Sol, sommar, cerise

Det är svårt att inte charmas av vårens och sommarens glada Saint-Tropez-färger på läppar och kinder.

YSLs cremeblushers (345 kr) är några av de bästa på marknaden. De är dryga (det är heller inte meningen att man ska ha en stor, fet ceriserosa ring på kinden, man tar lite, lite, lite på fingret och blandar i lätta duttdrag), de är alltid smickrande och de ger en naturlig finish, med lätt, lätt glow.

Kan verka crazy med cerise på kinden, men som alltid så handlar det om balans. En liten kindkyss i ett annat naturligt, kanske lagom glossigt, ansikte.

Gillar också Korres Raspberry antioxidant liquid lipstick (198 kr). Dryga även dem, bra färgpigment som är fuktigare och krämigare än ett läppstift men med mindre glans än ett gloss. Och man slipper den där “hårstrå som fastnar på läpparna”-effekten som jämte pollen kan vara vårens jobbigaste grej.
Just det, något om färgerna. Alltså, det kanske inte alltid faller sig helt naturligt att ha cerise eller stark fuschia på läpparna, då kan en sån här slamkrypare vara en bra kompromiss. Man får effekten men inte färgen, så att säga.

Sen kan jag såklart inte stirra mig mätt på de här soldrypande, somriga bronzerfärgerna från Chanel. Ska man inte på lyxkryssning i Karibien i sommar kan man i alla fall låtsas… 550 kr kostar det lilla bronzerkitet som ger färg och solbränna direkt. Dyrt? Antagligen. Men lyckligtvis är färgerna dryga (har jag använt det ordet förut?) och flexibla. Alltså, kanske låter man borsten glida över till det mer aprikos-beige nu på våren, men mer åt det bruna framåt sensommaren?

Rådvill! Personlighet? Kreativitet?

Hej Caroline. Har på senare tid börjat intressera mig för parfymer eftersom de ger personligheten en extra kick. Är dock nybörjare och de parfymerna man ser är enbart dem på Kicks så jag känner inte direkt till utbudet utöver dem.
Jag vet egentligen inte vad jag gillar för dofter, vet bara att jag inte gillar tonåringsdofter som doftar på tok för mycket friskt, blommigt och rosa eller tungviktarna som helt enkelt doftar för mycket och för tungt, inte heller klämkäcka sportdofter är särskilt välkomna i skåpet.

Jag vill ha en parfym som frambringar min personlighet ytterligare, dvs något diskret, vass och självsäkert med kreativitet.
Finns det någon parfym som riktar sig till mer av denna typ av personlighet? Med handen på hjärtat är jag varken elegant eller trendig och då vill jag inte lukta som det heller.

Ledsen för flummig och tunn förklaring. Men om det mot förmodan finns något tips som du vill ge mig, så uppskattas det väldigt mycket.

Tack / Lisa

Jag tror tyvärr inte att jag kan hjälpa dig här, i segmentet mellan tonårsrosa, tungviktare och sport finns en hel värld av dofter och det är svårt att ens råda dig till vart du ska börja. Kanske kan du låta dig inspireras av vad någon kreativ kändis bär och börja där? Eller någon spännande parfymhistoria? Alla doften har en historia.
Eller så går du på det konstigaste du kan hitta (Honoré des prés, Comme des Garcons?) och jobbar dig därifrån?

Var finns snygga, tomma parfymflaskor?

Jag har en parfym som jag tycker mycket om men som har en tråkig flaska. Ytlig som jag är tycker jag att flaskan är en del av parfymupplevelsen och skulle därför förtvivlat gärna vilja hitta en annan, funktionsduglig men vacker flaska till min doft. Har du några tips på var man kan hitta sådant, alltså snygga, tomma parfymflaskor? Nästa vecka ska jag till London och jag tänkte att där borde det väl finnas om inte annat, men VAR ska jag leta? Det finns ju fasligt många gamla vackra parfymflaskor att hitta på nätet, men de flesta har ju haft parfym i sig. Går det på något sätt att få bort den gamla parfymlukten och använda flaskan till en annan doft eller är det inte att rekommendera? Skulle bli superglad om du hann svara innan torsdag nästa vecka eftersom det är då jag beger mig mot London. Tack för en kanonbra och intressant blogg!

Utmärkt fråga! Vore det inte underbart att ha en egen liten boudoir i sovrummet, fylla vackra flaskor med tryckpump med sina bästa dofter. Oh ja!
Precis som du säger är nätet fullt av underbara gamla flaskor. Tyvärr kan det ju mycket riktigt vara gammal parfym kvar i dem, och då fylls flaskan tyvärr av en härsken doft – och ful färg. Sorg!
Jag har inget superknep på hur man får dem rena, tyvärr. Men det har den här killen. Här finns också en del knep (observera fler länkar i högermarginalen). Att skölja i vodka verkar vara ett hett tips. Säkert är det den höga alkoholhalten som gör det, så annan sprit funkar nog?

Vad gäller gamla parfymflaskor har jag tyvärr heller inget äss i skjortärmen, men hoppas att några läsare kan hjälpa till? Däremot har jag ett riktigt bra London-tips att bjuda dig på (alltid nåt). Du får inte missa Les Senteurs, en av de bästa parfymbutikerna i världen. Personalen är tredje generationens parfymbutiksägare (hur romantiskt är inte det?) och tar in de mest sällsynta, exklusiva, udda och underbara dofter från hela världen. De verkar älska att hjälpa sina kunder hitta rätt dessutom. Kanske har de ett tips på en bra antikaffär eller liknande för fina, gamla flaskor?

Ledsen att jag inte kan hjälpa dig, men jag skulle jättegärna höra från dig om du får något tips!

Hoppas att din London-resa blir bra.

Caroline

Pacos miljoner är guld

Paco Rabannes senaste skapelse heter 1 million. En fantastiskt, underbart kitchig grej i guld. Eftersom Paco länge varit i det närmaste besatt av märkliga metaller (han har gjort kläder i folie) är parfymflaskan självklart utformad som en guldtacka.

Den spansk-baskiska modeskaparen börjar bli till åren nu (han är 77) men verkar ha humorn i behåll. Den stolliga flaskan kan inte vara något annat än en lek med manlighet. Bling, skinande, dyra saker, snygga brudar. Allt det där.

…vilket bekräftas, tycker jag i alla fall, av den ironiska (?) reklamen.

Stolligare blir det när herrparfymen öppnar med att lukta rosa Hubba Bubba. Som bara för att understryka att det hela är en skön tonårsfantasi, bara på låtsas. Dude, jag är miljonär.
Det hela balanseras snabbt och snyggt upp av kryddigare noter, som bärs fram av söt citrus. Resultatet är en ytterst manlig parfym, med läder, trä och kanel. Kompositionen är ypperlig. Men så har den krävt tre parfymörer också.
När jag säger manlig så tänker jag mer George Clooney i stickad v-neck, barbershopen i The Man Who Wasn’t There och envis lugg i pannan. Inte muskler och svett. Man skulle ju kunna tro, att med parfymens ironiska stil, att detta var en parfym för playboys men jag tycker inte det. Snarare en klassisk cologne, för herrar av den gamla skolan. Påminner lite om Le Male och Givenchy Pi. Det förvånar mig, trodde den skulle vara galnare, inte så klassiskt och välkomponerad. Å andra sidan…

När han 1973 lanserade Paco Rabanne Pour Homme, var den flaskan modern och också den totalt tidstypisk. Men både den och doften har stått emot tidens tand och idag finns doften fortfarande kvar på hyllorna vilket är en bedrift i sig, och flaskan känns både retro och tidlös, anser jag.

Paco Rabannes historia är lite skönt weird. Han flydde till Paris med sin mamma under det spanska inbördeskriget. Hans mamma, som var en duktig sömmerska, fick jobb hos Balenciaga. Den unge Paco studerade flitigt och började så småningom plugga arkitektur. Men han ägnade mer tid åt att skissa fram explosiva boleros och tokiga klänningar i material som metall och papper. Till slut kunde han liksom inte hålla sig längre utan började tillverka dem, och sålde dem till trendiga butiker i Paris runt 1965. Detta vansinne ledde till att han kunde öppna en egen butik och till och med ett egen designhus bara ett år senare.

“Design handlar inte om att förföra, det handlar om att chocka”, har han sagt. Må så vara.  I det här fallet chockar han mig genom att vara så bra, så klassisk och så långt ifrån galna kläder i papier-maché man kan vara. Det här är klassisk couture, inte knas. Det här är – om man ska vara lite humorlös själv – guld.

(PS. För highrollers som antingen har för mycket humor eller för lite finns 1 million i en tok-utgåva i 18 karats rent guld och diamanter, levererad i en specialdesignad, lyxig läderväska á la drugdealer. $ 57 000 (ja, dollar, alltså) kostar kalaset. Men då är flaskan återanvändningsbar, bara att köpa en refill)

Frågestund – rouge och eyeliner

Hej!

När jag lägger på rouge fastnar det i den punkten som borsten rör först och flyttar inte på sig. Jag har foundation, sen puder och ovanpå det rouge. Borde jag skippa pudret eller lägga det överst (pudret är är färglöst)? Eller helt enkelt ta väldigt lite rouge på borsten och dutta? Hur applicerar man rouge, i cirklar eller i drag?

Pudret borde räcka som försäkring för att rouget inte ska “fastna”. Kanske var det länge sedan du rengjorde din borste? Kanske är den smutsig eller kladdig? Eller av knasig kvalitet? En rougeborste ska vara lätt, lätt, lätt och gärna tät.
Annars gäller, som med ögonskugga, att blanda, blanda, blanda, fast med lätta drag naturligtvis, inget gnugg. Klassikern är från kindbenen och i riktning mot tinningen.
Cirklar eller drag är egentligen vilket som. Cirklar kan ju ge en rosigare effekt, och drag mer en förstärkning av kindbenen. Skulle säga att det kanske beror på vilken färg man har på rouge, kör man bronzeraktigt rouge så vill man kanske leka med skuggorna (drag, alltså) alternativt fejka en liten bränna, och i så fall svepa över kindben, kind och näsa. Medan man med rosa puder kanske hellre vill ha rosor på kind?

Vore givande med ordentlig guide till var i ansiktet man ska applicera rouge av olika färger för att få olika effekter (samma sak med ögonskugga). Jag har försökt läsa en del om det här, men alla beskrivningar har varit väldigt luddiga eller svåra att förstå.

Då ber jag att få återkomma med ett mer utförligt inlägg åt dig, och tackar för förtroendet. En som är bra på att förklara appliceringar, från basic till mer avancerat, är amerikanska Bobbi Brown. Hon har skrivit flera lättlästa och begripliga hands-on-böcker i ämnet som jag kan rekommendera, liksom den här boken Making Faces.

Jag upplever ofta att det blir som ett mellanrum i färg mellan min eyeliner och fransarna. Alltså att den omålade huden som fransarna sitter fast i lyser igenom eller något sånt. Hur gör man egentligen med eyeliner? Är det inte bara att göra ett sterck i ett penseldrag? Skadet appliceras på något annat sätt? Det är för svårt att komma åt närmare. Det kanske också ha att göra med att jag inte lyckas måla den del av ögonfransarna som sitter närmast huden. Det hamnar mascara över hela ögonlocket och i ögat om jag ska komma så nära. Vore kanske lättare om ögonfransarna pekade mer uppåt, men man kommer inte åt så nära med ögonfransböjaren heller.

Ack, det är ett vanligt problem och en vanlig knepighet med eyeliner. Här beror det lite på vad för slags eyeliner man använder. För egen del använder jag mest gel/kakeyeliner och pensel.

1. Ögonskugga, torr eller blöt, som man applicerar med en tunn, hård, platt pensel. Lätt att använda med tar lite tid eftersom man bygger upp färgen efterhand. Men eftersom den inte är så tunn och pointy som till exempel en penna så är det lättare att lyckas, dvs att man inte får en rand mellan fransar och linje.

2. Penna. Beroende på hur tunn den är så kan pennan vara lätt eller svår att använda. Här gäller det att hitta sin egen teknik, oftast genom att med ett lätt tryck “dra ut” ögonlocket så att ytan är stram. Börja alltid, alltid i mitten av ögonlocket. Arbeta utåt. Sen kan du gå tillbaka och fylla i från ögats hörn och till mitten, om du vill ha en liner på hela ögat.

3. Flytande, kakeyeliner eller gel. Jag föredrar alla former av gel eller kakeyeliner framför penna. För det första applicerar man med en tunn, stadig pensel vilket jag tycker känns stadigare än en penna, men det är en smaksak. Man kan skapa sköna effekter, fina vingar och dramatiskt intensiva färger med eyeliners i gel och kakform. Man köper alltså eyelinern i en liten burk (MACs Fluidline är oslagbar), där färgen har galet starka pigment så att linern verkligen blir supersvart eller vad man nu föredrar.
Kräver lite teknik, men jag tycker att man kommer närmare fransarna med en egen pensel, inte en penna, och med gel som har en helt annan, mjukare konsistens att jobba med. Kakeyeliner är ett alternativ – funkar som målarfärg. Foolproof!

Ordvitsar!

Älskar produkter med roliga namn. De här färgglada rackarna från Anatomicals kostar 79 kr styck och säljs på Kicks.

De skira och vackra drömmarna

Det torra och det gröna

Om man vill utmana sin näsa och prova en riktigt, riktigt torr och grön doft så kan man bege sig till NK och testa Annick Goutals Ninfeo Mio. Finns för män och kvinnor.

Den öppnar sig som en bukett bruna, uttorkade blad, som helt saknar grönska. De vaknar till liv när de gröna hjärtnoterna vecklat ut sig, och träiga cedarnoter dyker upp tillsammans med illgrön verbena. Framåt basnoterna är det en hel berså som ligger framför en, fast fortfarande torr, inte drypande, fuktig och blomstrande, utan grön, bladig och soldränkt. Prunkande citronträd och prasslande olivträd.

Parfymen sägs vara inspirerad av trädgården Ninfa som ligger söder om Rom, läser jag.
Det förklarar saken.

Skönheten, oh skönheten…

De här planscherna på gamla parfymannonser är så vackra och underbara. Jag vill ha allihop. Det är ju när man ser sånt här, liksom känner Paris-nattens svalka, vindarna från Seine och ljudet av frasigt tyg som man får den där förnimmelsen av doft, den där som liksom kommunicerar med sinnet om världens oändliga skönhet.

Den vi ibland, men bara ibland, klarar av att ta in med synen och hörseln. Men som vi nästan inte står ut med när vi känner den som doft. Vi måste blunda, nästan fatta tag om någonting.

Det är då jag vill springa till parfymdisken, känna på doften Hon Bär och Han Bär och därmed kanske, kanske komma närmare det där obeskrivbara och oändliga, men samtidigt så flyktiga…

Ja, så är parfym för mig.

Hur är den för dig?

Yum Yum Yum!

Hej Caroline!

Underbar blogg för det första!

Om jag nu har förstått det rätt så är mineraloljor feta oljor (?) och dessa kan lätt skapa ett beroende. Detta upplever jag att många läppbalsam gör. Vet du något läppbalsam som innehåller torra oljor och alltså inte skapar det där fruktansvärt jobbiga beroendet?

Och du får rätta mig om jag fått något om bakfoten

Hej!

Det är knepigt det här med oljor. De feta och torra oljorna tillhör de naturliga oljorna, alltså de som tas från till exempel växtriket. Det hörs nästan på dem: rapsolja, avocadoolja, majsolja…(dessa är feta). De kan du absolut ha på läpparna.

Mineraloljorna, däremot, heter som de gör för att de inte tas från växtriket. De tillhör alltså inte grupperna ovan, och knappt familjerna feta/torra heller eftersom de inte har samma egenskaper.
Den vanligaste mineraloljan är paraffin (som också kan heta paraffinum eller petrolatum på din produkts innehållsförteckning). Den framställs visserligen “ur marken” (kallades förr för bergsolja eller klippolja). Man destillerar bort bensin och fotogen ur mineraloljan (råoljan) så att man får fram en smörjolja (paraffin, bivax, vaselin…).

Det är den smörjoljan vi använder i till exempel läppbalsam. Den innehåller inga vitaminer, inga fettsyror. Tekniskt och kemiskt sett är de varken oljor eller fetter. Vissa studier har visat att mineraloljor är cancerogena i stora mängder, så man har begränsat användningen och innehållet av dessa, i alla fall i EU.

De skyddar, mjukgör, är billiga och luktar ingenting (så att man kan lätt tillsätta doft). Det är därför de funkar bra i till exempel välsmakande läppbalsam. Man tillsätter en ester och så smakar det jordgubbe.
Men, precis som du påpekar, så är de beroendeframkallande. Inte i bemärkelsen att man måste ha en fix annars får man abstinens, men i att man behöver mer och mer för att mineraloljorna tunnar ned hudens egen förmåga att bilda fukt och skyddande fett.

Svaret på din fråga är därför – köp ett läppbalsam utan paraffin! Känner du dig osäker på att läsa innehållsförteckningen, så köp ett ekocertifierat läppbalsam. Dr. Hauschka och Weleda, till exempel, har sådana. Kolla hälsokostaffärer, eller – faktiskt – tillverka ett eget cerat. Det är inte alls svårt. Finns massor av böcker och sidor med recept.

Hoppas att det svarade på din fråga?

Caroline