Vreden

Jag har sett Änglagård 3.
Det första jag vill påpeka är att jag hade många gissningar rätt:
* omotiverad utlandsscen (Mallorca!)
* ålderdomligt språk (“Du har svikit mig djupt”)
* Helena B är arg

Men en sak jag vill lägga fram, utan någon åsikt är det faktum att de enda två färgade i hela filmen dansar i, ja i stort sett varenda scen de syns i. Jag kommer inte att kommentera detta, bara konstatera att så är det. De två färgade flickorna från landet Belize har rytmen i blodet och steppar konstant. De kan inte låta bli, de tycker det är så roligt.

Om filmen är dålig?
Om jag säger så här – jag slog handen i väggen på biografen efteråt. I vrede. I fucking vrede.

En fråga om vanilj

Jag fick en fråga om vaniljparfymer.

Vanilj är en knepig doft. Angenäm, mjuk och förförisk såklart, det vet alla som någonsin smakat en god vaniljglass (faktum är att studier visat att doften av vanilj gör en lugn och kärleksfull). Men så lätt kan den övergå till att bli sövande söt. Stickig, klibbig och tung.
Den fungerar (därför?) fint som en toppnot i orientaliska parfymer, som tenderar att uppfattas som “tunga” eller “djupa”. Där sitter vaniljen fint, som ett fint, balanserande komplement, som den sockrade mjölken i det kryddiga chaitéet, ungefär.

Frågan är därför om det är rent vanillin man vill dofta (den söta varianten) eller en variant på vanilj. Jag skulle föredra det senare, men vi kommer dit. Vi börjar med ren vanilj.

Demeter, som jag tipsat om förut, har imiterande dofter. Tänk på barndomens luktsudd och luktklistermärken, fast mer sofistikerade sådana, i parfymform, för vuxna. De kostar runt hundralappen bara, så man kan lätt prova en liten flaska. I det här fallet till exempel Vanilla Cake Batter som luktar som Prousts madeleinekaka, full med minnen och smak. Tröttnar man på den så köper man oparfymerat sköljmedel och häller i resten där. Lakanen luktar fresh.

The Body Shop har ju annars en hel kollektion med vaniljdofter, finns i Eau de Toilette och kroppsmist. De luktar mycket vanilj, men har fruktiga toner i sig.

Comptoir Sud Pacifique gör en hel serie fina vaniljdofter, ofta med en tillsatt, kompletterande doft. Jag har använt deras vanilj och aprikosdoft (Vanille Abricot) som är lätt, avslappnande och fruktig, som en paradisö. Här använder man den tahitiska vaniljen som är mer rund och mjuk. Doften sitter kvar länge. Flaskan i aluminium ser också till att den håller i en evighet.

Annars ber jag att få återkomma till L’Artisan som finns på COW. Det verkar som om jag ständigt återkommer dit.
Hur som helst – Havana Vanille är suverän. Den doftar vanilj åt det manliga, mystiska, tunga hållet med rom och tobak lurande där under det söta. Vanilia däremot är gullig, fyllig och söt som den finaste vaniljkrämen i en princesstårta. Både är väl värda att provas.

Men jag kan inte skriva om orientaliska vaniljdofter utan att nämna Guerlains Shalimar, en av de mest klassiska dofterna som finns. Den luktar ju inte vanilj, per se, men är en mörk, rökig, djurisk, förförisk blandning med vanilj som lockbete. Tänker mig att en sexig Jack Sparrow skulle kunna lukta såhär, eller en farlig Aladdin som vuxit upp och blivit man och med sina djupa, bruna ögon lockar han en till vad som helst. Nu är Shalimar visserligen en damparfym, men jag skulle absolut kalla den unisex. Och bara tanken på den nu får mig att vilja boka en resa till Marocko. Nu finns Shalimar dessutom i en fin, ny flaska designad av Jade Jagger. En odiskutabelt mästerverk.

Det finns andra klassiker som också innehåller vanilj, som
…Bvlgari Black (te, tjära, gummi – och söt, söt vanilj)
…Chanel Coco (kryddig med blommig rökelsedoft och fin, varm vanilj)
…Gucci edp (apelsin och vanilj i fin, kryddig blandning)

…och alla finns att få tag på i Sverige. Hurra!

Omsprungen

Plötsligt är jag omringad av yngre människor med bokkontrakt. Alla har bokkontrakt.
Nej, inte alla. Men alla.

De har familjer också, de jävlarna. Sambos och grejor. Och släktingar att fira jul med.
Borde jag skaffa hund?
Borde jag skaffa mig ett riktigt jobb?
Tänker statsministern någonsin så?

En sak är säker – jag känner mig gammal men lever yngst. Näst efter K i alla fall, han går ju fortfarande ut om helgerna. Det gör i alla fall inte jag. Jag tar en kopp te, en halv Stilnoct och sover i tolv timmar. Får för mig att jag lever längre då.

Vinterns bleka verklighet

Det är om vintern man märker om man börjar bli gammal. När prio ett är att vara varm, inte att ha snygga kläder. När man har fotriktiga skor, köper tjock inläggssula och “ser sig om vart man går” så att man inte halkar.
För första gången i mitt liv tänker jag på allvar att “bara jag inte halkar nu, då bryter jag väl ett ben“. Så tänkte man aldrig förr om åren.
Men då tänkte jag heller inte på saker som vitaminer, pensionssparande och innehållsförteckningar. Det gör jag nu. Eller nej, jag tänker inte så mycket på pensionspengarna. Men jag skulle säkert på allvar kunna föra ett samtal om hur man inte kommer att kunna klara sig på ålderns höst och så vidare. Kanske var det ett misstag att ha egen firma trots allt. Bla bla bla.

Sakta men säkert förvandlas vi alla förr eller senare till den vi aldrig trodde vi skulle bli.

Önskedoften

Kära ni!

Åh vad roligt det är med frågor och kommentarer!
Jag lovar att svara er.
Ni når mig på caroline[at]rodeo.net, dit går det jättebra att skicka brinnande undringar om doft, makeup och skönhet.

Näst på tur – finns det fina vaniljdofter och hur får jag tag i en parfym som doftar av kryddig basilika.

Svar och hjälp är på väg.

Kram
Caroline

Flaggan på halv stång

Ont i huvudet, ont i ögonen. Varför är det alltid jag som gråter mest?

Prästen som inte var en präst pratade med dramatenskådis-rösten. Först begrep jag inte ett ord av vad hon sa, någonting om en vattendroppe och att leva fullt ut. Sen blev jag irriterad på mig själv för att jag hade huvudvärk, satt och tänkte på annat, på hur det inte finns någon i den där kistan. För oss skulle det inte göra någon skillnad. Kanske är det en generell kista de har stående där permanent? Alla som kommer dit tror att det ligger ett dött skal av någon älskad människa de känt däri men i själva verket är den tom.

Sen sjöng någon. Inte förrän andra sången fattade jag att prästinnan och hon som sjöng var samma person. Hon satte bara på sig ett par glasögon och läste noterna, eller texten, till Ave Maria. Hon sjöng opera. Det bevisar ju bara hur min skalle var full av annat, och det där andra delade plats med det tjocka, molande, onda.

Mamma hade placerat ett foto av mormor på kistan. Ett från när hon fyllde 90 år. Pigg hon var då. Färgen av liv på kinderna, och en vänlig nyfikenhet i blicken. Mamma la dit hennes glasögon också, och en Allers uppslagen på korsordssidorna. En högst ödmjuk kista. Hon hade bett om det. Inget märkvärdigt, inget påkostat, inget stort.

Det blir alltid såhär. Ont överallt. Ibland är man kall. Jag blev lugn och tänkte att jag sitter i alla fall bredvid mamma och Peter, de finns ju här. Och mormor dog i alla fall inte när jag var 14, då hade jag blivit förkrossad. Se där, livet går vidare. Se där, hur de som sitter på andra sidan, mammas kusiner och sånt, har familjer som växer och blir större. På den här sidan sitter vi och krymper. Men man kan ju inte skaffa barn för att hålla sig vid liv, heller. Eller för att familjen inte ska krympa. Men å andra sidan, hur firar man jul ensam? Ja, så där höll tankarna på. Sen la jag en vit ros på kistan och allt var över för den här gången.

Allt i svart

Det är så jobbigt när verkligheten kommer emellan.

Nu sitter jag vid mitt sminkbord, trött och med lite huvudvärk, och försöker göra mig i ordning för mormors begravning. Känner stress för artiklarna jag inte skrivit klart. Tänker på hur kallt det är ute. Vattenfast mascara får de naturligtvis bli.
Overkligheten.

Det ringer på dörren. Det är rörmokaren som ska fixa i badrummet. Hej, hej! Jaså du har inte gått till jobbet än?
Nä, det är begravning idag, ser du. Ja, trist.

Tillbaka till den vattenfasta mascaran. Tillbaka till den där amaryllisen som börjat blomma, en sån mormor fick om julen. Idag begraver vi henne. Är det idag man säger farväl eller har man redan gjort det?
Jag drömde om pappa igen. Jag drömmer så ofta om honom att jag funderar på att “prata med någon” om det. Nästan varje natt. Om dagarna är jag mer eller mindre fullt fungerande så vad är det som händer med mig om natten? Uppenbarligen har vi inte sagt farväl.

Tänker på verkliga saker som smörgåstårta till kyrkkaffet och en faktura som ska skrivas ut. Verkligheten mitt i verkligheten, ungefär.

Bara en rad…

…för att påminna om Kisbys torrschampo. I dessa mösstider (och julklappsshoppartider) är det lätt hänt att huvudet blir varmt under den tjocka mössan, i trängseln på bussen eller affären. Man vill gärna inte tvätta håret heller när man ska ut i minusgrader, alla gånger.

Kisby torrschampo. Spraya eller pudra. Låt torka. Kamma ut. Du är good to go i två dagar till. Ingen misstänker någonting.
Finns säkert på andra ställen också men jag köper det på NK för runt hundringen.

Trivia: Karl Lagerfeldt använder det också, tydligen.

Oh, du blyga viol!

En läsare vill dofta viol, jag klandrar henne inte. Alla former av lila dofter, som iris och viol, hör till mina favoriter, så jag hjälper gärna till.

Men först en rad om det rara blomstret, som kallats “doftvärldens största flirt”.

Det är svårt att tillverka viol absolut, alltså utvinna doftessens ur blomman. Det krävs gigantiska mängder, plockade för hand, för att få ut en endaste droppe. Det påverkar ju priset förstås. Viol är dyrt. Det finns dessutom fler olika violer, en är enklare att odla medan en annan doftar mer intensivt. Gissa vilken parfymindustrin föredrar?

Men det är en underbar blomma, härligt nyckfull, känd för att trötta ut luktorganen så att man efter ett tag inte känner doften – och så plötsligt är den där igen, och sen borta. En av männens favoritdofter, enligt undersökningar.

Nå.

Jag skulle börja med att lukta på Verte violette från L’artisan parfumeur. Den är helt enkelt ljuvlig. Frisk och grön som en spirande äng. Här har man tagit med både blomman, stammen och bladen i essensen. Ta lite på armen och du befinner dig på en promenad i en liten dunge en vacker vårdag. Hur kan du vara annat än lycklig? Plus för att flaskan är vacker. Kostar runt 700 kr. Finns bland annat på COW i Stockholm.

Annick Goutals Le Violette finnas på NK. Den är fin, väldigt lågmäld, har också lite grönt i sig, blandat med ros. En blyg, frisk, sofistikerad sak. Än en gång – vacker flaska, högt pris.

Penhaligon är ett underbart gammalt engelskt parfymmärke, som har kvar sina ljuvliga flaskor och gammaldags etiketter. Tyvärr finns de inte i Sverige, men deras Violetta är något att sukta efter. Violdoftande på den mörka, muskiga sidan med cedar och sandalwood. Full av mystik, Jack the Ripper-skökor och bortskämda hertiginnor.

Vill man vara lite punkigt violdoftande istället ska man prova CB I Hate Perfumes Violet Empire. Den är krispig, modern och fräsch. Mer attityd än blygsam oskuld. COW har CBs parfymer, men inte just den. Men du kan säkert beställa?

Man kan också snegla åt iris. De två är inte släkt men luktar förvånansvärt lika. Och nu kommer vi till min absoluta favorit, en av de bästa parfymer jag vem. Tada! Nämligen Après l’ondée från Guerlain. Det är en smärtsamt vacker doft, som en ljus, romantisk pianoslinga eller en promenad genom ett regnigt och gråmulet Paris. Hjärtat är av iris, omringad av gröna, mustiga kryddor (timjan, rosmarin) och söt heliotrop för att stå emot livets alla törnar. Har du en gång luktat på den glömmer du den aldrig.
Tyvärr säljs den inte i Sverige men om du har en kompis som ska till Paris eller någon annan europeisk storstad så skicka med en beställning! Kostar runt tusenlappen. Men så är det ett mästerverk också.

Några bonusdofter, har inte provat dem själv:
Acqua di Parma – Iris Nobile
Comme des Garcons – Stephen Jones
Caron – Aimez Moi
Fresh – Violette
Yves Rocher – Iris Noir

En julklapp från Neil

En tidig julklapp!

Neil Morris Fragrances ger sina kunder gratis frakt, på alla beställningar över 50 dollar (man handlar lätt över femtio dollar) som läggs innan nyårsafton!
Passa på att handla dofter du vanligtvis aldrig kommer över. De finns inte på taxfreen direkt.

Här är en rolig sak – Neil Morris låter dig komponera din egna parfym. Du får svara på ett formulär, berätta vilka slags dofter du vanligtvis gillar, berätta vilka doftnoter du skulle vilja ha. Helst vill han ju såklart träffa dig så att ni tillsammans kan blanda till den rätta parfymen, från hans 700 olika doftessenser, men genom tydliga önskemål går det att blanda på långdistans.

Annars finns fina dofter att handla, som Neil Morris redan blandat åt oss. Som Coral, en doft han komponerade efter att besökt Laguna Beach i Californien och gått på stranden i tre timmar. Toppnoterna, alltså de man stöter på först, är bergamott och granatäpple. Sen fyller fikon i, och lite bulgarisk ros, för att sedan ömsint sköljas över av sandalwood och musk, som ska påminna om lukten av drivved som flyter i land på stranden.

Eller Clear, som är baserad på ett barndomsminne från när Neil var liten och cyklade. Det var soligt, lindblommorna doftade ljuvligt. Det har han försökt stoppa in i flaskan med doften Clear, som innehåller grapefrukt, lindblom, mint och cedar. Ljuvligt.

Sedan gillar jag inspirationen bakom Storm. Neil minns när han var på Cape Cod och hur det drog ihop sig till storm. Han minns hur det luktade, precis innan stormen, precis när det mörka drar in över vattnet, över stugorna, över de tomma stränderna. Papaya, tonkaböna, lime, musk och marin.

Den som vill testa lite nytt kan beställa en “sampler” med alla hans 8 signaturdofter, för 25 dollar.