Ja, herr byrådirektörn

Idag hände två saker; jag träffade en byrådirektör och jag åkte till världens enda köpkvarter.

Byrådirektören är i min ålder och är egentligen inte byrådirektör alls. Han var det för flera år sedan men det är en så rolig titel att den hänger kvar. “Jag skulle trycka det på allt. Inte bara visitkort, om jag var byrådirektör”, som K sa.

Den fd byrådirektören frågade hur det går med romanen. Skitbra, sånt gillar jag. Piskan i att folk frågar, gärna ifrågasätter om det blir någon över huvud taget. Ser du mig på stan – kom fram och fråga hur det går med den där romanen egentligen. Uttala det som “romanen”, som om det var citationstecken runt det hela, som om den är ett skämt.

Jag och K åkte till Sickla köpkvarter. Av egentligen ingen anledning alls förutom att deras slogan lockade oss; “Världen har många centrum, men bara ett köpkvarter”.

Vilken vacker uppvisning av medelklassens diskreta charm. En liten fejkad “saluhall”, ett litet stråk med inredningsbutiker (en liten avdelning för sängar av prima kvalitet hette “Carpe Diem of Sweden”) och överallt överklädda bebisar som skriker. Alltid, alltid dessa bebisar.

K har nyligen flyttat och inreder sitt hem. Jag misstänker att hans val av möbelemang baseras mer på pris än funktionalitet. Han såg en hatthylla för 29 kr, nedsänkt från 299 vilket borde säga något om kvalitet och efterfrågan, vad vet jag? Han köpte två. “En kan man kanske ha som skoställ”.

När jag sa att jag ville dricka en kopp te kallade han mig för snobb. Jag älskar honom för det. Genom åren är det främst två saker jag sagt som upprört honom till bristningsgränsen:
1. Att han borde investera i ett par ordentliga köksknivar. Detta tas upp med jämna mellanrum som exempel på totala borgarfasoner.
2. Att han får lov att använda glasunderlägg om vi sitter vid mitt fancy teakbord. Detta anser han var ett av de dummaste påfund som finns. “Men varför köper man ett bord som man inte kan använda?”

Tack vare honom håller jag mig vid vettet.

Jag saknar Netto-butikerna ibland, del två

Jag saknar Netto-butikerna ibland

Uppstramning

Min manliga vän som är flygvärdinna fick höra från en kollega att han har “trevliga skrattrynkor“. Han blev bestört. Totalt fel sak att säga. Panik. Fjolliga utfall med hand och röst. Fick akutträffa honom i stan för att handla tre tuber med rynkkräm. En expedit förklarade följande för oss:

“Alltså, rynkprodukterna stramar upp huden. Tar man för starka produkter för tidigt så blir huden så stram att när man sedan får – alltså om man skulle få – rynkor senare i livet är huden jätteslapp för att man stramat upp den för tidigt”

Say whut?

“Vännen” går därifrån med tre tuber och en bestämd blick.

Worky, worky

Skriver fakturor och känner mig administrativ. Jag brukar låtsas att jag har en assistent som gör det åt mig. Jag pratar lite för mig själv, tuggar tuggummi samtidigt, och säger “Och så ska vi skriva ut den ja, det får vi inte glömma. Och skicka med ett visitkort också för säkerhets skull”. Så ser jag framför mig hur min assistent gör det åt mig och sedan tittar beundrande på sin chef.

Jag säger “vi” om min och assistenten. “Sen får vi inte glömma att maila om nya numret”.

I morgon ska jag och min assistent på årets första terapisamtal.

Det stavas service

Brorsan beställer en ritplatta från något dataföretag som heter DigiSwe men får den inte. Här är deras sköna förklaring till varför:

Hej Peter,

På grund av fel i ordersystemet kunde vi inte se att en betalning hade gjorts så vi har avvaktat från att skicka denna. Men nu när du undrade så kollade vi närmare på det och olyckligtvis hade betalningen gått igenom så din vara är avsevärt försenad. Den kommer tyvärr att skickas till adressen som angetts vid beställningen.

Kalla fötter?

Är det kallt eller är det kallt? Det är kallt. Å andra sidan ser jag, i en gammal dagbok som jag hittar på vinden, att det var minus 26 grader 1986. Tiderna förändras. Tänker det igen när jag läser en intervju med Amy Diamond i DN som säger att hennes nyårslöfte är att städa rummet oftare, kanske en gång i veckan. Okej, men innan ni kallar henne för A-barn ber jag att få presentera barnet med världens största överjag nämligen undertecknad. I dagboken från 1986 hittar jag nämligen också mina nyårslöften. Jag är tio år och mina aspirationer inför det kommande året 1987 är:

1. Inte göra bort mig
2. Räkna ordentligt
3. Vara snäll
4. Lyda
5. Inte slarva
6. Städa och inte vara lat

Herregud. Det står nu helt klart för mig varför jag inte kan jobba på kontor som vanligt folk. Ingen boss skulle någonsin vara lika hård som den jag har nu – mig själv.

Snedvridna danssteg

Jag krashade tre vinglas på nyår trots att jag inte drack vin själv. Man sa att man anade en judisk ådra hos mig. Mazel Tov! Ett av glasen spillde ut vin över hela vardagsrumsgolvet som efter tolv förvandlades till ett dansgolv. Jag försökte torka upp det hela och sträckte mig så långt jag kunde utan att trampa i vinet. Tur att man är vig. Jag fick upp det mesta i ett enda move, vilket fick K och de andra två närvarande herrarna, alla med slappa handleder, att utbrista “My God! Om jag vore hetero…!” vilket för mig är en skönt snedvriden komplimang. Mitt vintorkar-move omvandlades sedan till ett disco-danssteg, with a touch of r’n’b.

Jag rear ut min själ

Jag tycker att det är fint att butikerna delar upp readagarna. Vissa körde hårt på halva priset från dag ett, alltså den 26:e. Hope och SOM till exempel. Andra kickstartade igår, den 2:a. Till exempel Whyred och Kocksgatans herrekipering. Och en liten skara, däribland Acne, börjar på måndag. Jag tycker att det är fint. Välbalanserat.

De som kör med 30% rea är losers.

Jag är nog 50% loser och 50% vinnare med tanke på att det enda jag köpt på rean är en likadan t-shirt som jag redan har, men förvisso älskar (“Keep Austria Boring”) och en generic, mörkgrå kofta som finns i varenda klädesaffär i hela landet, året om. Det är inte så att min enorma känla för fynd lyser som neon direkt. Jag vet inte varför, men det känns som ett misslyckande att inte komma hemsläpandes med stora, feta kassar med kläder efter en dag på stan. Det är det värsta, jag vet att jag kommer lockas med i ren överlevnadsinstinkt och handla något bara för att. Bara för att känna att jag också lever.

Jazzy 2009

Proppfullt inne på Ciao-Ciao och då var klockan ändå långt efter tre på eftermiddagen. Var det i förrgår det stod i tidningen att den bästa dagen för landets pizzerior är idag, nyårsdagen? Jag är övertygad om att det är sant.

Tänkte att det borde vara den bästa dagen att proklamera ut ett nytt, radikalt politiskt budskap också. Man ligger i sängen och tar bara till hälften in vad som sägs på teve eller radio. Nåt som låter okej och som framförs med len röst går in men registreras liksom inte. Skulle man få för sig att ändra någon lag, till exempel införa förbud för norrländska ADs att fortsätta befolka Södermalm, så skulle inte en enda protest registreras om åsikten eller beslutet lades fram för svenska folkets svullna och danströtta fötter idag.