STARKT MATERIAL!!!

STARK säsongspremiär av Bonde söker fru igår. Tillskriver detta…

a) hunkiga 20-something bonden som är “redo” att “skaffa familj”.
b) kameluppfödaren med nyflätat skägg som fällde tårar över breven från the ladies.

Castingen är, som alltid, oklanderlig. Några blyga med hederliga män i snygga, stickade tröjor som inte räds varken smuts eller hårt arbete. Blyga men raka och med mjuk blick. Ett och annat freak med distinktiva tänder men fantastisk utstrålning och “livglädje”. Och en hunk.

Hunken stod naturligtvis för den största responsen, han fick en säck med brev. Oklart dock om de tjejer som snabbt flimrade förbi via foton de skickat med verkligen fattar vad de svarat på. Nattklubbsposerande brudar, dagens outfit-brudar och en och annan som man misstänker förväxlar Bonde söker fru med Big Brother. Men vem är jag att döma? Nej, just det. Kanske är de trötta på småstadslivet/Båstad/Falkenberg eller var de nu befinner sig och längtar efter grisstians enkla tillvaro.

Men de stora känslorna stod kamelbonden Bengt för. En go och glad Peter Dahl/Cornelis-personlighet som blev så överväldigad av kvinnornas respons att han fällde en tår. Jag med. Denna härliga, levnadsglada man kommer jag följa i höst och jag vet att han kommer att värma onsdagskvällarna sådär som bara en tv4-castad person kan. När han sa “Det kommer att vara sommar länge, det kommer att vara evig sommar här på farmen” så sprack någonting i mig. Mogna människor med hopp om kärlek och längtan efter närhet, med en ärlig öppenhet och ömsinthet gör att jag går sönder. Bra där tv4. Bra där.