Midsommarminnen

Det börjar lite smått med ett slags vemod. Ett svårdefinierbart vemod som känns ungefär som det stilla, grå duggregnet ser ut.

Sen börjar jag drömma. Jag drömmer om att jag tappar bort pappa i olika slags situationer; på flygplatsen, i skolan. Jag har inte panik eller så, jag inser någonstans att han är försvunnen och att vi inte kommer att hitta varann. Men jag skriker.

Lite så är det. Jag har accepterat att han är borta. Jag ältar det inte. Men saknaden försvinner inte för det.

Och nu är det snart två år sedan han försvann. Midommar 2007. Och han skulle fyllt år i precis samma veva, två dagar senare.

Så midsommar är lite knepigt för mig. Å enda sidan vill man äta sill och ha en blomsterkrans på huvudet som alla andra. Å andra sidan vill jag dra mig tillbaka, vara lite ensam ett tag, kanske lägga en fin blomma på hans grav.

Men jag vet detta: det är lite för tidigt för mig att fira ännu. Det dröjer ett par år, sen så. Men för tillfället är det ett lätt vemod, som en dimma, som sveper in. Lite lugnt, lite sakta, inte särskilt hotfullt. Men ändå. Och jag anar att jag kommer att känna mig illa till mods när fredagen är här. Ledsen, men inte förtvivlad. Ensam men inte sorgsen.

Men ändå.

Och jag vill gärna inte gråta bland glada midsommarfirare. Även om det finns olika slags gråt.

Jag drar mig tillbaka. Men det känns okej. Dimman är stilla och jag vet att den sveper förbi efter ett tag.

De kallar mig shadchen

Jag sadlar om och blir äktenskapsmäklerska. Här är mitt upplägg: man kommer till mig med krav och önskemål. (Gärna också något hembakat) Jag samlar informationen i en tummad läderpärm, antecknar lite i marginalen. Sedan letar jag lämplig kandidat som jag sedan presenterar.

Ser framför mig att jag har frodig figur, bylsiga klänningar och äter pretzels. Som Mike Myers “Coffee Talk”-dam. Shadchen kallas de inom judendomen tydligen, äktenskapsmäklerskorna. Jag vill bli en shadschen. Jag konverterar “för jobbets skull”. Jag har åtminstone tre kompisar som är “i behov” av mina tjänster.Vem är jag att förneka världen mer kärlek och ömhet?

Mina tjänster är efterfrågade.

Tja, så snart DN-vikariatet är slut så…