Hötorgets gytter på söndagarna. Jag trivs där. Om man skulle vara banal kanske man skulle kunna kalla stämningen “kontinental”. Visst vågar jag väl vara banal?
Det är en kontinental stämning, det luktar brända mandlar och känns som marknaden i Bryssel. Folk säljer gamla mattor, tavlor med kala landskap och små pannor i koppar.
Jag tror att jag också gillar känslan av att man kan gå vilse, att man kan tappa bort varandra i myllret. Och löftet om “fynd” och sen en kopp kaffe medan man blåser på fingrarna som blivit kalla. Nagellacket heter “Sinister”.

Jag tänkte på Sonja idag. Jag blev ledsen.

Jag längtar efter att prata med visa människor. Jag vill att någon ska se mig i ögonen och säga “jag förstår” och “jag vet vad du ska göra, jag vet hur jag kan hjälpa dig”. Någon som inte är en charlatan, utan en klok och kännande varelse som ser mig.

Ser mig.

Jag har ett så fint och vackert hem. Det har jag. Jag älskar det, och jag pysslar om det hela tiden. Jag tänker inte på det som städa, det är mer att pyssla om den förlängda delen av mig själv som är mitt vackra, fina hem som luktar doftljus och kokos-schampo från Kiehl’s. Här är jag säker, här når döden inte mig.

• Postad 2010-10-31
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None