bubbelgum, eller hur?
PS. New Zeeland doftar nyklippt gräs. Underbar.

Fler definitioner

Jag läser Sarah Silvermans bok The Bedwetter. Jag tycker att den är bättre än hennes acts. Jag är inte ett jättefan (även om “I’m fucking Matt Damon” är genialisk) men jag beundrar kombinationen söt tjej/grov komedienne.

Nå.

Boken är bättre än hennes acts, den känns genuin och äkta, den känns som hennes riktiga röst. Inte hennes komikerröst.

En parantes i detta är tanken som slår mig – jag undrar om man måste vara snygg för att lyckas som kvinnlig komiker? Tänk på saken. Är det möjligtvis då och bara då man kan tillåtas skämta på allvar, då man har “mer att ge”, än “bara” roliga skämt?

Nå, men det jag skulle komma till var hennes definition av att vara deprimerad. Eller, kanske inte definition men när hennes styvpappa frågar henne hur det känns säger hon “Som hemlängtan”.

Och här brände det till och jag tyckte att boken blev riktigt öppen och bra.

Jag har varit diagnoserad med depression två gånger. Den ena gången varade i över ett år, den andra runt ett halvår. Så igår kväll tänkte jag på hur jag skulle svarat på frågan om hur det känns (och detta kan ha bidragit till att jag inte somnade förrän framåt tre-tiden igår och därmed är rödmosig och seg idag). “Som hemlängtan” är en väldigt bra beskrivning, man längtar hem fast man är hemma. Till en lugn och trygg plats någonstans.

Jag kom fram till detta – depression känns som om någon just meddelat fruktansvärda nyheter, för bara en minut sedan. Kroppen och hjärnan har precis hunnit reagera och pumpa upp förtvivlan och stress.
Så känns det. Med skillnaden att det aldrig sjunker in eller går över. Inte under tiden man är sjuk i alla fall.

Det är mitt svar. Min definition.

Till C. Hainers minne

Någonstans beundrar jag ju Anders Rydell något oerhört. Inte bara för att han är ett genibarn, ständigt glad, ständigt lyckad och överröst med pengar, jobb och talang.
Jag beundrar honom också för att han vågar saker. Som att instifta ett stipendium i sitt eget namn. Och detta innan han ens fyllt trettio.

Jag borde också instifta ett stipendium.

Anders stipendium ges till någon som “följt hans spår”. Skulle jag göra detsamma skulle det gå till någon som…
a) förlöjligat modern konst.
b) gjort något fantastiskt roligt, som att till exempel tillverkat ett litet, litet tennisracket, satt det i tassen på en chihuahua och fotat.
c) återinstiftat det kolonialska modet med tropikhatt och khakibyxor.

Kandidater?

Men alltså…

Okej, det här är verkligen ett sidospår men Michael Jackson ska få en egen parfym. Men som med så mycket annat som rör The King of Pop så är det inte en vanlig hyllningsparfym, eller ens en “kändisparfym” i vanlig bemärkelse. Nej, parfymen “M” är framtagen ur hans dna.

MY DNA FRAGRANCE specialiserar sig på att ta fram parfymer på detta sätt. Men hur, undrar man? Jo, genom ett hårstrå.

Det blir sjukare.

My DNA fragrance samarbetar med en man vid namn John Reznikoff som säger sig ha den största samlingen av kändishårstrån i världen. Han har strån från 1500-talet och framåt, från bland andra Beethoven, Edgar Allan Poe, Albert Einstein, Elvis Presley, Marilyn Monroe och Katharine Hepburn.

Från deras hår har My DNA Fragrance tagit fram olika parfymer bland annat iQ som luktar som Einstein (flaskan har formen av en glödlampa), Blue Suede som är the scent of Elvis Presley, (tillika bästsäljaren, tydligen) och Marilyn som doftar Marilyn Monroe.

Parfymerna säljs med ett äkthetsintyg och kostar runt 60 dollar. Självklart kan också man få sin egen dna-parfym tillverkad, man skickar ett par hårstrån. Samuel L. Jackson har gjort det, tydligen.

Är det en slump att jag, i samband med denna upptäckt, också läser att Dior köpt rättigheterna till att använda Marilyn Monroe i sin kommande klädkampanj?