Frågelådan x 2

Hej Caroline!
Vill även jag tacka för en underbar blogg!
Såg att du tipsade om lite nya parfymer i detta inlägget och hoppas även jag få hjälp av dig! Är så sugen på att hitta en ny doft,men har svårt för att gå runt och prova på Åhlens (där de dessutom inte är så hjälpsamma tyvärr) tills man blir helt yr.
Jag har tidigare haft Viktor&Rolf “Flowerbomb”, Anna Sui “Suidreams”, Calvin Klein “Euphoria” och Comme de Garcons “2″. Gillar både att de två första är har ganska vanilj-aktig (?) söt doft och att de två senare är ganska tunga. Fick även Marc Jacobs “Daisy” i present men den gillade jag inte alls…kändes lite för lätt på något vis.
Ja du hör ju,jag är minst sagt förvirrad och skulle verkligen bli så glad om du har tid att ge mig lite bra tips!
Tusen tack på förhand!
Moa

Hej Moa!

Tja du…du gillar både vanilj och sötma, men också tyngd. Gärna på samma gång? I så fall är det kanske orientals du ska sikta in dig på. Eller kanske dofter med patchouli, lite musk och rökelse i botten? Varför inte testa något dunkelt och lortigt från 1920-talet, som Shalimar? Opium?
Eller Estée Lauders underbara Sensuous Noir, om du vill börja “light” och modernt. Angel är ett annat alternativ.
Narciso Rodriguez har ju också ett helt batteri av muskiga dofter, till exempel Narciso Rodriguez for her som är mustig, murrig, mörk men inte tung.
Ja, inte så mycket nytt bland de förslagen direkt, men det beror på att de är utmärkta dofter. Vill du istället ha något lite mer krävande eller ovanligare kanske Tea for Two från L’Artisan kan vara något, den luktar som en kopp med het, rökig lapsang. Inte allas kopp te (!) men kan vara värd att prova. Garanterat inte den vanligaste parfymen på sminkbordet. Men det är å andra sidan inte Comme des Garcons 2 heller.

Hej!

Jag har en body lotion som är från Bath and Body Works. Denna lotion är från deras serie Japanese Cherry Blossom. Doften beskrivs som ”a seductive and mysterious floral scent, inspired by the exotic gardens of Japan”. Dock uppfattar inte jag den här doften som speciellt orientalisk eller blommig, men kan heller inte beskriva den på något bra sätt. Den här doften är för mig… varm. Den är sensuell utan att vara överdriven, den är inte för tung, men heller inte för fräsch, den är inte för feminin utan drar nästan över lite åt det maskulina hållet (påminner lite om L’homme av YSL på något vis). Jag får alltid komplimanger när jag har denna lotion, och själv älskar jag den. Men nu är det så att jag gärna skulle vilja ha en parfym som doftar likadant. Jag har varit på jakt efter en parfym som luktar såhär i flera år, utan resultat. Det finns en Eau de Toilette i samma serie, men den går inte att köpa eller beställa till Sverige. Så jag undrar om du vet någon parfym som påminner om denna? Eau de Toiletten beskrivs såhär:
Fragrance Top Notes: Asian pear, Fuji Apple and Ume Plum
Fragrance Mid Notes: Japanese Cherry Blossom, Butterfly Lily, Kyoto Rose, Mimosa Petels and Hedione
Fragrance Base Notes: Vanilla Rice, Imperial Amber, Silk Musk, Cinnamon Incense, Himalayan Cedarwood and Creamy Sandelwood

Eller tycker du att jag ska försöka få tag på Bath and Body Works Eau de Toilette i denna doft, utan att ha provat den? Tror du att den kommer dofta likadant som min body lotion?

Tack så jättemycket på förhand!

Anna

Hej Anna!

Gillar du doften gör du säkert bäst i att skicka efter parfymen (se upp för tull!). I vilket fall som helst kommer den säkert att komplettera din body lotion bra. Perfekt underlag för layering!
Det finns kroppsprodukter som ska dofta Japanese Cherry Blossom från Både L’Occitane och Korres. De finns ju tillgängliga i Sverige, de kanske kan vara alternativ till din body lotion? Beroende på om du gillar dofterna, såklart. Men det kanske kan vara värt att provdofta på dem? De ersätter ju inte parfym, men de kanske i alla fall gör så att du slipper beställa från USA när din favoritlotion tar slut? Om man har tur.

Parfymbärarna på divanen

George Clooney använder, precis som jag, Io Capri Carthusia. Kanske för att betona sitt italienska arv? Kanske för att han halvtidsbor vid Como-sjön? Oh, den passar honom. Lite högljudd (hallå, italienare) men sensuell och ytterst förförisk. Trä i botten, blommor på toppen och så lite frisk mint. Men det ska inte vara alltför fräscht så man har lortat ned den lite med rökighet också. Det är väl lite som Clooney själv?

Han använder också Green Irish Tweed, som är det bästa Creed producerat, med märkliga och mystiska noter som metallisk ambra, grå citrus och gröna violblad. Liknar Cool Water lite grann, och det är ju den kanske manligaste doften av dem alla, även om Green Irish Tweed har ett gubbigare och mer respektingivande namn fullt med cigarrdoft och pomada. Det sägs att Robbie Williams använder den. Borde han inte ha något yngre, piggare? Eller är han en klassisk, English gentleman at heart?

…precis som Robert Redford. Som ju är bilden av den snygge amerikanaren. Men han är också otroligt preppy, även på äldre dagar, så det passar honom att dofta väluppfostrad engelsman, tycker jag. Green Irish Tweed är tydligen hans val.

Apropå engelsmän. Sienna Miller. En söt, rar kvinna som verkar hur trevlig som helst men lite personlighetslös (inte sant?). Eller? Hon förstärker i alla fall intrycket i och med att hon använder DKNY-parfymerna. De där äpplena. De är förvisso fräscha, friska och doftar dusch och nyöppnad deo, men de är ganska intetsägande, tycker jag. Ett val som inte upprör någon.
Hon är också ett fan av Jo Malone, vilket förklarar en del. Jo Malone är ju en del av det engelska arvet, något som varenda engelsk person ur medelklassen är uppvuxen och van vid. En social markör om någon. Och varför inte? Några av hennes dofter är absolut ypperliga. Aldrig för tunga, alltid diskret välkomponerade och seriösa. De är fina, absolut, det finns ingenting som går till överdrift någonstans hos dem. Inte ens flaskan, den raka, rektangulära, eller etiketten, den svartvita och enkla. Ingenting som kan reta upp någon enda människa. Allt är rätt. Allt är bra. Allt passar in.

Apropå det, förresten, så läste jag nyligen att Vladimir Putin använder Amouage Gold for men och hans fru använder Amouage Gold for women. Jag har ingen aning om vad det är för parfym men det roar mig att se att de står så enade, att de är en stark sammanhållen front, med samma parfym och allt. Snacka om järnridå. Parfymkommunism?

Sedan vet jag inte varför jag roas av att Chelsea Clinton använder CK Truth.

All the young dudes

Älskar att LUSH lanserar en bodyspray för killar som ser ut som en blomsterspray, och heter Dirt. Det bästa är ändå motiveringen “När man inte har tid med en ordentlig dusch, tar man bara ett par “sprut” av denna för att fräscha upp sig”.

Dubbelfrågan, Chanel x 2

Hej!
Jag letar efter en ny parfym. Är sjutton år och har haft miss dior cherie, demeters rain & nu Marc Jacobs splash pomegranate. De har passat mig bra men jag är trött på de “rena” och lite fräscha dofterna.
Tror att jag & Chloe by chloe passar rätt bra men den känns lite för mycket som ett säkert kort. Har sprutat på mig lite chanel coco så fort jag haft chansen men är inte säker på om den skulle fungera för mig. Den känns lite svårburen men samtidigt dras jag till den.
Vad tror du? Skulle det gå eller behöver man vara en gammal kärring med klirrande smycken för att kunna bära upp den? Eller Har du något annat tips som skulle funka för mig?
Supertacksam för allt grymt du skriver!

Hej!

Man behöver aldrig vara en gammal kärring för att bära upp något. Däremot finns det risk att det känns svårare att bära upp något när du själv blivit en gammal kärring, så passa på nu. Och hur känns den svårburna doften efter en halvtimme på huden? Inte så svår, oftast. Testa.
Chanel Coco är en fin doft. Jag tycker Opium (YSL) och Dioressence (Dior) är  närbesläktade, men något mer krävande. Kanske prova? Annars kanske Annick Goutals flickiga men ändå inte så lätta dofter skulle passa. Tänker i synnerhet på Ce soir ou Jamais, som ligger lite nära Chloé, och Pétit Cherie som är klassikern.

Vilken väldigt fin blogg du har! Jag är nog lite av en parfymnörd fast en ganska nybliven sådan. Har i något år letat runt och läst tusen grejer på fragrantica och luktat på det mesta blommiga/fruktigt blommiga som finns i Sverige. Alltid på jakt efter den optimala doften. Har nästan hittat rätt. Letar fortfarande. Mina favoriter är Burberry The Beat EDT och Chanel Chance – Eau tendre. Om du kommer på någon doft som verkligen borde passa mig får du hemskt hemskt gärna säga till, Kram kram

Hej!

Du gillar blommiga/fruktiga dofter bäst? Då kan du nog botanisera en del bland alla “summer editions” som kommer snart. Tänker till exempel på Escada som är totalexperter på saftiga, nästan drypande sådana dofter. Om du tycker att de är lite “för mycket” (de kan tendera att dofta godis och aningen syntetiskt) så kör på något säkrare kort som Éclat d’Arpège från Lanvin, Beyond Paradise från Estée Lauder eller ovan nämnda Annick Goutal. Rumeur 2 från Lanvin är också fin, den är mest floral, luktar mycket av sofistikerad men ungdomlig ros. Beyond Paradise, ska tilläggas, är också väldigt floral, och då på den mer exotiska sidan av florals. För en twist…

Imponerad och förförd

Idag lanseras Balenciagas nya parfym Paris exklusivt på NK i Stockholm. Det är modehuset första stora parfymsläpp sedan Cristobal 1998, och den första parfymen under husets nya kreativa ledare Nicolas Ghesquière. Så det är lite av en big deal i parfymsfären.

Inte minst för att Cristobal är en så välkänd doft, men också för att man tagit flera, flera år på sig att släppa denna lilla juvel. Tydligen talade Monsieur G om att släppa en doft redan för fem, sex, sju år sedan men han blev inte nöjd med de doftblandningar som då var på tapeten.

Den här – Balenciaga Paris – lär han i alla fall var nöjd med. Det måste han. Det är en grönskande, elegant klassisk doft som jag blir mer och mer förtjust i ju mer jag doftar på den. Första gången jag provade den var i Köpenhamn (den har funnits utanför Sverige tidigare, men idag kom den hit, till oss) strax innan jul och min reaktion var ganska mild. Damig, elegant – absolut – men var finns personligheten, tänkte jag. Antagligen provade jag den på ett papper, antagligen var jag julklappsstressad. För idag var det som om jag luktade på en helt ny doft. Jag lät den mogna fram ordentligt på handen, blundande och lät grönskan växa fram. Jag kände gröna blomstammar, stolta men sköra, som sträcker sig mot en porlande brunn. Jag kände också doften av underbart väluppfostrade violer, väldigt diskreta, som gömmer sig i skymundan av det gröna.

Fräscht, vattnigt, grönt, levande. Så skulle jag karakterisera doften, och jag kan se den på en elegant dam i skräddarsydd dräkt och vansinnig hatt, likaväl som på en ung Chloé-flicka med fantastiska ögonbryn. Den är både klassisk och modern. Det låter ju som världens tristaste sak att säga men det faktum att jag inte lät mig svepas med direkt talar också lite för komplexiteten i doften. Här finns det moderna fräscha, vattniga, friska men också det klassiska mjukt blommiga, inramat av grönska. Jag är imponerad. Jag tar och drämmer till med ordet sofistikerad här. En sofistikerad doft.

Flaskan är också värd att nämna. Den ser ut som en liten gumma eller en högdragen och stilfull dam, beroende på vilken storlek man köper. Korken har samma mönster som golvet i Balenciagas flagship store i Paris, och flaskans form ska tydligen påminna om modehusets typiska haute couture-siluett. Om det kan jag ingenting, men jag kan konstatera att flaskan är oerhört vacker. Och jag kan konstatera att parfymen är en blivande klassiker. Jag sätter hela min parfymsamling på det.

Definitionerna. Oh, definitionerna.

Hej!

Vilken underbar blogg du har, blev helt förälskad när jag råkade hitta den igår. Jag har klickat runt lite i arkivet och hittat att du brukar svara på parfym frågor i stuk med “vilken passar mig”. När det kommer till att hitta “rätt” i denna jungel känner jag mig väldigt lost då man hela tiden får intalat att valet av parfymen definierar vem man är, det är ju ingen lite press det. Så nu undrar jag om du skulle kunna hjälpa mig med att hitta en ny parfym? Mina favoriter hittills är nog Chloé Intense, Diors Pure Poison, Hugo Boss Deep Red, Chanels Allure, Armanis Idole och London av Paul Smith (som inte verkar gå att hitta någonstans längre) – så har du ett förslag på vad jag kanske borde lukta lite extra på? Skulle gärna ha en lite träigare doft.

Alexandra

Hej Alexandra!

Jätteroligt att du gillar min blogg. Tack snälla, det gör mig glad!

Man kan såklart vända på parfymdefinitionerna, precis som man kan göra med makeup. Istället för att låta doften eller looken definiera vem man är så kan man låta den definiera den man vill vara. Vissa dofter, kläder, läppstift, får liksom erövra tycker jag. Som rött läppstift. Man växer med uppgiften, liksom. Idag vill jag vara en stark powerkvinna med axelvaddar, så jag tar på mig massor med Charlie! från Revlon och ett illrött läppstift från Chanel.

Nå. Nu till din fråga.

Du verkar ha hittat många favoriter. Gemensamt, som jag ser det, är att de ändå är ganska högljudda. Du verkar inte vara rädd för dramatiska, starka dofter, eller berusande blommor som jasmin. Yay! Du väljer mogna parfymer (med möjligt undantag av Allure och Chloé som marknadsförs till unga kvinnor) med mycket hög standard och gott renommé.

Spontant tänker jag på Gucci Rush. Den är inte lika stark som till exempel Pure Poison eller Idole, men besläktad på annat vis. Den är både blommig och kryddig, vilket du verkar gilla? Ett mästerverk, tycker jag, doftar berusande, classy men samtidigt effortless. Kan tänka mig att Alexa Chung gillar den.
Kanske gillar du också Calvin Kleins Euphoria? Den är krämig, gräddig, fruktig och blommig. Vissa skulle säga sexig men jag tänker mer på långa silkesklänningar, pärlhalsband och klackar mot ett parkettgolv medan man väntar på en taxi.

Men om du vill ha träiga dofter så tycker jag att du först och främst kan bekanta dig med SheWood-dofterna från Dsquared. Ypperliga, och fulla med hemlighetsfulla, stolta träd.

Tänker också att du kanske vill prova något som är lite “off” från det du vanligtvis hittar i parfymhyllorna. Du har fallit för de stora, kända märkena. Inget fel i det såklart, men kanske vill du komplettera med någonting ovanligare? Kanske någonting från L’Artisan eller nya Rituals, som precis kommit till Sverige. Deras parfym med sandalwood för damer är imponerande.

Molekylärbiologi: gnugga handlederna?

Hej Caroline!

Tack för en otroligt välskriven och informativ blogg!

Jag har en fråga, vill minnas att någon berättade för mig, angående hur man ska spraya på sig parfym, att man absolut inte ska “gnugga in” parfymen på kroppen, alltså t.ex. inte gnugga handlederna emot varandra efter man parfymerat dem. Detta skulle, enligt den här personen, på grund av friktionen mellan huden rubba något i parfymen som gjorde att den luktade “fel”. Finns det någon sanning i det här påståendet undrar jag?

Hej!

Det ligger någonting i påståendet. Man brukar säga att det “rubbar molekylerna”, eller att man “krossar” dem när man gnuggar två parfymerade vrister mot varandra. Well, det ska man väl ta med en nypa salt.
Personligen rycker jag på axlarna åt det, man kan absolut göra en liten gnuggning, en snabb dutt per automatik. Däremot ska man absolut inte gnugga hårt och/eller länge eftersom man då värmer upp huden. Läsare av denna blogg borde vid det här laget veta vad som händer med parfym på varm hud…

…just det, den dunstar och försvinner! Det är därför man köper summer editions av parfymer, till exempel, för att den alkoholtyngda doftblandningen inte ska dunsta i värmen.
Gnuggar man för mycket så att huden hastigt blir varm och parfymen dunstar – ja, då doftar den heller inte som den ska. Den doftar bara som en blek skugga av sin glans. Toppnoterna försvinner direkt.
Gör ett experiment: spraya dina båda armleder med parfym. Låt en torka i luften, och låt den andra gnida sig mot huden. Lukta sen.

Caroline

PS. Tack för din kommentar. Det är jätteroligt att du gillar min blogg.

Hej då Elizabeth!

1987 släppte Elizabeth Taylor sin första parfym, Passion. Den blev en succé, men det var hennes andra parfym, White Diamonds, som släpptes 1991, som verkligen orsakade en (doft)bomb världen över.

Gemensamma nämnare

Hej Caroline.
Kan du hitta den gemensamma nämnaren bland följande parfymer?

– Angel (Mugler)
– Le Roi Soleil (Salvador Dali)
– Parfume de Peau (Montana)
– Aromatique Elixir (Clinique)
– Black (Bulgari)

Skulle du vilja ge mig namnet på det parfymeri i Bryssel som du tyckte var så bra. Jag kunde inte se i artikeln att du skrev ut namnet.

Hej!

Nej, någon gemensam nämnare kan jag inte se, tvärtom en massa olikheter. Enda likheten jag kan komma på är väl att det råder nån slags konsensus kring att de är väldigt bra och kanske också stilbildande, i synnerhet Angel och Bulgari Black.
Kanske kan man tala om dem (och här syftar jag i synnerhet på Angel och Dali) som starka och högljudda, men å andra sidan är Black och Aromatics lågmälda så det funkar inte heller.

Däremot kan jag svara på din andra fråga, och ge dig namnet på den ypperliga parfymbutiken i Bryssel:
http://www.senteursdailleurs.com/

…och här är en jättefin parfymbutik i London där man sålt utvalda dofter i tre generationer nu:
http://shop.lessenteurs.com/

Stora Calvin Klein-inlägget

Calvin Klein har nog lyckats skapa en parfym för i stort sett varje parfymbärande kvinna på jorden. Han har gjort fruity-florals (In 2 U), vaniljiga orientalare (Euphoria), kryddig orientalare (Obsession) stark blomparfym (Beauty), muskdoft (CK Be), träig (Secret Obsession) och allt där emellan.

Alltså, pratar man moderna parfymer är det svårt att förbise CK. Hans står för så mycket: cleant, understated, lätt, bekymmersfritt…

Modehuset Calvin Klein startade någon gång i slutet av 60-talet och har, som alla vet, gjort sig känt världen över för sina jeans, casual wear, underkläder och parfymer. Det sistnämnda började man med på 70-talet och fram till idag har CK gett ut över 75 (!) parfymer, flera av dem i limited edition.

Om någon nu mot förmodan missat det så använder CK gärna sex i sina annonskampanjer. Det gäller inte bara underkläderna utan i jättestor grad också parfymerna. Alltså bara att de heter saker som “In 2 U” och “Euphoria” är ju en liten vink. Ryktet säger att Obsession skulle hetat Klimax men man ändrade det.

Undantaget har varit sommardofterna (vi kommer till dem) och doften Beauty, som förvånade en hel parfymvärld genom att dels rikta sig till den mogna kvinnan runt eller över 40, och dels använda en fullt påklädd, totalelegant Diane Kruger i kampanjen. Det kanske inte låter särskilt uppseendeväckande men jämför man med tidigare kampanjer som CK gjort, där teens och sexiga 20-30-åringar stått i fokus så är det helt klart en kovändning värd att notera.

(Jämför också med den ofantligt påkostade kampanjen för cKone , tror den innehar dyrhetsrekord än idag, där man inte bara annonserade på precis varenda plats på jorden, utan också tryckte upp email-adressen i annonserna, så att när kids mailade dit så fick de svar från “modellerna”, med lite ytlig trivia om deras liv och halvpersonliga hälsningar. Kontentan: CK vet hur man gör reklam. CK är inte främmande för nyttjandet av nyskapande, multimediala kanaler)

Nå. Sex och intimitet för hela slanten. “Nothing comes between me and my Calvins” och så vidare. Men parfymerna  är något helt annat. De inte alls så vulgära som reklamerna tycks påskina. Tvärtom, de är i regel sofistikerade kompositioner. CK One anses vara ett mästerverk, och förblir revolutionerande i sin uttalade unisex-approach. Dessutom är parfymen i sig en kraftig tidsmaskin, till en tid då britpop inte var ett skällsord, och då livet verkade rätt bekymmersfritt.
CKs kläder står för en slags casual och avskalad minimalism i vit/svart/gråskala och parfymerna är doftmotsvarigheten. Klassiska, diskreta, funktionella och unisex.

Hans fäbless för just den typen av dofter märks allra tydligast i hans Summer editions. Numera verkar han inte nöja sig med bara en sommarparfym om året utan ger ut flera stycken. Gemensamt för dem är att de är soliga, bekymmersfria och lätt citrusiga, precis som man tänker sig sommarlovet i Huntington Beach i Californien, precis när collegeterminen är över. Eller kanske The Hamptons, fast på den coola delen av stranden, inte den förnäma.

Årets utgåvor är inga undantag. CK One Summer är utformad som en färgglad parasoll, eller kanske en badboll sedd genom ett par blöta solglasögon, och doftar som ett beach party. Citrus, helt klart, men också lite melon (en typisk 90-talsingrediens! CKone innehåller massor med melon), svag rökelse och salta, marina inslag.

Calvin Klein Eternity är det vuxnare valet, och sällar sig till den “lila” doftfamiljen, med viol, lotus, musk och fikon. Doftar mer av ett glas vin framåt kvällskvisten, ute på verandan tillsammans med snygg make och väluppfostrad hund, än livlig strandfest.
Herrmotsvarigheten Eternity for Men Summer är däremot citruslätt med friska noter av anis, hav och mint. Inte lika sofistikerad som damparfymen, men väl lika härligt bekymmersfri som kidsens CK One Summer.