Topman? Nej, jag tror inte det

Topman är ett konstigt märke. Kanske världens konstigaste. I synnerhet eftersom det teamar upp med Topshop som har moderna kläder för den medvetna kvinnan som läser utländska modemagasin.

Topshop för den snygga, smala, engelska rosen och Topman för den feta, bröliga, rödlätta engelsmannen med svettdroppar i tinningen.

Boxiga t-shirts med “I need to drink more cause you’re still fit” for him, och små, rara korallfärgade sidentoppar for her.

Det är som det är i världen. Topman/Topshop-kontrasten illustrerar bara en verklighet.

Syrligt?

Jag letar också efter en syrlig, fräschare vår/sommardoft. Men jag vill inte ha något som doftar av en enskild, specifik blomma, ingen vanilj och inga bär. Smultron och vilda jordgubbar hade i för sig varit alldeles underbart men hallon och “liknande bär” blir på tok för sött för in del.
Min favorit är Burberry The Beat EdT men tyvärr tycker jag att den kan bli lite, lite metallisk. Sedan tycker jag även väldigt mycket om Chanel Chance Eau Tendre men den blir lite väl söt tror jag.

Har du några tips/idéer?

Knepigt. Men spontant tänker jag att du skulle kunna botanisera bland Acqua di parmas dofter, eller Guerlains Allegoria-serie, där man fokuserat på en blomma eller en frukt (till exempel fikon, som är himmelsk). Jag upplever dem inte som för söta.

Calvin Kleins Ck One Summer är ute nu, doftar mycket citrus men har något fylligt och bärigt i sig också. Snarare exotiska sommarfrukter och läskande bär, än murriga höstbär som man gör paj på. Har det där syrliga du efterfrågar.

Prova också klassikern Gucci Rush. För skojs skull.

Elixir!

Förlänga solbrännan?

Eller solar du inte alls, men saknar en solkysst “glow” på kinderna, om sommaren?

Då har vi något att prata om, du och jag.

Så här!

Tillsätt en droppe eller två av Guerlains Terracotta-serum i din foundation, och koncentratet av “tan-boostern” gör både huden brunare och bevarar färgen längre. Ingredienserna stimulerar melaninet i huden, som triggar den naturliga solbrännarprocessen, alltså att huden blir brunare.

Guerlain måste älska sol och den solkyssta looken. 1984 kom terracottapudret, nu snackar vi originalet, för att svala, bleka parisiskor också skulle kunna se ut som om de tillbringat hela juli i Saint-Tropez. Och det är åtminstone jag tacksam för, eftersom jag vantrivs i värme och sol men suktar efter lite hälsosam färg.

Jag är därför väldigt peppad på detta serum. Konsistensen är gel-aktigt, det doftar heller ingenting. Det är mjukt och behagligt svalkande. Men vänta, här är ytterligare en bonus: serumet innehåller dessutom naturligt vårdande ingredienser, så att det förvandlar ens vanliga hudvårdskräm eller foundation till en skräddarsydd after sun-produkt.

Brilliance.

Var finns snygga, tomma parfymflaskor?

Jag har en parfym som jag tycker mycket om men som har en tråkig flaska. Ytlig som jag är tycker jag att flaskan är en del av parfymupplevelsen och skulle därför förtvivlat gärna vilja hitta en annan, funktionsduglig men vacker flaska till min doft. Har du några tips på var man kan hitta sådant, alltså snygga, tomma parfymflaskor? Nästa vecka ska jag till London och jag tänkte att där borde det väl finnas om inte annat, men VAR ska jag leta? Det finns ju fasligt många gamla vackra parfymflaskor att hitta på nätet, men de flesta har ju haft parfym i sig. Går det på något sätt att få bort den gamla parfymlukten och använda flaskan till en annan doft eller är det inte att rekommendera? Skulle bli superglad om du hann svara innan torsdag nästa vecka eftersom det är då jag beger mig mot London. Tack för en kanonbra och intressant blogg!

Utmärkt fråga! Vore det inte underbart att ha en egen liten boudoir i sovrummet, fylla vackra flaskor med tryckpump med sina bästa dofter. Oh ja!
Precis som du säger är nätet fullt av underbara gamla flaskor. Tyvärr kan det ju mycket riktigt vara gammal parfym kvar i dem, och då fylls flaskan tyvärr av en härsken doft – och ful färg. Sorg!
Jag har inget superknep på hur man får dem rena, tyvärr. Men det har den här killen. Här finns också en del knep (observera fler länkar i högermarginalen). Att skölja i vodka verkar vara ett hett tips. Säkert är det den höga alkoholhalten som gör det, så annan sprit funkar nog?

Vad gäller gamla parfymflaskor har jag tyvärr heller inget äss i skjortärmen, men hoppas att några läsare kan hjälpa till? Däremot har jag ett riktigt bra London-tips att bjuda dig på (alltid nåt). Du får inte missa Les Senteurs, en av de bästa parfymbutikerna i världen. Personalen är tredje generationens parfymbutiksägare (hur romantiskt är inte det?) och tar in de mest sällsynta, exklusiva, udda och underbara dofter från hela världen. De verkar älska att hjälpa sina kunder hitta rätt dessutom. Kanske har de ett tips på en bra antikaffär eller liknande för fina, gamla flaskor?

Ledsen att jag inte kan hjälpa dig, men jag skulle jättegärna höra från dig om du får något tips!

Hoppas att din London-resa blir bra.

Caroline

Kärleken till Thor är sthor!

Men gud vad jag älskar Thor. Filmen alltså, om åskguden med hammaren. Visst, nu är han här igen, på besök från ASGARD där hans pappa Anthony Hopkins tycker att han borde lära sig veta hut.

Thor är den allra ljuvligaste kalkon man kan se på bio just nu (eller i alla fall snart), jag blir glad bara jag tänker på hand vikingabröl och enorma bringa. Faktum är att han fått mig att omvärdera broilerkroppar helt, jag brukade föredra det slanka idealet men från och med nu gäller enbart broilers, muskelknuttar och byggare. De går så fint, som om överkroppen var stel och endast, likt en He-Man-docka bara kunde vridas i sidled. Bedårande, anser jag.

Nå. Thor. En av de roligaste sakerna (förutom Anthony Hopkins som Oden) är att denna actionbuskis är regisserad av Kenneth Branagh. Jag kan inte utröna om han faktiskt haft ambitioner eller bara lajjat. Tagit miljonerna och stuckit.

Hur förklarar man annars, till exempel, att den andra repliken som yttras är pajiga “Men Jane, du är astrofysiker, inte något annat…”
…och att Natalie Portman är astrofysiker.

Astrofysiker! Och som sådan jobbar hon i ett garage, fullt med anteckningsblock och fullklottrade papper. Såsom astrofysiker gör.

Älskar Thor, dock. Älskar att det finns en gliring till Iron Man i filmen, att Thor flyger med sin hammare som Stålmannen flyger – med armarna som en pil. Älskar att Loke heter “Loakee”.

Ja, herregud. Nu är det jag som köper torshammare och bär runt halsen. Asatron rules!

Pacos miljoner är guld

Paco Rabannes senaste skapelse heter 1 million. En fantastiskt, underbart kitchig grej i guld. Eftersom Paco länge varit i det närmaste besatt av märkliga metaller (han har gjort kläder i folie) är parfymflaskan självklart utformad som en guldtacka.

Den spansk-baskiska modeskaparen börjar bli till åren nu (han är 77) men verkar ha humorn i behåll. Den stolliga flaskan kan inte vara något annat än en lek med manlighet. Bling, skinande, dyra saker, snygga brudar. Allt det där.

…vilket bekräftas, tycker jag i alla fall, av den ironiska (?) reklamen.

Stolligare blir det när herrparfymen öppnar med att lukta rosa Hubba Bubba. Som bara för att understryka att det hela är en skön tonårsfantasi, bara på låtsas. Dude, jag är miljonär.
Det hela balanseras snabbt och snyggt upp av kryddigare noter, som bärs fram av söt citrus. Resultatet är en ytterst manlig parfym, med läder, trä och kanel. Kompositionen är ypperlig. Men så har den krävt tre parfymörer också.
När jag säger manlig så tänker jag mer George Clooney i stickad v-neck, barbershopen i The Man Who Wasn’t There och envis lugg i pannan. Inte muskler och svett. Man skulle ju kunna tro, att med parfymens ironiska stil, att detta var en parfym för playboys men jag tycker inte det. Snarare en klassisk cologne, för herrar av den gamla skolan. Påminner lite om Le Male och Givenchy Pi. Det förvånar mig, trodde den skulle vara galnare, inte så klassiskt och välkomponerad. Å andra sidan…

När han 1973 lanserade Paco Rabanne Pour Homme, var den flaskan modern och också den totalt tidstypisk. Men både den och doften har stått emot tidens tand och idag finns doften fortfarande kvar på hyllorna vilket är en bedrift i sig, och flaskan känns både retro och tidlös, anser jag.

Paco Rabannes historia är lite skönt weird. Han flydde till Paris med sin mamma under det spanska inbördeskriget. Hans mamma, som var en duktig sömmerska, fick jobb hos Balenciaga. Den unge Paco studerade flitigt och började så småningom plugga arkitektur. Men han ägnade mer tid åt att skissa fram explosiva boleros och tokiga klänningar i material som metall och papper. Till slut kunde han liksom inte hålla sig längre utan började tillverka dem, och sålde dem till trendiga butiker i Paris runt 1965. Detta vansinne ledde till att han kunde öppna en egen butik och till och med ett egen designhus bara ett år senare.

“Design handlar inte om att förföra, det handlar om att chocka”, har han sagt. Må så vara.  I det här fallet chockar han mig genom att vara så bra, så klassisk och så långt ifrån galna kläder i papier-maché man kan vara. Det här är klassisk couture, inte knas. Det här är – om man ska vara lite humorlös själv – guld.

(PS. För highrollers som antingen har för mycket humor eller för lite finns 1 million i en tok-utgåva i 18 karats rent guld och diamanter, levererad i en specialdesignad, lyxig läderväska á la drugdealer. $ 57 000 (ja, dollar, alltså) kostar kalaset. Men då är flaskan återanvändningsbar, bara att köpa en refill)

Mer läskiga barn

Läskiga barn är en grymt bra undergenre inom film och teve. Börjar mer och mer prisa lill-ungen i Mildred Pierce som en av de riktigt, riktigt stora inom sin gebit.

Jag och kollegan Kalle gjorde en gång en lista på de ruskigaste filmbarnen till tidningen Chili. Minns att det var en fin lista. Children of the corn, Cameron Bright (som nu vuxit upp till en hunk – ack!), Omen-Damian och så vidare.

Då hade vi inte sett Mildred Pierce.

Ja, nu blir det lite mer Mildred Pierce. Men mest det äckliga barnet. I en scen trotständer hon en cigg framför morsan för att hon inte fick det hon önskade sig i julklapp.
Den kanske mest provocerande bilden av barnets förakt. Blåsa rök i ansiktet på sin mor. Vad är hon, tio? Tolv?

Att blåsa ciggrök i ansiktet på sin mor. Ja, det är så att man vill dra handen genom teven, greppa snärtans äckliga lilla kropp och skicka den till military school. Alternativt kölhala på något sätt.

Film- och tv-nytt

Luring! Mildred Pierce blir bättre! Nu har jag sett ett par avsnitt, och Kate Winslet blir varm i kläderna och lägger ned den teatraliska grejen. Mycket, mycket bra. Den växer!

Fantastiskt äcklig unge som spelar hennes äldsta dotter, ett litet A-barn som någonstans på vägen snappat upp att hon är förmer än andra, att hennes mor och i stort sett alla omkring sig, saknar ambitioner och klass.
“Why do you have to degrade us, Mother?”
Underbar replik från en åttaåring.

Bonus: Guy Pearce som rikemansdrönare med Errol Flynn-mustasch!

För övrigt vet jag inte hur jag ska känna inför faktumet att jag och Johan Croneman är Sveriges enda nu levande filmrecensenter som gillar Miral. Vi gav den en fyra. Den stora majoriteten gav den en etta.
Argast är Hynek som ger den en etta och säger att den gör bäst i att fungera som avskräckande exempel på manuslinjer världen över.

B-lime-y!

….sen undrar jag om du, caroline, har någon koll på någon parfym som luktar lime? min original source-duschcreme tar slut nu och jag kommer sakna limedoften.

T

Ortigia säljs i små butiker här och var, har sett serien på NK men också på Coctail på Bondegatan här i Stockholm, och Gertrude på Smålandsgatan. Ortigia Sicilian Lime luktar – lime – och finns som tvål och body lotion och allt möjligt.

Med risk för att låta upprepande så nämner jag gärna Acqua di Parma, och deras blå medelhavsserie igen. De har alla möjliga citrusdofter där. Inte lime men bergamott, citron och apelsin, om det är så att en sofistikerad, italiensk citrusdoft också funkar för dig?

Jo Malones French Lime Blossom Cologne eller Azure Lime by Tom Ford är lyxiga limedofter att prova om du är utomlands.

Lime var en stor grej i parfymer på 1960-talet, tro det eller ej. Det var stort i cologner. Männen ville dofta fräscht, men citrondoften var redan upptagen av diskmedel och alla möjliga rengöringsmedel så parfymtillverkarna fick hitta på en ny, frisk citrusdoft att stoppa i parfymerna, som inte påminde om toalettrengöring, och kom fram till lime. Den finns därför ofta med i gamla cologner, som Old Spice Lime och sånt (en inte helt dum doft, förresten, i billighetsskiktet!).

Lime-iga cologner som Guerlain Homme L’eau, Guerlain Imperiale och Davidoff’s Good Life doftar friskt av den gröna lilla frukten du gillar. Jag har inte provat den här lime-colognen från Crabtree & Evelyn men den kanske också kan vara något för badrummet – snygg förpackning om inte annat, att ha stående lite nonchalant i badrummet.

Och så ett meddelande från hjärtat…

Men det var ett himla tjat om Game of Thrones! Antingen har världen drabbats av masspsykos eller så är merparten av mina Facebook-bekanta purnördar.
Våga sluta uppdatera med att du har sett/ska se/vill se/kommer se/önskar att du såg Game of Thrones.

För din skull, och för min skull.
För att det helt enkelt blir en bättre värld då.

Och i samma veva, när vi ändå pratar haussad tv: Mildred Pierce känns som teater – överdriven, oäkta och inte så medryckande – och erkänner i samma veva att jag har svårt för teater.

Det var inte alltid så, en gång i tiden var jag entusiastisk. Men flera skärrande upplevelser (Ulf Friberg springer ut naken i Merlin, Börje Ahlstedt som Peer Gynt) har ärrat mig. Jag kan inte längre med onaturligt tal och stora, jobbiga gester.
Det gör mig långt mer generad än när någon säljarsnubbe gör bort sig i The Bachelorette.
Sånt är bara uppfriskande.

Min teaterskräck blir inte bättre av att min vän Frida berättar om ett gästspel från Berlin hon var på som hette “I Fritzls källare“, fullspäckad med man i vuxenblöja, simulerad sexakt mellan far och dotter och utrop som “Er ist Afrikanische?” med ilsken pekning på ungen.

Var var jag nu…jo, just det, jag gillar inte The Kennedys heller för den delen. Av samma anledning. Också för stora gester, irriterande musikläggning och så kallade “Oscarsscener”, alltså omotiverade känsloutbrott av omöjliga proportioner, som är till för att spelas upp vid nomineringspresentationerna på Oscarsgalan. Exempel: Katie Holmes drar på sig en högdragen min och säger med myndig stämma, med inte helt lyckad Bostonaccent “You think everybody can be bought, don’t you?”
Cue högdragen musik och stirrande, fast blick.

Att jämföra med Colin Firth i The King’s Speech: “I have a voice!!!”

Jesus.

Just det, det är påsk idag. Kanske skulle man damma av Kristi sista frestelse? När vi nu är inne på stora gester.
Men nä, det får nog bli lite 30 Rock som drama-detox istället.