“Frilansbrännan”

Har ett tips till dig som inte vill vara kritblek så här i vårstart, men som inte gillar bronzer. Kanske tycker du att det ser för brunt ut och onaturligt hru du än gör.
I så fall – blanda ut en bra, flytande skimmer- eller bronzeprodukt med antingen din vanliga fuktighetskräm eller foundation. Armanis fluid sheer, till exempel. Applicera över kindben, upp mot tinningen, och stryk ett “steck” från näsans topp och ned. Alla de ställen där du först bli solbränd på.

Du får en frilansbränna, alltså den som alla frilansare som sitter utomhus på café och jobbar får.

Regniga dagar under en annan himmel…

Har själv gått och funderat på detta ett längre tag! Vill inte lukta parfym, men inte heller “tvätt”. Finns det parfym som luktar regnvåt asfalt / regnvått gräs?

Tro mig, det finns parfymer för allt. Vi börjar med din reflektion om att vilja lukta parfym men inte tvätt. Det är en viktig sak, det där. Idag går man mer och mer ifrån det här med att diskmedel och tvättmedel ska dofta citron eller såpa, numera finns det ju tvättmedel som doftar grönt te och diskmedel med rosmarin vilket gör att vi i våra luktsinnen kan börja koppla samman “tvätt” med alla möjliga dofter. Det viktiga är dock att komma ihåg att parfymer, riktigt bra parfymer, använder sig av fantastiska råvaror. De är inte syntetiskt framtagna för att lukta till exempel ros. De luktar ros för att de innehåller miljoner och åter miljoner rosenblad. Så lukta närmare, lukta ordentligt, lukta på huden. Tvätt? Kanske. Men en riktigt parfym doftar drömmar, bilder och någonting äkta.

Det gör varken diskmedel eller såpa. Förutom socialrealism och skurknän.

Nå. Skin scents, alltså hudnära och huddoftande parfymer är en början. Skippa Clean som luktar ren, vit bomulls-tröja och botanisera vidare. Marc Jacobs Rain luktar regnvått gräs. Den luktar också daggvåta blommor och fuktig trädgård men någonstans där i allt det våta finns en trädgård full med gräs.
Kiehl’s har en parfym som heter Forest Rain som luktar regnvåta barrträd och bark. Och, tycker jag, som en regnskog. Något tungt, sött, fuktigt, sövande…
Demeter har självklart en flaska som heter Rain. Den är okej, men Thunderstorm är bättre! Den luktar som när hela luften darrar där sekunden precis efter och innan åskmullret! Det är sant!
CB I Hate Perfumes har en parfym som heter Winter 1972 som doftar slask, grå snö och storstadsvinter, släpa pulkan, våta skor och kalla tår. Men allt det där ihop luktar också blöt och deppig asfalt, tycker jag.

Let’s talk about talk!

Talk. Låter det gammaldags? Något torrt som har med mormors linneskåp att göra, eller kanske småbarnsrumpor?
Dags att omvärdera talket, tycker jag.

Utomlands (och med utomlands menar jag övriga Europa, i stort sett, i huvudsak England och Spanien) är talk, eller kroppspuder, en vanlig produkt. Man pudrar in sig själv efter duschen, för att minska svettning. Pudret kan gärna vara parfymerat lite grann, så att hela kroppen luktar gott, om än diskret. Används också i torrschampo eftersom det suger upp fukt så bra. Ett perfekt användningsområde för skeptikern som inte vill pudra hela kroppen är att smörja in fötterna med talk, i synnerhet om sommaren eller när fötterna ska ned i ett par varma gympadojor. Tji odör och fotsvett!

Och så lite fakta: Talk är naturens allra mjukaste mineral (ja, det är en mineral) och finns i bergarten täljsten. Den bryter man och sedan maler man den fint, fint, fint. Man ska vara försiktig med att andas in talk, med det gäller ju med alla puderprodukter. De kan irritera luftvägarna.
Att många mineralpuder skryter med att de bara innehåller naturliga mineralpulver och inget talk är lite knasigt eftersom talk är ett naturligt mineralpuder. Det fäster inte så bra på huden om man avser att ha det bara som puder, och bör blandas ut med saker för att få en fin färg (det är kritvitt) så visst, det är ju inte på något sätt idealiskt för ansiktet. Men ändå. Det enda man absolut inte ska göra är att använda det på “intimare ställen”. Det är en stor no-no.

Så för er därute som besväras av starka dofter, som vill dofta diskret men inte är helt sugna på parfymerad body lotion är talkpudret ett alternativ. Man kan använda parfym innan och sedan dusta lite talk på för att minska doften även om jag än en gång vill påpeka att jag tycker att det är oerhört svårt att dofta för mycket parfym, om man inte har försvagat doftsinne. En normal dos är sällan, sällan för mycket och något som stör.

Nå, här har Cath Kidston en fin liten variant för den som vill ha en mild rosdoft. Engelska Penhaligon har utsökta varianter som doftar milt. Juicy Couture och Elizabeth Arden har puffiga, glittriga varianter i rosa nästan kitchiga förpackningar. Det är mer kroppspuder än talk (talk ska inte glittra) men hey…samma idé. Crabtree & Evelyns version är fin, bra för trötta händer som jobbar i trädgården. Kostar inte heller skjortan.

Men det finaste måste vara den här ljuvliga, vita tårtan från Oscar de la Renta. Komplett med en blomma på toppen. Ack.

Alltså…

… nu när solen faktiskt lyser en liten, liten aning tänker jag på de här fina reklambilderna från Marc Jacobs.

Dofta hud? Ett litet inlägg om skin scents.

Nu till min fråga som jag hoppas att du kan besvara. Det är så att jag är trött på att lukta parfym. Min önskan skulle vara att lukta människa, ja inte svett eller så. Bara något som “fördjupar” och gör att man luktar skitgott, och utan att folk kan säga att jag bär parfym. Är det möjligt?

“Skin scents” är dofter som doftar hud. Eller, riktigt så enkelt är det inte. Skin scents, en term som parfymkonnässörer älskar, är lätta dofter som smälter in i huden och finns kvar hos oss länge. Man får intrycket av att de gillar vår hud så mycket att de hänger kvar där och blir en del av oss (tack vare ingredienser som musk och sandalwood). Till slut tänker vi “gud som gott jag luktar… helt av mig själv!”.

Dofter som vi tycker luktar hud tillhör den animaliska familjen, som musk och ambra. Också pudriga dofter och milda blomster som iris får oss att tänka på hud. Självklart också vanilj. Vi påminns om rengöringsprodukter, bebisar och barndom när vi luktar på dem. Det rena, oskyldiga, oförstörda.

Vill man bara dofta nytvättad t-shirt finns en uppsjö med dofter (Clean till exempel, och New Bowery från Bond No.9 – en ypperlig doft i genren), men skin scents är något annat. De är mjuka, levande, organiska…

Nu till din fråga. Jag tycker att du ska försöka prova Grace från Philosophy snarast. Bor du i Stockholm är det Cow som gäller.

Här är några andra alternativ:

Kouros från Yves Saint Laurent
Bulgari pour Homme
Gucci PH II
The Body Shop White musk
Guerlain Cologne no. 68
L’Eau Ambrée från Prada

Allvarligt!

Ska du åka till Australien snart? Känner du någon i Australien? Är du i Australien?
Gud, jag vill verkligen ha ett vykort från Australien. Snälla, skicka ett vykort till mig?
Varför? Jo, för att landet, som nu ter sig som himlen på jorden, har alltså eukalyptusdoftande frimärken.

Om det här stämmer kommer jag att se över möjligheterna att emigrera.

…och så ett litet inlägg….

…om svenska IDUN Minerals.

Vackra, ljuva förpackningar till produkter med fina naturförankrande namn som Freja, Skogsstjärna och Idegran. Dekorationerna är gjorda av Patrizia Gucci som är dotter till Paolo Gucci, som ligger bakom dagens Guccimönster. Se där, lite italiensk haute couture i den svenska floran.
Bra, ultralätta mineralprodukter överlag som mycket väl kan stå upp mot i-d. i kampen om mineralfantasterna. Oparfymerade och fria från konserveringsmedel i vanlig ordning. Plus för att mineralpudret ska skydda mot UV-strålning också. Säljs på Apoteket och kostar mellan 245-349 kr.

Kalle! Vilken Kalle? Jo…

Karl Lagerfeld är välbekant för de flesta, som designer. Men som parfymnamn är han kanske mindre bekant. Ändå har han släppt en hel knippe dofter, runt tolv stycken.

Herrdoften Lagerfeld Classic kom 1978, i en både tidstypisk och tidlös flaska. (Till skillnad från Lagerfeld Perfume Femme som mycket väl kan vara den fulaste parfymflaska som gjorts). Karl själv stod för designen.

Doften – Lagerfeld Classic – är verkligen vad den heter. Den har stått sig bra och finns fortfarande i produktion och till försäljning, vilket faktiskt i denna tidsålder är en bedrift. Han visste vad han gjorde när han döpte den till “classic” med andra ord.

Och som en sådan är den också uppbyggd, med bergamott som toppnot och murrigare saker som sandelträ, mossa och musk i botten. En klassisk cologne på så vis, och väldigt mycket ett barn av sin tid, från en era då cologner var lika med citrus on top.

Men vad som skiljer denna från andra från flera samtida är kryddigheten, toppad med lite sötma vilket resulterar i en utsökt manlig blandning som både eggar och lenar. Det här är en “woody-oriental”, en riktigt manlig sak med drag i. För den allvarsamme direktören bakom sitt skrivbord, och för den tennisspelande gentlemannen som ser ut som Thomas Bodström, ungefär. Passar båda två.

Min egen Lagerfeld-favorit och det som fick mig att tänka på honom nu, är Sun Moon Stars (1994). En blå, liten juvel med ett passande namn.

Jag minns reklamen som jag såg i någon utländsk tidning, med Darryl Hannah på en vit häst under en blå himmel full av stjärnor och en stor, magisk måne. Det här måste varit runt 1997. Eftersom det var en utländsk tidning jag läste (säkert amerikanska Mademoiselle, den läste jag jämt) så fanns det med en liten doftlucka i annonsen som man kunde öppna och lukta på.

Jag blev helt tagen av doften. Helt tagen. Det luktade inte som någonting annat jag hade känt. Den doftade helt enkelt inte parfym, den doftade något annat (drömmar?)
Och därmed blev Sun Moon Stars blev den första doften jag köpte för mina egna, sparade pengar. Till skillnad från andra halvdana saker jag dittills hade fått i födelsedagspresent av någon släkting som hade handlat på taxfree.

Tada! True story.

Jag har fortfarande flaskan kvar, och använder den. Det är den typ av doft man (okej, jag) tar på mig efter duschen på kvällen, då jag ska krypa ned i sängen, ta på mig glasögonen och läsa lite medan den blå timmen infaller.  Precis så gjorde jag nu, och upptäckte att min gamla trotjänare, som hängt med alla flyttar, alla svängningar, alla rensningar, håller på att ta slut. Ack! Vad betyder detta? Slutet på en era?

Nja. Det betyder att det är dags att skriva den här texten, dags att skriva en hyllning till Karl och beställa en ny.

Riktiga vänner överger man inte.

Stilikoner och parfymer – en liten odyssé!

Låt oss prata stilikoner! Och låt oss undersöka deras intimaste accessoar – deras parfym.

Undebara boho-chica Jane Birkin har underbar smak, hon använder självklart Shalimar. Det kan vara så att hon lite är ett barn av sin tid, hon var stor i ett skede då det var mode med kryddiga, starka, orientaliska parfymer. Men å andra sidan har Shalimar alltid burits av boho-personer, färgstarka kvinnor och kryddiga bohemer. Inte för inte som Jade Jagger designat den nya flaskan, menar jag.
Hon bär också Jicky, den ultimata unisexdoften. Eftersom hon är en ikon utan like har hon förstås också en parfym som gjorts åt henne, nämligen Miller Harris L’air de rien. Självklart en sensuell, muskig orientalare…

Jackie Kennedy Onassis, en underbart stilfull kvinna, bär lika stilfulla parfymer. Jicky även där – en citrusexplosion! Chanel No. 5 givetvis (den var väl ändå given?) och Fleurissimo från Creed, en blomsterbukett som beställdes av Monacos furste Rainer till blivande frun Grace Kelly i bröllopspresent. Vilken bröllopspresent! Tydligen blev Jil Sander No.4 hennes sista doft. Modern och stilfull in i det sista alltså…medan maken JF Kennedy bar Old Spice (!) och den lika billiga Jockey Caswell Massey. Är det någon som tvivlar på att han var en man av folket så kan man sluta med det nu. Men visst, han var en statsman också, om än för ett kort tag. Och som sådan bar han det enda rätta, en grön cologne från Creed, nämligen Vetiver.

Dita von Teese använder hur många parfymer som helst. Quelques Fleurs heter favoriten tydligen, från Houbigant (jag vet inte hur den luktar – det måste jag ta reda på!) men listan inkluderar också Stella Rose Absolute, Bvlgari Red Tea, Jean Paul Gaultier, Vivienne Westwood Boudoir, Shiseido Feminité du Bois, Lancome Magie Noire, Fracas och den underbara Angel (Mugler).

Tom Fords lista är kortare. Han bär klassiska, träiga, gröna colognen Guerlain Vetiver medan hans favoritlukter är patchouli, amber, musk, vanilj, choklad, kaffe och hans hund öron. (Allvarligt, han borde ju älska Angel, den innehåller ju i stort sett allt det där!)

Kate Moss har en knippe egna parfymer att välja på men har ändå en liten kollektion klassiker på nattduksbordet. Gemensamt för samlingen är att alla är klassiker, alla är topparfymer och alla är väldigt, väldigt kvinnliga – med undantag från Dirt från Demeter, som luktar damm, grå smuts och lite brun, torr jord. Stark kontrast till Chanel No.5, 10 Corso Como, Shalimar, L’heure bleue (min favorit!), Tocca, Royal Limes, So de la Renta, L’eau d’Issey, CK one, Anais Anais och Fracas. Men så brukar ju Kate blanda dyra, klassiska plagg med billiga Topshop-grejer. Eller, har jag fel? Vintage och rock’n’roll? Precis som Chanel No.5 och CK One. Jajamen, badrumsskåpet ljuger aldrig. You go, Kate.

…och en sista hinner vi med, va? Mick Jagger. En stilikon om någon. Väljer att dofta murrigt, murkigt trä och tjockt, fuktigt läder med Cuir de Russie från Chanel. Hatten av till dig, herr musikman, det trodde jag inte. Men dottern Jade måste väl fått sin ypperliga parfymsmak någonstans ifrån?

Okej att köpa billig parfym?

Hej Caroline och tack för alla tips och råd som du delar med dig av!

Min fråga är om du tycker det är okej att köpa budgetparfym?

Jag är student och har det lite för knapert för att lägga ut pengar på en parfym just nu, men jag vill ju ändå dofta fint nu på sommaren och allt. Jag uppskattar verkligen dofterna från Honoré des prés, i synnerhet Love Coco som du nämnde i ett dina senaste inläggen. Men det är tyvärr ett faktum att de är för dyra för mig!
Så nyligen spanade jag på Yves Rocher som verkligen har billiga parfymer, och de hade någon som skulle dofta kokos, plus en annan som skulle ha hallon i sig.
Vad tror du om att köpa en parfym från den här sidan? Eller har du några andra tips på sidor eller märken som erbjuder unika dofter till väldigt bra priser? Eller bör man hellre gå utan parfym om man inte hittar den absolut rätta parfymen inom det rätta priset?

Det är en bra fråga du ställer, för självklart har inte alla råd att splasha femhundra, upp till tusen kronor på en flaska parfym. Generellt är mitt svar att så länge du själv inte tycker att parfymen luktar billigt eller av sämre kvalitet så ska du självklart köpa en doft du gillar!

Det finns många bra parfymer i det billigare segmentet, som Body Shop, L’Occitane och Yves Rocher. Ett annat roligt märke är Crazylibellule som gör söta små parfymstift. Demeter är också billiga, en flaska går på 99-150 kronor men de är oerhöert flyktiga och doften försvinner snabbt. Har du inga problem med att bära cologne (för män alltså) så prova Tabac.

Sen ska man inte dra alla kändisdofter över en kam, vissa av dem är riktigt bra, och de kan i regel säljas för en lite mindre peng än andra, tyngre namn. Visst, det kanske inte känns helt bekvämt att ha Britney Spears Fantasy alla gånger, men kompositionen är inte dum. SJPs Lovely är en modern klassiker, Beckhams har några som är absolut godkända och Gwen Stefanis är bra.

Man kan också ibland köpa mindre flaskor på taxfreen, i tjusiga små samlingar, till exempel fem olika samples från Chanel eller liknande. Oljor och doftoljor är ett annat sätt att komma billigare undan men det är en helt annan värld, där får man verkligen botanisera.

Tycker du verkligen, verkligen om en parfym från något större brand (tyvärr hör inte Honoré des Prés dit) så kunde ett slags mellanting kanske vara att köpa deon eller en annan kroppsprodukt?