Det här med, ja ni vet…

• Lisa, 11:06 am October 3, 2010:

  Bristande självkänsla är ju extremt vanligt bland högpresterande personer och det där med vilka som har bra respektive dålig sådan verkar sällan följa någon logik.

  Du har all anledning att vara väldigt nöjd med dig själv, som du ju själv inser. Men det är inte alltid så lätt. Om det kan vara till någon tröst är du långt ifrån ensam om det problemet, och det enda man kan göra är väl att försöka träna upp sin självkänsla.

• Lisa, 11:06 am October 3, 2010:

  Bristande självkänsla är ju extremt vanligt bland högpresterande personer och det där med vilka som har bra respektive dålig sådan verkar sällan följa någon logik.

  Du har all anledning att vara väldigt nöjd med dig själv, som du ju själv inser. Men det är inte alltid så lätt. Om det kan vara till någon tröst är du långt ifrån ensam om det problemet, och det enda man kan göra är väl att försöka träna upp sin självkänsla.

• Jazzhands, 11:36 am October 3, 2010:

  Surfade in på Adlibris igår och skrev in typ “Självkänsla”. Fick upp Mia Törnbloms bok och kände mig ännu mer usel. Stängde ned hela Internet och gick in i köket och skämdes.

• Jazzhands, 11:36 am October 3, 2010:

  Surfade in på Adlibris igår och skrev in typ “Självkänsla”. Fick upp Mia Törnbloms bok och kände mig ännu mer usel. Stängde ned hela Internet och gick in i köket och skämdes.

• Lisa, 10:54 am October 4, 2010:

  Ha ha, men det faktum att Mias bok sålde så bra visar ju bara att det här är ett väldigt vanligt och allmänt problem. De flesta skulle må bra av att ta tag i sin dåliga självkänsla (jag själv inkluderad!). Faktum är att mycket av det som är hemskt här i världen, från missbruk till misshandel, ju bottnar i att människor inte tycker om sig själva.

  (Blondinbellas bok är inte tokig den heller! 🙂

• Lisa, 10:54 am October 4, 2010:

  Ha ha, men det faktum att Mias bok sålde så bra visar ju bara att det här är ett väldigt vanligt och allmänt problem. De flesta skulle må bra av att ta tag i sin dåliga självkänsla (jag själv inkluderad!). Faktum är att mycket av det som är hemskt här i världen, från missbruk till misshandel, ju bottnar i att människor inte tycker om sig själva.

  (Blondinbellas bok är inte tokig den heller! 🙂

• Jessica, 12:23 pm October 4, 2010:

  När jag funderar på sånt brukar jag separera självkänsla från självförtroende.

  Självkänsla är lite knöligare än självförtroende eftersom det inte kan kopplas till våra prestationer och därmed fyllas på vid behov. De flesta två-treåringar med hyggligt normala föräldrar har nästan obegränsad självkänsla (medfödda variationer finns förstås) men i samma ögonblick man börjar slipas och nötas mot andra människor börjar ens självkänsla formas, och detta är inte enbart av ondo: om vi alla hade självkänsla som treåringar skulle världen befolkas av narcissister.

  För mig ser det ut så här: Självförtroende kommer av hur vi handlar. Självkänsla kommer ur hur vi behandlas, och kan därför inte styras i samma grad som självförtroende. Självförtroendet kan man lätt öka genom att envisas med att klara saker som man känner sig ängslig inför, genom att utmana rädslor och genom att se till att kontinuerligt uppdatera sina kunskaper. Självkänslan är känsligare och mer beroende av andra – och “andra” är inte alltid vare sig hederliga eller välvilliga. Att vara helt oemottaglig för input när man formar sin självkänsla är inte heller bra även om det låter som om det vore idealiskt.

  I ena änden av skalan, föreställer jag mig, har man Avoidant Personality Disorder, totalt självförakt och eventuellt självmordstankar och i andra änden av skalan Narcissistisk Personlighetsstörning och/eller Sociopati. Alla normalstörda befinner sig nånstans däremellan och man halkar omkring på skalan beroende på sina omständigheter.

  Det är cliché-artat, men jag tror mycket av ens självklänsla formas medan man är barn. Att ständigt möta nej sänker en. Att bli hånad och förlöjligad, osynliggjord, föraktad, utpekad – sänker en. Tusen små saker som ingen annan märker av sänker en. Att misslyckas sänker en bara om omvärlden låter en förstå att det på något vis sänker ens värde. (Har man internaliserat det sköter man den sänkningen själv efter hand.) Jag tror vi föds olika känsliga för de här provokationerna men att de påverkar de flesta, fast i olika grad.

  Bygga självkänsla måste frikopplas från prestationer. Den är nåt helt annat. Det går, men det tar tid och olika saker funkar för olika människor. En sak som funkade för mig var att utsätta mig för saker jag omöjligt kunde högprestera i. Jag är usel på allt som har med sport eller dans att göra. Att se mig dansa är som att se någon försöka baxa en förstärkare, det går inte och jag har inte förmågan att klicka heller. Det kommer aldrig att hända – jag kommer att dansa som ett hjon till den dag jag dör. Därför gick jag på nybörjarbalett för vuxna, tillsammans med en vän. Min självkänsla steg definitivt efteråt. Jag hade presterat skitdåligt och jag dog inte. Jag hade presterat dåligt och ingen skrattade, pekade finger eller patroniserade mig (alla var så upptagna med sina egna felsteg). Det var en enorm känsla att krascha och brinna och upptäcka att det hade inga som helst konsekvenser.

  Andra jag känner bygger självkänsla genom att avsätta särskild egentid som är helig. Vad de gör med egentiden är anyone’s guess, men det är inte det viktiga. De behandlar sig själva som tillräckligt viktiga för att ha tid som andra inte får talla på och säger därmed till sig själva att deras behov får lov att vara viktigast den här stunden. Över huvud taget, tror jag, är det eviga undertryckandet av behov en del av självkänslan. Skippar lunchen för att ha tid med X? Hinner aldrig läsa böcker för nöjes skull längre? Sover för korta nätter för att hinna med Y. Undra på att folk bryter ihop.

  Nån som vet bättre kanske kan svara, men rent spontant känns det som att detta kunde vara en av de saker psyk-bezoaren KBT kunde vara lämplig för?

• Jessica, 12:23 pm October 4, 2010:

  När jag funderar på sånt brukar jag separera självkänsla från självförtroende.

  Självkänsla är lite knöligare än självförtroende eftersom det inte kan kopplas till våra prestationer och därmed fyllas på vid behov. De flesta två-treåringar med hyggligt normala föräldrar har nästan obegränsad självkänsla (medfödda variationer finns förstås) men i samma ögonblick man börjar slipas och nötas mot andra människor börjar ens självkänsla formas, och detta är inte enbart av ondo: om vi alla hade självkänsla som treåringar skulle världen befolkas av narcissister.

  För mig ser det ut så här: Självförtroende kommer av hur vi handlar. Självkänsla kommer ur hur vi behandlas, och kan därför inte styras i samma grad som självförtroende. Självförtroendet kan man lätt öka genom att envisas med att klara saker som man känner sig ängslig inför, genom att utmana rädslor och genom att se till att kontinuerligt uppdatera sina kunskaper. Självkänslan är känsligare och mer beroende av andra – och “andra” är inte alltid vare sig hederliga eller välvilliga. Att vara helt oemottaglig för input när man formar sin självkänsla är inte heller bra även om det låter som om det vore idealiskt.

  I ena änden av skalan, föreställer jag mig, har man Avoidant Personality Disorder, totalt självförakt och eventuellt självmordstankar och i andra änden av skalan Narcissistisk Personlighetsstörning och/eller Sociopati. Alla normalstörda befinner sig nånstans däremellan och man halkar omkring på skalan beroende på sina omständigheter.

  Det är cliché-artat, men jag tror mycket av ens självklänsla formas medan man är barn. Att ständigt möta nej sänker en. Att bli hånad och förlöjligad, osynliggjord, föraktad, utpekad – sänker en. Tusen små saker som ingen annan märker av sänker en. Att misslyckas sänker en bara om omvärlden låter en förstå att det på något vis sänker ens värde. (Har man internaliserat det sköter man den sänkningen själv efter hand.) Jag tror vi föds olika känsliga för de här provokationerna men att de påverkar de flesta, fast i olika grad.

  Bygga självkänsla måste frikopplas från prestationer. Den är nåt helt annat. Det går, men det tar tid och olika saker funkar för olika människor. En sak som funkade för mig var att utsätta mig för saker jag omöjligt kunde högprestera i. Jag är usel på allt som har med sport eller dans att göra. Att se mig dansa är som att se någon försöka baxa en förstärkare, det går inte och jag har inte förmågan att klicka heller. Det kommer aldrig att hända – jag kommer att dansa som ett hjon till den dag jag dör. Därför gick jag på nybörjarbalett för vuxna, tillsammans med en vän. Min självkänsla steg definitivt efteråt. Jag hade presterat skitdåligt och jag dog inte. Jag hade presterat dåligt och ingen skrattade, pekade finger eller patroniserade mig (alla var så upptagna med sina egna felsteg). Det var en enorm känsla att krascha och brinna och upptäcka att det hade inga som helst konsekvenser.

  Andra jag känner bygger självkänsla genom att avsätta särskild egentid som är helig. Vad de gör med egentiden är anyone’s guess, men det är inte det viktiga. De behandlar sig själva som tillräckligt viktiga för att ha tid som andra inte får talla på och säger därmed till sig själva att deras behov får lov att vara viktigast den här stunden. Över huvud taget, tror jag, är det eviga undertryckandet av behov en del av självkänslan. Skippar lunchen för att ha tid med X? Hinner aldrig läsa böcker för nöjes skull längre? Sover för korta nätter för att hinna med Y. Undra på att folk bryter ihop.

  Nån som vet bättre kanske kan svara, men rent spontant känns det som att detta kunde vara en av de saker psyk-bezoaren KBT kunde vara lämplig för?

• Flemming, 2:24 pm October 4, 2010:

  Att någon nära dör, som det gjort för dig Caroline, kan nog påverka. Jag hade tre nära anhöriga som dog under loppet av ett år när jag var runt 18. Man hamnar i ett överlevnadsläge som är ganska motsatt att arbeta för ett självförverkligande. Jag förstod inte detta riktigt själv, vilket antagligen gjorde effekten desto mera långvarig. Det är förstås inte rättvist, och i ett gott samhälle skulle man kunna tänka sig att människorna runt en hade känsla för detta och arbetade för att hjälpa en att “komma tillbaka”. Rikigt så fungerar det väl inte alltid idag, men man får ta hjälp av andra, där den finns, och hjälpa sig själv så gott det går.

• Flemming, 2:24 pm October 4, 2010:

  Att någon nära dör, som det gjort för dig Caroline, kan nog påverka. Jag hade tre nära anhöriga som dog under loppet av ett år när jag var runt 18. Man hamnar i ett överlevnadsläge som är ganska motsatt att arbeta för ett självförverkligande. Jag förstod inte detta riktigt själv, vilket antagligen gjorde effekten desto mera långvarig. Det är förstås inte rättvist, och i ett gott samhälle skulle man kunna tänka sig att människorna runt en hade känsla för detta och arbetade för att hjälpa en att “komma tillbaka”. Rikigt så fungerar det väl inte alltid idag, men man får ta hjälp av andra, där den finns, och hjälpa sig själv så gott det går.

• Okinava, 1:18 am October 5, 2010:

  Jag utvecklade tillsammans med min partner en internetbaserad behandling för låg självkänsla som examensarbete i våras. Mycket intressant och spännande, kan jag säga.
  Dock ber jag alla att hålla sig borta från den hemska Mia Törnblom, hon har väldigt lite att komma med, vissa saker är till och med kontraproduktiva. Den bästa självhjälpsboken du kan läsa är skriven av Melanie Fennell och är slut på förlaget på svenska (“Höj din självkänsla med kognitiv beteendeterapi”), men går att hitta för en billig slant på engelska här: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0465012663

  Skriv gärna ett mejl om du vill veta mer!

• Okinava, 1:18 am October 5, 2010:

  Jag utvecklade tillsammans med min partner en internetbaserad behandling för låg självkänsla som examensarbete i våras. Mycket intressant och spännande, kan jag säga.
  Dock ber jag alla att hålla sig borta från den hemska Mia Törnblom, hon har väldigt lite att komma med, vissa saker är till och med kontraproduktiva. Den bästa självhjälpsboken du kan läsa är skriven av Melanie Fennell och är slut på förlaget på svenska (“Höj din självkänsla med kognitiv beteendeterapi”), men går att hitta för en billig slant på engelska här: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0465012663

  Skriv gärna ett mejl om du vill veta mer!

• Jessica, 10:03 am October 5, 2010:

  Oh no. Here come the woos. Man ska aldrig använda ord som ligger högt upp i deras google-fu. Då vill de genast sälja på en böcker.

• Jessica, 10:03 am October 5, 2010:

  Oh no. Here come the woos. Man ska aldrig använda ord som ligger högt upp i deras google-fu. Då vill de genast sälja på en böcker.

• Okinava, 11:39 am October 5, 2010:

  Jessica, det enda jag ville var att ge tips. Med tanke på att fröken Hainer gjort en sökning efter självkänsla och bara fått upp skit (Mia Törnblom) tänkte jag ge ett bättre alternativ. Jag tjänar inget på något av det här. Men jag inser i efterhand att mejl-biten kan tolkas som sådan.

  Det finns faktiskt människor med annat än egenintresse i tankarna.

• Okinava, 11:39 am October 5, 2010:

  Jessica, det enda jag ville var att ge tips. Med tanke på att fröken Hainer gjort en sökning efter självkänsla och bara fått upp skit (Mia Törnblom) tänkte jag ge ett bättre alternativ. Jag tjänar inget på något av det här. Men jag inser i efterhand att mejl-biten kan tolkas som sådan.

  Det finns faktiskt människor med annat än egenintresse i tankarna.

Add A New Comment!

Name

Mail (will not be published)

Website

Δ