Jazzhands

Saker man tröttnar på med åren

1. Stretchjeans
2. Tvätta håret
3. Lunchmenyer
4. Light-produkter
5. Morgontidning

Etiketter None

Ärligt talat. Eller ångestens hemliga baksida.

carrie homeland
Förslaget om elchocker slogs ned av psykiatern. Det är man försiktig med, och jag uppfyller visserligen ett par av kraven för att kunna få men man tror på andra behandlingsmetoder i mitt fall.
Jag får förklara hur min dag ser ut. Mamma blir förvånad när hon hör hur lite jag jobbar. Beror ju på vad man jämför med såklart men min vanliga tempo, ja, i så fall uppskattar jag att jag jobbar runt 20%. Och det är en 20%-ig ökning de senaste veckorna.
Jag vaknar halv åtta av att man borrar och hela huset skakar. Nåt renoveringsprojekt. Jävligt irriterande, jag hoppar till som en rädd kanin och knallar sedan runt i lägenheten och vet inte vad jag ska göra av mig själv.
Tar morgonmedicin. Dricker te.
Försöker gå ut.
Knallar runt kvarteret. Kanske och förhoppningsvis äter jag lunch med någon kompis eller kollega. Försöker boka upp mig på sånt.
Tar medicin.
Gör mina övningar. Dricker te.
Antecknar resultat i en liten, svart bok. Ganska snygg. Den är nu full av olika diagram och listor och siffror.
Hoppar till när posten dimper ned i brevlådan.
Fördriver tid.
Försöker förvisa ångest.
Försöker att stå emot att ta mer medicin.
Försöker resonera.
Försöker sluta gråta.
Lyckas ibland. Misslyckas ibland.
Bläddrar i kokböcker, försöker tänka middag. Dricker te.
Lägger kokböckerna ifrån mig, lägger mig själv på golvet. Ibland gör jag en armhävning. Försöker visualisera bättre tider. Försöker se bokomslaget till Åsneprinsen framför mig. Försöker att tänka mig själv på löpbandet.
Sms:ar A och frågar om han vill äta middag. Han har utvecklat ett sjätte sinne vid det här laget, han kan utläsa av bara ett sms i vilket stadium jag befinner mig.
Dricker mer te.
Gör övningar. För anteckningar. Har telefonen bredvid mig så att jag kan svara snabbt när A ringer och säger att han är hemma.
Äter middag med A.
Tar kvällsmedicin.
Konstaterar att det aldrig varit stökigare hemma än nu. Sörjer detta.
Borstar tänderna. Lägger mig raklång på sängen och väntar på att bli trött. Gråter. Känner efter i bröstet var ångesten sitter, var den bor. När den är mild känner jag igen den, då kallar jag den Stuart. Det är nån teknik det där, att man ska försöka göra sig vän med den. Men det har inte hjälpt för mig. Ibland är den rivig, då hjälper bara medicin.
Tar nattmedicin.
Försöker kolla på tv tills jag somnar.
Och så måste jag försöka ett tag till innan det blir aktuellt med annan behandling.

Etiketter None

Plågor, blombuketter och en dag som andra

SnoopyWallpaper45Det är alltså idag man uttrycker kärlek och uppskattning för sina nära och kära? Och påminns, i ledsamhet, om de där dagarna i gymnasiet då bänkkamraterna fick rosor och man själv försökte se tapper och nonchalant ut utan någon ros.
Min främsta kärlek och uppskattning går förstås till A. En vän i alla väder, lågmäld och pålitlig. Svarar alltid i telefonen. Kan höra hur läget är på endast en stavelse och vet när en akutinsats är berättigad.
Min djupaste och varmaste tacksamhetskärlek faller på läsarna av denna blogg. För stöd, kommentarer, samtal och allmän bloggkärlek. Tack. Jag är ingenting utan er.

Etiketter None

Å ena sidan…

IMG_7612
Å enda sidan känns det bra att var tillbaka i gamet även om jag tar det väldigt, väldigt lugnt. Hoppar in som recensent på TT, åker till London på 24-timmarsrep. Ja, det kanske inte låter så men det är att ta det lugnt i min värld.
Å andra sidan känner jag mig mer och mer som en eremit och jag vet precis varför. De där två grejorna hör nämligen ihop. Och jag får råd av en vän, precis samma råd som jag gett andra vänner: isolera dig inte, tvinga dig att träffa andra, se det inte som en prestation.
Allt det där som jag hört mig själv säga.
Och nu får jag samma råd.
Och jag försöker. För jag vet.
Gick på födelsedagsfest i lördags. Klarade 45 minuter, sen blev det hemåt och medicin. Men jag försökte, hade till och med sett fram emot det.
Så å ena sidan är jag på gång i arbetet. Även om jag tar det lugnt. Å andra sidan drar jag mig undan och det hänger ihop. För att i jobbet är jag en annan person. En som kan och klarar av. Och det tar energi av mig, och det ska det göra, även om det blir på bekostnad av den andra personen som försöker att bara leva.

Etiketter None

Lögner och åter lögner

En annan sak med att resa är att man blir välkomsthälsad av Dolph Lundgren och Roxette i ankomsthallen. Rätta mig om jag har fel men inte är väl Roxette stockholmare? Hur ser de på det här med “Welcome to my hometown”?

Etiketter None

Golden Girl(s)

Gud vad jag känner mig gammal. Har börjat göra det i samma takt som…jag blir äldre?
Skoj.
Nej, men i samma takt som min framtidstro blir grumlig då?
Åker till London. Tänker “Fasen, man kanske skulle bo i London ett tag…?”
Följt av “Men jag känner ju ingen i London” och “Jag skulle ju inte plugga eller nåt där man får nya vänner för även om jag pluggade skulle alla vara 19 år och jag en tant”.
Och så blev jag helt nedslagen av varats olidliga lätthet.

Etiketter None

Tankar innan planet

1382334_10151660081591190_1524399787_n
Åker till London i ett dygn och ber att få återkomma med senaste nytt som egentligen bara går ut på att jag är så pass gammal nu att jag har på mig samma kläder tre dagar i rad och längtar efter skor med kardborreband.
Och varför är det inte socialt accepterat för vuxna att ha overall? Denna tid på året borde det ju vara det smartaste och bekvämaste plagget av dem alla.
Har två nya recensioner att skriva för TT vilket gläder mig något oerhört. Didn’t know I was looking for filmrecensioner until I found you. Som jag saknat det. Inser jag nu. Medan jag ger ettor och tvåor och skriver motiveringar på det ena och det andra.
Och i morgon åker jag, som sagt, till London.
Jag tror att jag är frilansare igen.

Etiketter None

“Är det en cigarr du har i fickan…?”

Sigmund_Freud_1926Och sen fick jag ett ryck och anmälde mig till en grundkurs i psykologi. Eftersom ingen verkar rå på gåtan som är jag själv får jag väl göra det på egen hand då.
Plus att jag börjar bli gammal. Både gammal som i gammal och gammal som i gammal i gamet. Jag är lite som en äldste i journalistkretsar känns det som, i alla fall de jag umgås i. Så snart slutar telefonen att ringa (för ärligt talat, hur länge kan man hålla på när det poppar upp nykomlingar överallt) men då är jag förberedd. Dr. Hainer tar då emot. Boka din tid redan nu så undviker du kön.

Etiketter None

Perfektion

Alltså, rostat bröd. Still the world’s greatest food.

Etiketter None

Re: rec

robocop_poster_p_2013

Började dagen med Robocop, och somnade nästan i biostolen av alla sövande robotfajter. Man versus robot. Robot versus människorobot. Vem orkar hålla redan på vem som är god och vem som är ond och vem som är mitt emellan?
Sedan blev det te och muffins (man måste få “unna sig”/man behöver “energi” när man “jobbar” etc) på café med svajigt internet medan jag snabbskrev recensionen. Den gick kortfattat ut på betyget två samt icke-problematiken med “men robotar jag ju inga känslor” som alltså är hela grundprincipen som Robocop själv är framtagen på. För att man vill ha en robot med känslor. Ja, ni hör ju själva.
Sen åkte jag hem och fixade i ordning för en middag för en kines. Choi, med långt, svart hår och underbar accent, såg min inramade tavla av duschscenen i Psycho i badrummet, skrattade och sa något som lät som “cykel” på engelska.
“Cycle! Cycle! Haha! Cycle!”
Hon menade “Psycho” förstås.
Sedan följde jag henne till hennes hotell, också på Södermalm. Mörkt ute. Någon hund. Något par. Satte på mig hörlurarna. Lyssnade på Leaving, snart slut på dagen och så är det med den saken.

Etiketter None

« Older Entries
Newer Entries »

Programförklaring

Jazzhands är en underbar entertainergest. Vanlig inom vaudeville. Man öppnar händerna med handflatorna mot publiken och fingrarna totalt utsträckta. Sedan skakar man dem lite lätt. Och ler.

Archives

Recent Comments

 

December 2025
M T W T F S S
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  

 

Blogroll

© Jazzhands

Bloggportalen