Fem fina budgetfynd

Balsam från Såklart, Garant.
Finns på Willys, hemköp och Vi. Kostar ca 21.90.
Ett bra balsam utan konstigheter. Utan färgämnen och parfym. Har man en favoritparfym eller kanske en man tröttnat lite på kan man tillsätta ett par droppar. Finns schampo i samma serie, och även schysst oparfymerad hudlotion. Go nuts med dina avlagda, gamla, bara-några-droppar-kvar-flaskor!

Salva mot munsår, Apotekets
Finns på Apoteket. Kostar 74 kr.
Något av en universalsalva som trollar bort munsår, småsår kring naglarna, små hussprickor, sprickor i mungipan…och den räcker i en absolut evighet. Eight Hour Cream på riktigt! Mer eller mindre naturläkemedel dessutom – består till största delen av koncentrat från röd solhatt. Blomma alltså.

Eyeliner, Isadora
Finns på alla större varuhus. Kostar runt hundralappen.
En i det närmaste perfekt eyeliner, om man föredrar eyeliner i pennform. Smal spets, lätt att applicera, sitter hela dagen. Jag kan inte poängtera nog hur imponerad jag är av detta budgetfynd.

Skin relief treatment, Paula’s Choice
Beställs online (inom EU). Kostar runt 120 kr.
När man är röd någonstans efter rakning, efter en blemma, solen eller till och med efter något litet insektsbett – detta är din bästa vän. Rödheten och svullnaden försvinner direkt. Skin relief innehåller alvedon, mer eller mindre, som dämpar svullnad. Den innehåller också lugnande ingredienser, men ingen parfym eller knasiga färgmedel.
Män kan med fördel använda den efter rakning och ladies – preppa huden med den innan rakning och använd efter rakningen. Ingen rödhet i sikte.

Torrshampo, Kisby
Finns på nätet, KICKs och NK. Kostar runt 100 kr.
En hundralapp är ett billigt pris för att kunna skjuta upp hårtvätten ett par dagar, för att spara tid och för att slippa debattera med sig själv om man ska gå till gymmet eller inte när håret är nytvättat.
Torrshampot från Kisby är det drygaste jag vet, håller i absolut evighet. En liten dust täcker massor av strån (man behöver det ju bara i hårbotten, och då egentligen bara på de delar som syns). Finns i sprayversion och puderversion.

Mellan hägg och syrén

Vad säger du om Very Valentino? Köpte den för första gången på gymnasiet, typ 10 år sen och har aldrig försvunnit ur mitt doftminne. Luktade lite (ny)barbie-hår – kanske inte låter särskilt roligt – men älskar hur den smälter in i huden och blir lite av en kroppsdoft (nyduschad och nytvättade kläder, varm och len hud, mjukt böljande hår…). Tycker jag

Nu, efter att fått fina tips ifrån din blogg (som för övrigt är fantastisk – så tack för att du skriver och kommenterar/svarar så ofta ) – är jag på jakt efter Van Cleef & Arpels Muguet Blanc ( i love liljkekonvalj) samt Verte Violette (lite damig men åå så vacker – som gammaldags violpastiller) – har nu prover hemma på dessa två- och kanske lite sugen på syrén?? Några tips där? Vet att Demeter har en Natural Lilac.. men jag vet inte vad för kvalitet Demeter egentligen har, är det 80-tals ‘Date’ varning – sportbags parfym – eller mer åt Philosophy-fräsha hållet? Som du ser har jag en svaghet för våriga blomdofter. Paul Smiths ‘Rose’ tog snabbt slut – gud vad underbar den var. Potentiell återköpare Tips till rosälskare!

Hej!

Demeter är lite upp och ned, de flesta dofter är bra. I alla fall i bemärkelsen att de luktar exakt vad de utlovar. Äppelpaj-parfymen luktar äppelpaj. Dirt luktar jord och damm (sägs vara Kate Moss favorit) och så vidare. Men gemensamt är, tråkigt nog, att de försvinner väldigt, väldigt snabbt. Bättre nästan att köpa din doft i body lotion-variant om den finns (en del gör det). Det är inte “DATE-kvalitet” på själva doftkompositionen, absolut inte, men möjligen på kvalitén. Å andra sidan kostar de inte särskilt mycket så man kan gott slösa lite med dem.

Liljekonvaljtips har du här, och då rekommenderas i synnerhet Diorissimo eftersom den luktar i stort sett uteslutande liljekonvalj. En vårig blomdoft med ros som du snart hittar i parfymdisken är John Gallianos Parlez-moi d’Amour. Okej, nu kanske det inte känns helt okej att köpa Galliano efter diverse uttalanden, men ge doften en doftchans. Döm inte verket efter skaparen och så vidare…om du gillar blommiga dofter och i synnerhet ros. Gullig flaska, utformad som ett kärleksbrev. Med frimärke och allt.

Syren? Spontant tänker jag på Estée Lauders Pleasures. Den är ingen renodlad syréndoft kanske men nog doftar den av den lila blomman. Är du utomlands måste du dofta på Highland Lilac från Rochester. Doften Eclat d’Arpege från Lanvin har också ett ackord med syrén i sig.

Keep ’em close

Träffar rar gammal klasskamrat i bokhandel. Får rabatt.
Går med god vän till dennes favoritbutik. Köper svindyr skjorta. Får rabatt.
Inser att play.com finns. Handlar The Trip med fet rabatt.

Idag har jag alltså tjänat pengar hela dagen.

Imponerad och förförd

Idag lanseras Balenciagas nya parfym Paris exklusivt på NK i Stockholm. Det är modehuset första stora parfymsläpp sedan Cristobal 1998, och den första parfymen under husets nya kreativa ledare Nicolas Ghesquière. Så det är lite av en big deal i parfymsfären.

Inte minst för att Cristobal är en så välkänd doft, men också för att man tagit flera, flera år på sig att släppa denna lilla juvel. Tydligen talade Monsieur G om att släppa en doft redan för fem, sex, sju år sedan men han blev inte nöjd med de doftblandningar som då var på tapeten.

Den här – Balenciaga Paris – lär han i alla fall var nöjd med. Det måste han. Det är en grönskande, elegant klassisk doft som jag blir mer och mer förtjust i ju mer jag doftar på den. Första gången jag provade den var i Köpenhamn (den har funnits utanför Sverige tidigare, men idag kom den hit, till oss) strax innan jul och min reaktion var ganska mild. Damig, elegant – absolut – men var finns personligheten, tänkte jag. Antagligen provade jag den på ett papper, antagligen var jag julklappsstressad. För idag var det som om jag luktade på en helt ny doft. Jag lät den mogna fram ordentligt på handen, blundande och lät grönskan växa fram. Jag kände gröna blomstammar, stolta men sköra, som sträcker sig mot en porlande brunn. Jag kände också doften av underbart väluppfostrade violer, väldigt diskreta, som gömmer sig i skymundan av det gröna.

Fräscht, vattnigt, grönt, levande. Så skulle jag karakterisera doften, och jag kan se den på en elegant dam i skräddarsydd dräkt och vansinnig hatt, likaväl som på en ung Chloé-flicka med fantastiska ögonbryn. Den är både klassisk och modern. Det låter ju som världens tristaste sak att säga men det faktum att jag inte lät mig svepas med direkt talar också lite för komplexiteten i doften. Här finns det moderna fräscha, vattniga, friska men också det klassiska mjukt blommiga, inramat av grönska. Jag är imponerad. Jag tar och drämmer till med ordet sofistikerad här. En sofistikerad doft.

Flaskan är också värd att nämna. Den ser ut som en liten gumma eller en högdragen och stilfull dam, beroende på vilken storlek man köper. Korken har samma mönster som golvet i Balenciagas flagship store i Paris, och flaskans form ska tydligen påminna om modehusets typiska haute couture-siluett. Om det kan jag ingenting, men jag kan konstatera att flaskan är oerhört vacker. Och jag kan konstatera att parfymen är en blivande klassiker. Jag sätter hela min parfymsamling på det.

Definitionerna. Oh, definitionerna.

Hej!

Vilken underbar blogg du har, blev helt förälskad när jag råkade hitta den igår. Jag har klickat runt lite i arkivet och hittat att du brukar svara på parfym frågor i stuk med “vilken passar mig”. När det kommer till att hitta “rätt” i denna jungel känner jag mig väldigt lost då man hela tiden får intalat att valet av parfymen definierar vem man är, det är ju ingen lite press det. Så nu undrar jag om du skulle kunna hjälpa mig med att hitta en ny parfym? Mina favoriter hittills är nog Chloé Intense, Diors Pure Poison, Hugo Boss Deep Red, Chanels Allure, Armanis Idole och London av Paul Smith (som inte verkar gå att hitta någonstans längre) – så har du ett förslag på vad jag kanske borde lukta lite extra på? Skulle gärna ha en lite träigare doft.

Alexandra

Hej Alexandra!

Jätteroligt att du gillar min blogg. Tack snälla, det gör mig glad!

Man kan såklart vända på parfymdefinitionerna, precis som man kan göra med makeup. Istället för att låta doften eller looken definiera vem man är så kan man låta den definiera den man vill vara. Vissa dofter, kläder, läppstift, får liksom erövra tycker jag. Som rött läppstift. Man växer med uppgiften, liksom. Idag vill jag vara en stark powerkvinna med axelvaddar, så jag tar på mig massor med Charlie! från Revlon och ett illrött läppstift från Chanel.

Nå. Nu till din fråga.

Du verkar ha hittat många favoriter. Gemensamt, som jag ser det, är att de ändå är ganska högljudda. Du verkar inte vara rädd för dramatiska, starka dofter, eller berusande blommor som jasmin. Yay! Du väljer mogna parfymer (med möjligt undantag av Allure och Chloé som marknadsförs till unga kvinnor) med mycket hög standard och gott renommé.

Spontant tänker jag på Gucci Rush. Den är inte lika stark som till exempel Pure Poison eller Idole, men besläktad på annat vis. Den är både blommig och kryddig, vilket du verkar gilla? Ett mästerverk, tycker jag, doftar berusande, classy men samtidigt effortless. Kan tänka mig att Alexa Chung gillar den.
Kanske gillar du också Calvin Kleins Euphoria? Den är krämig, gräddig, fruktig och blommig. Vissa skulle säga sexig men jag tänker mer på långa silkesklänningar, pärlhalsband och klackar mot ett parkettgolv medan man väntar på en taxi.

Men om du vill ha träiga dofter så tycker jag att du först och främst kan bekanta dig med SheWood-dofterna från Dsquared. Ypperliga, och fulla med hemlighetsfulla, stolta träd.

Tänker också att du kanske vill prova något som är lite “off” från det du vanligtvis hittar i parfymhyllorna. Du har fallit för de stora, kända märkena. Inget fel i det såklart, men kanske vill du komplettera med någonting ovanligare? Kanske någonting från L’Artisan eller nya Rituals, som precis kommit till Sverige. Deras parfym med sandalwood för damer är imponerande.

Men hallå!

Det  här var ju min idé!
Suck.
Alltid blir det så här. Någon annan snor och cashar in.

Å andra sidan är ju castingen helt skev, där borde man konsulterat mig. Jimmy Smits som mannen i kostym, ovan jord, som vädjar till myndigheterna att tala om för landsmännen i gruvan hur illa det egentligen är. Det var ju det vi kom överens om ju.

Och så Garcia Bernal som gruvpampens son, som bondar med farsgubben i en tid av kris. Penelope Cruz som eldig fruga/älskarinna.

Vilka är dessa nobodies? Helt fel. Bilden är skev. Vill jag se en film om gruvarbetare vill jag se Jimmy Smits. Inte chilenska David Carradine.

I am number four

Det låter som något en svagsint person skulle kunna skrika ut med ett stolt leende på läpparna. Vi kom trea i filmquizzet på Pet Sounds Bar igår, men inte är det något vi basunerar ut till hela världen. Icke. Knappt buckla ju.

Okej, ni tycker inte att detta har någonting med någonting att göra? Ni ser inget samband? Kanske inte, men här är en recension av en film ni inte ska se. Den heter I am number four.

Aaaaah. Nu ramlar poletten ned. Eller inte.

Gud, det var länge sedan jag var så här trött och seg…

Molekylärbiologi: gnugga handlederna?

Hej Caroline!

Tack för en otroligt välskriven och informativ blogg!

Jag har en fråga, vill minnas att någon berättade för mig, angående hur man ska spraya på sig parfym, att man absolut inte ska “gnugga in” parfymen på kroppen, alltså t.ex. inte gnugga handlederna emot varandra efter man parfymerat dem. Detta skulle, enligt den här personen, på grund av friktionen mellan huden rubba något i parfymen som gjorde att den luktade “fel”. Finns det någon sanning i det här påståendet undrar jag?

Hej!

Det ligger någonting i påståendet. Man brukar säga att det “rubbar molekylerna”, eller att man “krossar” dem när man gnuggar två parfymerade vrister mot varandra. Well, det ska man väl ta med en nypa salt.
Personligen rycker jag på axlarna åt det, man kan absolut göra en liten gnuggning, en snabb dutt per automatik. Däremot ska man absolut inte gnugga hårt och/eller länge eftersom man då värmer upp huden. Läsare av denna blogg borde vid det här laget veta vad som händer med parfym på varm hud…

…just det, den dunstar och försvinner! Det är därför man köper summer editions av parfymer, till exempel, för att den alkoholtyngda doftblandningen inte ska dunsta i värmen.
Gnuggar man för mycket så att huden hastigt blir varm och parfymen dunstar – ja, då doftar den heller inte som den ska. Den doftar bara som en blek skugga av sin glans. Toppnoterna försvinner direkt.
Gör ett experiment: spraya dina båda armleder med parfym. Låt en torka i luften, och låt den andra gnida sig mot huden. Lukta sen.

Caroline

PS. Tack för din kommentar. Det är jätteroligt att du gillar min blogg.

Ett kort meddelande bara

Det här är min favoritblogg. Den skrivs av en man som heter Björn Olsson. Stor man, stort hjärta. Bra bilder.

Hej då Elizabeth!

1987 släppte Elizabeth Taylor sin första parfym, Passion. Den blev en succé, men det var hennes andra parfym, White Diamonds, som släpptes 1991, som verkligen orsakade en (doft)bomb världen över.