All in the details

Ikväll är det förresten Mammas pojkar. Jag är pepp. Det var trist att Izza åkte ut, med kepsen på och tänderna ut. Men hon såg ändå fram emot att umgås med dottern Heaven istället för svennebanankillarna på Marbella. Varför de alltid ställer sig sådär med händerna knutna framför skrevet, och benen brett isär är ett mysterium för mig. Ställer sig någon så, nånsin, helt frivilligt? Eller är de tillsagda? I så fall – varför?

Nå. Med Izzas bortröstning kanske Jane Timglas (!) kan få komma fram lite i ljuset. Hon har ju redan visat prov på bra tugg med “Men läs en bokjävel då!” och “Om man blir kär i nån från Malmö, blir man skånsk medborgare då eller?”. Det fins alltså all anledning att sätta programmets fortsatta hopp till henne. Ikväll kl. 20.00 smäller det.

Ja, det är ett helvete det där…

Enligt min åsikt…

…så har de här två människorna de mesta möjliga media-namnen i Stockholm. Att heta Rolf van den Brink är jävligt coolt. Ända sedan jag fick MTV i mitt barndomshem i Hagsätra, och blev hyfsat kär i Marijne van der Vlugt, har jag tyckt att något med “van der” eller “van den” är det snyggast efternamnet. Överväger då och då att ändra efternamnet till van den Hainer. Internationellt!

Än så länge är det Caroline Hainer. Aldrig Carro. Om man inte är släkt med mig. Om man inte är min bror, till exempel, där är det okej.

Det är ett bra media-namn anser jag. Kanske inte just i dagsläget men i allmänhet. Bra krönikörsnamn. Kanske utrikesrapportering?

Här står de då, på Stureplan. På nåt partaj. Och bara glänser med sina vackra media-namn. Låt dem få ha sitt moment. Sen går vi vidare, ok?

Verklighetens folk har sagt sitt!

Ja, men då har verklighetens folk sagt sitt då. Eftersom det är så populärt med pepparkaka och grönmögelost (eler ädelost, whatever) så har Kavli gjort det lätt för oss att bjuda på denna delikatess. Eller att ta med en gå-bort-present, istället för blommor, för den delen.
Var det inte Kavli som också gav oss mjukosten med banansmak? I så fall – är det verkligen okej att de är röstberättigade?

Mommie dearest

Förresten, Jason Bateman är ju gift med Paul Ankas dotter Amanda. Alltså är Anna Anka hans styvmamma. Eller svärmor? Extra roligt med tanke på att Jason är två år äldre än henne.

Definitionen av folkfest alt. opportunister

Var förresten på pappas grav i helgen. Planterade ljung, tände ljus och grät lite. Peters whiskeyflaska står kvar, och min sån där grej man har när man metar. Jag har lagt dit den för att jag minns en gång när jag och pappa metade. Det var fint.

Varje år när vi går till graven på Allhelgona får man känslan av att det är folkfest på gång. Barnfamiljer kör en barnvagn, folk har med sig termos. Och vid in- och utgångarna och längs med muren står korvgubbar och säljer kokt med bröd.

Kokt med bröd, ja. Det ser lite weird ut, tycker jag. En liten tuch av Vattenfestival. Men hey, vem är jag att döma. Vill verklighetens folk ha varm korv ska de få det.

Måttet är rågat

Det här med bröd. Det har gått för långt. Åttiotvå spänn för en limpa? Vad är det i den – guld?

Note to self

Att sitta på Slussens perrong i tio minuter och vänta på ett tåg iförd mimsminking är dock ingenting jag rekommenderar.

Jag – en instant classic!

Jag gjorde en riktig klassiker igår. Gick på Halloweenfest. Klädde givetvis ut mig.

(Låt mig berätta om mitt förhållande till utklädnad: den som inte klär ut sig när man bör klä ut sig (såsom på maskerad och Halloweenfester) är en nervös stackare som tror att man framstår som “töntig” för att man klär ut sig och därmed löper en risk att inte se lika snygg ut som man vanligtvis gör. Lossa Zoolander-mimen och skärp er!)

Jag umgås med för många anti-utklädare. Detta är ett problem.

Hur som helst, jag klär självklart ut mig och jag skulle aldrig göra det halvhjärtat för då kan man lika gärna låta bli. Den som gör något halvhjärtat är ju ingen att lita på, det säger sig självt.

Så jag körde mimare all the way, med mimsminkning i ansiktet, med en sån där äcklig mun som ser ut som ett rött litet hjärta. Randig tröja med väst och så svarta taxibrallor till det.

Mimare. Läskiga saker.

Och jag tvingade M att ta på sig kattöron och så sminkade jag en nos på hans näsa och några morrhår. Någon måtta får det faktiskt vara.

Bara det att någon hade glömt tala om för oss att det inte var en maskerad. Men alltså, säg att det är en vanlig fest och inte Halloweenfest då! Några av oss gillar faktiskt strikta traditioner!

Så ja, jag tillbringade kvällen med att hälsa på okända människor i mimutstyrsel, jag var med i ett popquiz (och vann) iförd mimsminkning. Jag var den enda i en lägenhet på söder som var utklädd. Okej, kanske inte den bästa känslan i världen men hey, jag slår gärna ett slag för att visa att vi utklädare är också människor och om världen bestod av fler såna som mig så skulle det inte vara pinsamt att skoja till det lite.